I somras kände jag plötsligt ett oemotståndligt behov av att köpa på mig någon ny teknikpryl. Ganska snabbt bestämde jag mig för att det var en ny dator jag behövde, gärna något litet och behändigt, som är lätt att ta med sig på tåget. Senaste stora grejen var ju att ha en så kallad netbook, det vill säga en extra liten, billig bärbar dator med bra batteritid, dock inte så häftig prestanda.
Efter att ha googlat runt lite så insåg jag att jag behövde ta mig ut till någon butik för att känna på de olika modellerna. Det blev en liten turné runt stadens elektronikkedjor, och slutligen hittade jag en modell som jag tyckte verkade vara trevlig – en Samsung NC10. Jag läste snabbt några positiva omdömen via mobilen och beslutade mig för att det här var burken jag ville ha. Butiken visade sig dock ha slut i lagret, så turnén fortsatte en stund till, tills jag hittade ett exemplar av NC10:an på Siba. Efter 2 sekunders eftertanke slog jag till och pungade ut med pengarna.
Hemma med datorn. Allt frid och fröjd. Jag var mycket nöjd med mitt köp, och jag trivdes med datorn. Efter en kort tid uppenbarade sig tyvärr ett fel med datorn; skärmen blev helt vit i tid och otid. Efter googlande insåg jag snabbt att det här var ett av de vanligast förekommande felen med just NC10:an. Det fanns otaliga träffar som beskrev problemet, och på samtliga ställen beskrevs även hur lätt det hade varit att få Samsung att fixa felet, som tydligen berodde på en glapp kabel mellan skärm och moderkort. Snabbt brukade det gå att få det fixat också.
Jag avskyr verkligen när prylar går sönder, men som tur var finns ju garanti. Åter till Siba med datorn med andra ord. På Siba visade jag upp felet och beskrev hur man lätt kan framkalla det igen. Servicekillen höll med om att det verkade vara fel på datorn, inte själva mjukvaran. Jag hänvisade också till alla hundratals träffar på Google som talade för att det är glapp i en kabel. Servicekillen skrev en rapport, tog datorn och jag åkte hem.
På Sibas hemsida kunde jag följa vad som hände med datorn – och inte gick det snabbt. Efter en och en halv månad fick jag tillbaka datorn. Givetvis hade den inte varit hos Samsung, för då skulle det ju gått snabbare, utan hos Sibas egna verkstad på andra sidan landet. Vad som var värre var att dom inte alls hade fixat det som var fel, utan istället helt sonika bytt skärm. Visst, det var ju skärmen som blev vit, men man tycker ju att dom borde känna till det som verkade vara det vanligaste felet med den här modellen, dvs glapp kabel. Inte heller verkade dom ha testat om reparationen fått önskad effekt, för när jag kom hem med datorn fanns felet kvar. Skärmen blev vit.
För säkerhets skull installerade jag Linux-distributionen Fedora för att prova att det inte var något i Windows som krånglade. Den vita skärmen var kvar.
Irriterad åkte jag tillbaka till butiken några dagar senare och påpekade att felet kvarstod. Visade åter upp den vita skärmen och sa att de INTE skulle byta skärmen igen, eftersom det uppenbarligen inte var den som det var fel på. Servicekillen (inte samma som förra gången) skrev en ny rapport och tog datorn en andra gång. En och en halv månad senare kom datorn tillbaka – med bytt skärm igen! Jag blev ännu mer irriterad på Sibas – uppenbarligen korkade – serviceverkstad.
Vid det här laget, efter drygt tre månader, hade jag börjat tröttna på att inte kunna använda min nya dator. På konsumentverkets hemsida kunde jag läsa att jag generellt kunde vägra fler reparationsförsök efter att butiken försökt reparera samma fel två gånger och misslyckats. Jag skulle isåfall kunna få köpet hävt (pengarna tillbaka) eller få en ny likvärdig produkt. På Siba hävdade servicekillen att de fortfarande var tvungna att skicka iväg datorn en gång till, för att verifiera att det fortfarande var fel på den, trots att jag visade upp felet ännu en gång direkt på plats.
Tydligen var servicekillen inte ”auktoriserad” att avgöra om det var fel på datorn. Detta trots att jag kunde visa upp samma fel som tidigare. Efter en stund gick jag med på att skicka iväg datorn igen (något som jag ångrar nu i efterhand).
Jag var inte särskilt förvånad över att det åter igen tog en och en halv månad innan jag fick SMS från Siba att nu var minsann datorn tillbaka i butiken. Mer förvånad blev jag över att de hävdade att den var ”testad OK”, dvs inget fel hittat! Detta trots mina utförliga beskrivningar hur man gjorde för att återupprepa felet (som för övrigt uppkom direkt när man startade datorn i 9 fall av 10). Att dom skulle ha missat detta verkade smått otroligt. Sen kan man ju ifrågasätta varför dom bytte skärm två gånger på en dator som det inte är något fel på, men logik verkar inte vara något Siba är så bra på.
Servicekillen ville nu att jag skulle vara nöjd och ta med mig datorn hem igen, något som jag givetvis inte var så pigg på.. Med självsäker ton upplyste han mig igen att verkstaden inte hade hittat något fel, så alltså fanns det inget fel på den, och att det sannolikt var jag som gjorde något dumt. Jag startade upp datorn åter igen för att visa felet, samtidigt som jag surt påpekade att han borde göra en snabb sökning på Google och själv se hur många som fått just det här felet avhjälpt av Samsung. Det verkade som att han totalt ignorerade mina argument. Istället bestämde han sig uppenbarligen för att prova techno babble-metoden på mig. Metoden går ut på att snacka osammanhängande teknisk rappakalja för att få motparten osäker på sig själv och sina kunskaper. Den nyuppstartade datorn började boota Fedora Linux, vilket tydligt annonserades på skärmen, som servicekillen stirrade på. Han såg överlägsen ut, samtidigt som han kläckte ur sig
Citat:
Och nu startar Windows XP drivrutinerna. Här blir det ofta fel, vilket kan resultera i beteende liknande det du fått.
Jag, trött på hans påhittade tekniska snack, upplyste honom om att han antingen borde gå någon lämplig kurs, skaffa nya glasögon, eller helt enkelt sluta med skitsnacket. Nu verkade det som att han äntligen började fatta att jag inte skulle ge mig i första taget, och att jag förmodligen visste vad jag pratade om. Och till slut, efter att han diskuterat med några kollegor, samt efter lite mer tjafs, lyckades jag övertala honom om att det faktiskt var fel på datorn. Han sa att han personligen inte kunde göra något, men att han skulle ringa verkstaden så fort dom öppnade dagen efter, och höra med dom en gång till, varefter han skulle ringa upp mig.
Otroligt nog ringde han faktiskt nästa dag, och bad att jag skulle komma in igen. Jag visade prov på oändligt tålamod och åkte in igen. Killen sa att han snackat med verkstaden och att dom förmodligen hade slarvat, men att dom nu fått en RMA från Samsung, och att den skulle in för återkreditering. Killen lovade på sina bara knän att om jag inte skulle få rätt nu så skulle han personligen ersätta mig för datorn. Jag var verkligen inte sugen på att vänta ännu mer, men jag var trött av allt krångel, och svag, så jag gick med på det..
Den här gången skickade Siba faktiskt datorn till Samsung – eller i alla fall till Samsungs representant i Sverige, Anovo (som ligger i Västerås där jag bor). Dock var dom tvungna att göra det via sin verkstad (Göteborg), så datorn fick åter igen åka fram och tillbaka över landet.
Efter ytterligare en månad fick jag SMS från Siba att jag nu skulle tillbaka till butiken. Det kan tilläggas att jag, eftersom jag pendlar, måste åka tidigare från jobbet varje gång jag ska ta mig till Siba, såvida jag inte väntar till helgen.
Ännu en gång dök jag upp på Siba. Där stod nu en ny servicekille. Jag gav honom servicekvittot, och han försvann in på lagret. Efter tio minuter kom han tillbaka, såg förvirrad ut, och sa att han inte kunde hitta datorn därinne. Jag påpekade att datorn varit inne för återkreditering, så det kanske inte är så konstigt om han inte hittar den. Han knappade en stund på datorn, såg ännu mer förvirrad ut, och sa att det inte står något om det i deras system. Sen frågade han mig om jag ar säker på att jag verkligen fått SMS om att komma tillbaka till butiken. Jag visade honom SMSet.
Han skruvade på sig lite (det var uppenbart att han inte riktigt visste vad han skulle göra), och sa att han nog måste prata med lagerchefen, men att denne gått hem för dagen. Han lovade att han skulle prata med denne lagerchef direkt imorgonbitti, och sen ringa mig. Uppgiven åkte jag hem. Man tappar lätt sugen att bråka efter att ha blivit utsatt för en dylik, nästan Kafka-liknande behandling.
Killen ringde inte dagen efter. Inte två dagar efter heller. Efter en vecka utan att något hänt åkte jag tillbaka till butiken. En annan servicekille som stod i butiken hävdade att killen som skulle ringa mig hade varit ledig. Jag sa att det inte spelar någon roll, då kunde väl någon annan ringt mig?
Den här servicekillen lyckades till sist se i systemet att datorn hade återkrediterats. Efter att ha försökt lura på mig diverse sämre, billigare modeller som ersättning (NC10an fanns ej kvar i Sibas sortiment) gick han till sist med på att ge mig pengarna tillbaka – med kommentaren
Häpnadsväckande! Här har Siba krånglat i nästan ett halvår utan att jag kunnat använda min nya dator, och nu tyckte killen att JAG var besvärlig!
Pengarna jag fick tillbaka gick till att köpa en annan dator, en Acer 1810TZ Timeline på Netonnet. Får se hur den sköter sig. Men en sak är säker – aldrig mer Siba!
