Sjuklingars konkurrensrätt på arbetsmarknaden?
Det finns många i Sverige som har något hälsoproblem, vissa större än andra. Om man inte är såpass sjuk så man helt omöjligt kan utföra arbetsuppgifter som exempelvis tidningsutdelare(Metro) eller telefonförsäljare hemifrån, så får man stå till arbetsmarknadens förfogande, såvida man inte hittar en buffel och båg läkare som sjukskriver en p.g.a. att man har dålig konkurrenskraft.
Nå när man säljer sin tjänst på arbetsmarknaden så avgör ens konkurrenskraft om man får arbetet eller ej. Några viktiga faktorer i konkurrenskraft är:
Vad man säljer, alltså en själv och ens kunskap. Inte lätt att höja och om man höjer det genom utbildning skapas nya problem, såsom att man konkurrerar mot nya personer.
Säg att man har sjukliga problem och har svårt att få jobb som lokalvårdare, man tar då och läser en bra civilingensjörsutbilding (t.ex. teknisk fysik). Efter att man är klar med denna utbildning så kan man söka nya arbeten, men då konkurrerar man inte mot samma personer som innan. Likaså blir man inte heller bättre som lokalvårdare, snarare så minskas en konkurrenskraft för detta arbete med ens utbildning. Då de tror att man inte blir långvarig utan snart byter arbete.
Skicket varan/tjänsten är på, alltså hur frisk man är. Inte så lätt att göra en konkurrenskraftig om man ligger dåligt till.
Marknadsföring/presentation. Hur bra man framför sig själv, här har vi alla arbetslösa något vi kan påverka rejält.
Villkor/begränsning, vad arbetaren ställer för villkor på vad den kan göra. T.ex. inte ställa upp att arbeta mer än x antal timmar i veckan, kräva raster på bestämda tider etc.
Pris är oftast den viktigaste faktorn, även om alla andra faktorer är dåliga så kan denna faktor göra så en får bäst konkurrenskraft och därmed får arbetet.
Nå till problemet, vi sjuklingar är i dagens system enbart begränsad till att konkurrera med marknadsföring/presentation, lycka till att sälj en ”defekt vara/tjänst” med enbart påverka denna faktor.
Själv tillhör jag gruppen sjuklingar, jag har nu hittat ett arbete som är precis som om någon har kollat in mina kunskaper och försökt göra ett arbete efter det. (visst min engelska är ett problem) Deras krav är civilingenjör med lång arbetserfarenhet(kan de glömma), väldigt brett kompetensområde inom ovanliga ämnen och simuleringsprogramvaror vilket inte många i Sverige har använt. Allt vad de skriver om som är ett stort plus har jag gjort väldigt mycket. Så hade jag bara varit frisk så hade jag troligen fått arbetet, speciellt då det verkligen är brist på folk inom kompetensområdet.
Men nu så känns det helt kört, min hälsa drar ner min konkurrenskraft rejält, så företaget t.o.m. hellre skulle välja en med mycket lägre kompetens än mig för detta arbete. Men arbetet jag pratar om är ett riktigt högavlönat arbete, runt 35 000kr i månaden (före skatt) skulle jag gissa på. Jag som arbetslös troligen snart socialbidragstagare nöjer mig med runt 10 000kr (före skatt). Likaså kan jag sänka mina villkor rejält, det är mycket utlandsresor och jag behöver inte bo i fina hotell åka första klass på flyg etc. (vandrarhem duger fint)
Det jag menar är att dagens arbetsmarknadsystem är till för att skydda medelklassen mot de över och de under, d.v.s. sparka neråt och slå uppåt. Fackförbund säger t.o.m. själva indirekt att de håller på med lönekarteller för att skydda medelklassen mot oss som har det svårt.
Nå reflektioner har jag rätt eller har jag fel? Och visst många sjuklingar får bra socialbidrag, men det är arbete som vi vill ha. -Det komiska är att den som får det högavlönade arbetet, troligen kommer se mig som en bidragstagare(parasit) som lever på hans/hennes skattepengar.
*edit*
Jag är långtifrån ensam med problemet det finns säkerligen taxiförare i Malmö/Göteborg, som skulle vilja arbeta med det de är utbildad för och samtidigt få några tusen extra i månaden mot deras nuvarande arbete.
[Core i7-3930K med 32GB ram, 2*256GB SSD] & [Core i7 3770K med 16 GB RAM, 256GB SSD] som tillsammans har ett [HD 5850 1GB] och 3st 24".