Inlägg

Amazon och Vinegar Syndrome för det allra mesta. Kvarnvideo är också värda att ta en titt på. Väldigt sällan CDON numer.

Utbudet i Sverige är väldigt klent bortsett från blockbusters och enstaka katalogtitlar från Universal, Warner, Sony och Paramount. Finns mycket roligare titlar i övriga Europa och Nordamerika.

Imgbb har inte varit den mest tillförlitliga tjänsten de sista veckorna så jag har avstått från att lägga upp nya av det skälet. Nu verkar det mesta flyta på som det ska så jag kan fortsätta.

Knives Out (Lionsgate)

HDR10 och Dolby Vision FEL
Mastering display luminance: 1000 nits white, 0.0001 nits black
MaxCLL: 267 nits
MaxFALL: 89 nits

Gjord på förfrågan av @DasIch.

Filmen är i huvudsak inspelad på en Arri Alexa 65 och Mini. Enstaka scener ska enligt uppgift vara skjutna på 35mm (Eastmancolor 500T) med en Panavision PSR R-200. Exakt vilka de scenerna är vet jag inte då jag inte lyckats hitta några uppgifter om dem eller identifiera.

Mycket arbete tycks ha lagts ned på att efterlikna den analoga filmens utseende och det är bitvis väldigt lyckat. Jag gillar den mjuka avrullningen av högdagrar och även den blooming som ofta uppstår från ljuskällor. Däremot är det uppenbart att kornstrukturen inte fungerar särskilt bra i den låga upplösningen (1998x1080) och är faktiskt en ganska mycket sämre än en typisk 4K master av en analogt skapad film.

Vad som gäller HDR så är det dynamiska omfånget exakt detsamma. Det enda som verkar skilja sig är att topparna som mest når cirka 160 nits. Även färgerna följer BT.709 så gott som uteslutande. Med andra ord är det fullt möjligt att efterlikna HDR-presentationen även med den vanliga Blu-Rayutgåvan bara genom att sätta ljusstyrkan på motsvarande nivå. Dock är komprimeringsartefakterna väsentligt mycket mer påtagligt på Blu-Ray än UHD-BD och även det sämre bitdjupet (8 bitar vs 12 bitar med DV FEL) visar sina begräsningar.

Om inte annat är det en intressant film att ha som underlag för att undersöka hur ens bildvisare hanterar statisk metadata i ett scenario där innehållet speglar SDR.

De tonmappade exemplen som förekommer är i 3840x2160 pixlars upplösning och är till för att ge en ungefärlig uppskattning av hur ljus, färg och skärpa ser ut på filmen.

Heatmaps

SDR Heatmaps (100 nits peak white, power law 2.4)

Färganalys

Tonmappad (BT.2100 till BT.709)

Blu-Ray

Den främsta fördelen är att man avlastar 4G så att det blir mer användbart. Väldigt osexigt ur marknadsföringssynpunkt, då man hellre skryter om höga hastigheter och låga latenser, men när 4G blir mindre belastat så vinner alla på det.

Aldrig då jag inte firar jul öht.

Detta är något som redan sker med Blu-Ray. Inte för dedikerade spelare förstås, men samtliga enheter som har Blu-Rayspelare som sekundär funktion.

Spelkonsoler är ett mycket tydligt exempel på det. Utan uppkoppling och uppdatering av krypteringsnycklar (AACS) går det till sist inte att spela upp några filmer på till exempel en Playstation. Bland annat av det skälet är det mycket bekvämt med en dedikerad spelare som alltid funkar oavsett uppdatering, uppkoppling etc.

Det verkar inte råda några större tvivel om att samtliga digitala masters av Oppenheimer ämnar att matcha ljussättningen som filmen hade fotokemiskt. Då kan man också förvänta sig att de är väldigt snarlika. Jag kan inte minnas att jag har sett någon ljussätta film i split screen heller.

Hur Nolan känner kring HDR vet jag inte. Tenet hade en tämligen konservativ ljussättning den med (även om jag inte har möjlighet att analysera den i dagsläget), men katalogtitlarna ser annorlunda ut.

Jag har alltid fått intrycket av att han är kreatör hellre än tekniker. Här bottnar antagligen mer i att han avstår från att sammanställa sina filmer som DI utan hellre gör ett duplikatpositiv, som framställs fotokemiskt. Rent ideologiskt går det faktiskt ihop att då använda duplikatet för skanning hellre än originalnegativet, om han så betraktat den som hans färdiga film även om jag aldrig har sett honom prata specifikt om digitaliseringen. Men ja, det finns förstås inget som praktiskt hindrar Warner från att skanna det klippta negativet.

Beroende på arbetsflödet kan det även vara rättfärdigat att använda duplikatpositiv för digital filmrestaurering, men i en ny produktion ställer det oftast till fler problem än det löser. Nolan var ytterst involverad i Warners analoga restaurering av 2001 som gjordes för några år sedan och även det duplikatpositivet användes för skanning. Personligen skannar jag alltid originalnegativ vid restaurering såvida det finns tillgängligt och inte är helt sönderkört.

@DasIch: Alright, jag har beställt den nu från Amazon så borde kunna granska den inom de närmsta två veckorna.

Har inte sett Knives Out men vill minnas att den, likt Oppenheimer, i praktiken inte skiljer sig något i mån av omfång vad som gäller HDR ställt mot SDR. Pyoko gjorde en analys av den för ett par år sedan.

Det går ju att fixa tonmappning i Davinci, vilket jag gör för bilderna, men det svåra blir ju kaskadkodningen om man ska exportera film. Alternativet är ju att exportera som DNxHR eller ProRes men då blir filerna markant större och dessutom inte kompatibla med samtliga mediaspelare.

@DasIch: Har inte lekt med det själv men jag har hört en del gott om madVR, så det skulle jag kolla på.

Oppenheimer (Universal Studios)

HDR10
Mastering display luminance: 1000 nits white level/0.005 nits black level
MaxCLL: 186 nits
MaxFALL: 147 nits

Vem fick för sig att Barbenheimer var över?

Detta är första filmen som Nolan gjort utan Warner Bros på över tjugo års tid då han lämnade bolaget i protest år 2021. Det föll honom inte i smaken att hans, och andra regissörers filmer, skulle släppas på HBO samtidigt som de fick biopremiär utan deras godkännande. En läsvärd recension av filmen på FLM beskriver hur Nolans egna upplevelser från Warner skildras i Oppenheimer, vilket gjorde att jag tolkade filmen helt annorlunda vid min andra titt.

Oppenheimer spelades in primärt på 65mm, med en kombination mellan traditionell 5-perf (2.21:1) samt 15-perf IMAX (1.43:1). All färgfilm är Kodak Vision 3 men med olika hastigheter och färgtemperaturer, varierande mellan 50D och 500T. Som den första av sitt slag används även monokrom film för 65mm i form av Eastman Double-X 5222, vilket var något Kodak spenderade mycket tid och pengar på för att få bukt på. Flertalet VFX-scener ska tydligen vara inspelade på 35mm (Kodak Vision3 500T 5219).

Filmen är helt fotokemiskt skapad utan några digitala mellankopior, vilket också uppenbarar sig vid titlar (såsom exempel #4 och #5). För skanning ska åtminstone ett duplikatpositiv ha använts hellre än originalnegativen, vilket är standard för Nolan. Vissa av IMAX-scenerna påvisar visst flimmer vilket också tycks vara ett resultat av kontaktkopieringen.

Vid en direkt jämförelse kan man utan några direkta tvivel konstatera att filmen påvisar exakt samma dynamiska omfång i HDR som i SDR. Genom att konvertera Blu-Rayutgåvan till ST.2084 med referensvitt vid 203 nits är bilden slående lik, såsom i exemplet nedan där den ställs mot HDR-presentationen.

https://i.ibb.co/WVgsgSN/Oppenheimer-HDR-vs-SDR.jpg

Vad jag har sett både i mina egna analyser samt plots som andra har gjort, är att filmen nästan aldrig hamnar över 200 nits CLL. Detta leder oundvikligt till kontroverser i vissa kretsar, inte minst huruvida detta ens "kan kallas HDR". Det är lätt att ställa sig i lägret som hävdar att det skulle vara frågan om "fake HDR" då ljusnivån inte blir "tillräckligt hög", vilket vi har sett genom åren hos exempelvis HDTV Test. Men resonemanget håller inte enligt mig.

Den primära fördelen hos HDR är att man slipper den relativa CRT-emuleringen som power law alltid kommer dragandes med. Då ljusnivåerna är nominella, kan de inte misstolkas på innehållsnivå. Detta gick jag igenom i mitt inlägg avseende Heat. Ytterligare en frågeställning är ju vem detta ens fejkas för? Alla med en korrekt kalibrerad bildvisare kan själva se filmen och bedöma utifrån det huruvida filmen är tillräckligt ljus eller inte. Om den så är för mörk så märks det rimligtvis.

Ytterligare en faktor jag har lagt märke till efter att ha gjort mina analyser, inklusive flertalet som inte är postade i tråden, är att SDR till HDR-konverteringar är tämligen vanligt och då ofta görs markant ljusare på UHD-BD utan att något egentligt omfång ökar. Lucy är ett tydligt exempel på det, och i Motorsågsmassakern är det tydligt att man har gjort klippta högdagrar ännu ljusare. Utöver att tonmappningen försvåras i HDR utan att någon extra information adderas, så blir en konvertering från HDR till SDR närmast omöjlig att göra korrekt vilket ställer till det för projektorägare.

Kanske de mest absurda exemplen är de där HDR mastering utförs helt utan regissörens kännedom av en extern distributör i tredje hand. Triangle of Sadness är nog det bästa exemplet, där Criterions UHD-BD är i BT.709 och godkänd av Ruben Östlund själv. Den tyska UHD:n är däremot mastrad i HDR10+ och har en maxCLL på 945 nits med många ljusa scener. Efter att jag hörde av mig till coloristen blev han närmast förbluffad, då han tillsammans med regissören och fotografen endast har godkänt en grade i BT.709 för hemmavideo samt en i DCI-P3 för biodistribution.

Frågan är då varför man fokuserar på Oppenheimer exempelvis, där Nolan själv varit högst delaktig och bevisligen fått exakt det resultat han eftersträvar? Varför är detta "fake HDR" när andra titlar blir närmast misshandlade utan att någon rycker på ögonbrynen? Och hur ska man kunna forcera HDR till att nå en viss nivå utan att kreatörens integritet kränks? Jag får inte ihop det alls.

Så då till frågan: Är detta HDR? Ja, det är en korrekt utförd HDR-master så långt som det tekniska arbetet har gått. Däremot är den inte särskilt ljus, vilket den inte heller utger sig för att vara baserat på både metadatan och de faktiska analyserna. Utöver det påvisar filmen markant bättre bitdjup och övergångar i HDR, något som märks särskilt tydligt i mörka scener.

Färgerna sträcker sig emellanåt utanför BT.709, främst vid de mer explosiva scenerna. Ytterligare en aspekt att ha i åtanke är att de svartvita scenerna inte är monokroma utan har en svag ton mot cyan samt grön. Såg personligen två stycken 70mm-kopior av filmen (i Sverige samt USA) och båda påvisade samma toning. Misstänkte från början att det var ett oavsiktligt resultat av den fotokemiska processen men den tycks vara helt avsiktlig.

De tonmappade exemplen som förekommer är i 3840x2160 pixlars upplösning och är till för att ge en ungefärlig uppskattning av hur ljus, färg och skärpa ser ut på filmen.

På grund av kvantiteten bilder så finns individuella album för varje kategori länkad i titlarna.

HDR heatmaps

SDR heatmaps (100 nits, power law 2.4)

Färganalys

Tonemaps (BT.2100 till BT.709)

Blu-Ray

Barbie (Warner bros.)

HDR10
Mastering display luminance: 1000 nits white level/0.0001 nits black level
MaxCLL: 446 nits
MaxFALL: 115 nits

De flesta kanske förväntade sig en närmast bombastiskt ljus film, men icke. Tvärtom så är den rent nivåmässigt tämligen reserverad och har egentligen ganska få scener där snittljuset höjs markant. Undantag finns förstås, såsom mugshotsen på polisstationen. Samtidigt är det tydligt att svärtan är förhöjd i flertalet scener vilket egentligen var det enda negativa jag kunde hitta sett till ljussättningen i filmen.

Färgerna sträcker sig utanför BT.709 primärt i Barbieland och då främst vid rosa samt röda toner (uppenbarligen), även om starka blåa toner förekommer med. Det skapar en tydlig skiljelinje mot den så kallade riktiga världen, som sällan når DCI-P3.

De tonmappade exemplen som förekommer är i 3840x2160 pixlars upplösning och är till för att ge en ungefärlig uppskattning av hur ljus, färg och skärpa ser ut på filmen.

Heatmaps

Färganalys

Tonmappad (BT.2100 till BT.709)

Det enda du kan göra som rent objektivt gör bilden bättre på den digitaliserade filmen är deinterlacing, borttagning av dropouts och i vissa mån borttagning av cross color (rainbowing och dylikt som ofta uppstår på kompositvideo). Vet inte vilka program på konsumentnivå som har rätt filtren för det. Jag har restaurerat en del video i Phoenix och den använder ingen sk AI utan enbart handkodade filtren. Funkar riktigt bra men inget som lämpar sig för privatpersoner direkt. Deinterlacing kan du göra i Davinci med bra resultat, även om betalversionen krävs för det allra bästa.

Allt annat är subjektivt och ytterst beroende av materialets ursprungliga skick. Jag har väldigt, väldigt svårt för brusreducering och uppskalning som Topaz erbjuder. Man byter bara ut befintliga fel mot nya och kvar finns en bild som knappt går att känna igen från vad den ursprungligen såg ut. Men vill man bli av med allt brus så kanske det är värt det.

Kan också vara värt att tillägga att professionella VHS-deck oftast ger en mycket mer stabil bild med lägre brusgolv. Det skapar en bättre bild från starten och då kan man i vissa fall applicera en mindre aggressiv brusreducering för att förfina bilden med ett acceptabelt resultat. Panasonic AG-7500 är den bästa jag har använt och har även inbyggd TBC, så har du många band kan det vara värt en investering. För bästa prestanda behöver de dock underhållas och det måste verkligen tas i beaktning vid inköp.

@ronnylov: Jag kan absolut hålla med om att det finns gånger då jag kan ha förståelse för att man missar en faktura och eventuella avgifter för dröjsmål kan vara överflödiga.

Men vad som gäller fordon så ser jag det som varje registrerade ägares egna ansvar att hålla koll på sina egna skulder. Det går snabbt att kolla upp genom att logga in på Transportstyrelsen, precis som med Klarna, Qliro och annat. Jag använder autogiro så mycket det går för att slippa missade fakturor, men ibland krävs lite extra handpåläggning och då är det enklast att bara rätta sig i ledet istället för att gnälla på avsändaren.