Inlägg

Jag tror inte att man ska stirra sig blint på "MMR" särskilt mycket i början. De flesta verkar hamna i närheten av 50. Ju längre tiden går så kommer gränsen mellan "bra" och "dåligt" dras isär. Så upplever man att man är på en för låg nivå så bör du i teorin vinna mer än du förlorar, och således öka i ranking. Här är en överblick på vart folk ligger på för ranking (gäller endast uppdaterade konton på master overwatch).

Angående vinster och förluster så känner jag inte igen det alls. Jag verka öka ungefär en rank vid vinst och förlora lika mycket vid en förlust. Det enda som sticker ut är att man får otroligt lite XP på king of the hill (precis som du skriver), och det är en bugg som det jobbas på. Så har man otur och vinner KOTH men förlorar i övriga modes så kommer du rasa neråt.

Fortsätt spela. Du kommer ha det tufft i början men systemet finns där för att du ska hamna där du hör hemma

På tal om matchmaking så postade Jeff Kaplan ett inlägg om hur det fungerar för några timmar sedan. Ger en bra inblick i hur komplext det faktiskt är. Varning för mycket text, men väldigt läsvärt: http://us.battle.net/forums/en/overwatch/topic/20745504371#po...

Jag håller faktiskt inte med dig. Min upplevelse är att matchmakingen fungerar över förväntan. Man ska förvisso inte stirra sig blind på statistik, men kikar jag på både min, mina vänners, och folk på leaderbordens win-rate (http://masteroverwatch.com/) så ligger i princip alla på runt 50% (strax över för folket i toppen) och det är i min mening precis så det ska vara. Det gäller både vänner som spelar på en relativt låg nivå och vänner som spelar/spelat på hög nivå i tidigare FPS-spel. Jag vet inte om det är bekräftat av Blizzard själva, men det finns garanterat någon form av gömd "MMR" som gör att du matchas med spelare i din skillnivå. Spelar du med vänner så räknar den nog ut något form av snitt för att jämna ut det. När vi är få och spelar (jämna i skillnivå) så ser vi ofta samma spelare i våra matcher.

Om du matchas mot högre levlade spelare så betyder det nog bara att ni ligger på ungefär samma skillnivå. Det är väldigt blandad skillnivå även på högre rankade spelare.

Han är väldigt effektiv mot folk som inte spelat särskilt mycket. Men i och med att han är så statisk så är han väldigt enkelt att plocka ut med någon som kan skjuta på lite längre avstånd.

Jag tror att det kommer finnas en e-sportscen och turneringar men inte med någon jättepublik. Största problemet för mig är hur matcherna utspelas. Counter-Strike fungerar väldigt bra som "tittarsport" då det är rundbaserat och i grund och botten ett simpelt spel (här lär väl någon dra paralleller med dota). I Overwatch finns det inget rundbaserat läge för tillfället och man spawnar om konstant. Det är mycket abilitys, saker som händer konstant och dessutom en extra spelare. Jag tror (observera tror) att detta kan göra det svårt att titta på. En extra spelare betyder också en till som ska ha lön, en till spelare som ska ha flygbiljett osv.

Overwatchs fördel är att det kommer finnas en stor och bred spelarbas. Vi får se vad Blizzard lyckas koka ihop.

För er som kör det på servernsidan så kan jag rekommendera er att kika närmare på LXD som nu finns tillgängligt, för att köra containers. Det är fortfarande LXC i botten men LXD introducerar en daemon och ett nytt cli-verktyg för att hantera containers med. Sedan körs en container default som unprivileged så du behöver inte mecka någonting själv för att få till detta.

Det finns en sjukt trevlig tutorial på deras hemsida för att komma igång: https://linuxcontainers.org/lxd/try-it/

Jag hoppas att man kan få till en speltitel igen, för de senaste Battlefield-spelen har inte varit bra. Jag är rädd för att vi får ett spel för 600 kronor där man redan utannonserat fyra stycken DLCs innan spelet redan släpps (bara detta är helt befängt i min värld) och en premiumfunktion såklart. Är klart intresserad av vad som komma skall, men jag känner inte mer än så tyvärr. Blivit besviken för många gånger på senare tid.

Jag var väldigt skeptisk innan jag fick chansen att spela. Är väldigt förtjust i spel där individuell skill står högt i spel (äldre BF-spelen, CS, nu senast dirty bomb) och efter att ha kikat videor så såg detta verkligen inte ut att vara någonting för mig. Jag har inte heller rört spel som WoW och Diablo, så Blizzard för mig är något helt nytt.

Jag släpptes in i betan för kanske tre veckor sedan och har haft otroligt skoj. Det första jag vill lyfta är hur otroligt välgjort spelet är. Det går kvickt att starta, menyerna är klockrena och spelet flyter på extremt bra (hög FPS). Det är löjligt enkelt att spela med sina vänner och det är knappt några väntetider alls. För att ge ett exempel på det sistnämnda så har vi en person som behöver ta sina obligatoriska rökpauser lite då och då. Han behöver bara hoppa ut när han känner för det (quick play spelar vi nu, inte competivite) och sen hoppa tillbaka igen när han är färdig. Han hamnar i spectator om servern är full och kommer automatiskt få en plats nästa runda.

Spelet är kul. Jag är en person som tröttnar på saker rätt fort och det som troligtvis kommer hålla mig i liv är att det finns många figurer att bemästra. Varje karaktär är bra på sin sak och det tar tid att bli duktig. Precis som du säger så är spelet ganska casualvänligt. Att vara bäst i CS kan tyvärr inte automatiskt överföras till Overwatch. Men med det sagt så är det fortfarande stor skillnad på en duktig spelare och en mindre duktig spelare. Detta var jag också orolig för. Men det handlar snarare om att agera rätt i situationer och ha rätt movement än att kunna skjuta stenhårt. Samtidigt varierar det givetvis på vad du spelar karaktär. En sak som jag fortfarande inte vant mig vid är att du inte kan åstadkomma särskilt mycket själv. Har du ett dåligt lag så är du mer eller mindre körd. Du kan inte bära ett lag ensam. Jag drar liknelser till DotA här - ni som spelat vet hur det kan kännas. Men att alla 6 spelare på plan måste spela vettigt tillsammans behöver inte vara någonting negativt!

Det finns redan flera stora "esportorganisationer" som har tagit fram lag, och dessa har suttit och tränat flera timmar per dag under betan. Så en scen kommer det att finnas, sen är frågan hur roligt det är att titta på som åskådare. CS har ju fördelen att det är enkelt att förstå sig på i och med det rundbaserade game-modet. Jag är rädd för att det kommer bli rörigare i Overwatch där man spawnar om hela tiden och det är action överallt, med ytterliggare en spelare.

Så sammanfattningsvis så är jag otroligt imponerad och det trodde jag aldrig att jag skulle bli. Spelet är väldigt välgjort och jag har haft sjukt många roliga timmar redan nu. Det finns saker jag inte är förtjust i som att man exempelvis kan spela flera av samma karaktär och att "competivite mode" har ett uruselt upplägg men det tonas ner av allt annat just nu. Spelet kommer bli stort.

Hojta om det är något du undrar över. Det kan ha blivit lite rörigt, klockan är för mycket

@asabla kan säkert skriva av sig han också!

Ah. Japp, screen måste vara installerat. Testa starta om datorn (om du enablat din service) eller starta upp tjänsten igen med start. Fanns inte screen när du startade servicen så kommer uppstarten ha misslyckats.

Ditt shellscript behövs inte i detta fall. Testa exemplet ovan där systemd startar allt via screen istället.

[Unit]
Description=Minecraft server

[Service]
User=dinanvändare
ExecStart=/usr/bin/screen -DmS mcserver /usr/bin/java -Xms4096M -Xmx4096M -jar /minecraft/minecraft_server.1.9.jar nogui
ExecStop=/usr/bin/screen -p 0 -S mcserver -X eval 'stuff "say SERVER SHUTTING DOWN. Saving map..."\\015'
ExecStop=/usr/bin/screen -p 0 -S mcserver -X eval 'stuff "save-all"\\015'
ExecStop=/usr/bin/screen -p 0 -S mcserver -X eval 'stuff "stop"\\015'
ExecStop=/bin/sleep 2

[Install]
WantedBy=multi-user.target

Jag har inte riktigt hela ditt upplägg klart för mig, men kör du detta på din egna dator? Du kan skriva in din vanliga användare under User, det blir bra. Så länge det inte är root som kör processen utan ett konto med begränsade behörigheter. Lyckas systemd starta detta så borde det köras en screen-session under din användare som du når genom att skriva screen -r i terminalen.

Det beror på hur ditt shellscript ser ut. Startar scriptet en screen-process som kör din minecraft-server så är svaret ja. Skapa en användare på ditt system som matchar User=. Sätt ett lösenord på användaren och/eller använd nyckelinloggning (men det känns som ett senare kapitel i detta fall).

Oneshot innebär att du vill köra någonting snabbt utan att processen ska hållas igång. Men efter du beskrev vad det är du försöker köra så är det nog ingenting som du vill använda dig av. Jag har aldrig försökt köra screen/tmux via systemd, men en snabb googling på "minecraft systemd" verkar ge ett exempel som säkert kommer att fungera bra. Vad gör ditt shellscript för någontig? Exekvererar den bara java-filen? I sådana fall kan du anropa java direkt ifrån unit-filen så sköter den upp- och nerstart, precis som deras exempel.

Här är exemplet på google: https://gist.github.com/nathanielc/9b98350ccbcbf21256d7
... och någorlunda förenklad för att ej blanda in @ och %i.

[Unit]
Description=Minecraft server

[Service]
WorkingDirectory=/opt/minecraft
User=mcserver
ExecStart=/usr/bin/screen -DmS mcserver /bin/java -Xmx2048M -jar minecraft_server.jar nogui 
ExecStop=/usr/bin/screen -p 0 -S mcserver -X eval 'stuff "say SERVER SHUTTING DOWN. Saving map..."\\015'
ExecStop=/usr/bin/screen -p 0 -S mcserver -X eval 'stuff "save-all"\\015'
ExecStop=/usr/bin/screen -p 0 -S mcserver -X eval 'stuff "stop"\\015'
ExecStop=/bin/sleep 2

[Install]
WantedBy=multi-user.target

Loggar du sedan in som användaren (Under User=) så bör du kunna få upp din aktiva server genom att skriva screen -r.

Precis. Skapa en unit-fil och placera den i /etc/systemd/system/dittnamn.service. Den kan vara extrem simpel om det bara är ett script som ska köras. Något i denna stil bör fungera:

[Unit]
Description=Run my script

[Service]
Type=oneshot
ExecStart=/sokvag/till/ditt/script.sh

[Install]
WantedBy=multi-user.target

Se till att det startas vid nästa boot (använd start för att köra det direkt)

$ systemctl enable dittnamn.service

Du kanske eventuellt vill lägga till User=användare och Group=grupp under [Service] för att peka vem som ska köra scriptet.

Docker-exempelt är en aning mer avancerat då man även kör kommandon innan det faktiska "start-kommandot" exekveras. Rm/pull/kill är valmöjligheter som skickas in när man kör docker-programmet.

Jag skulle gjort som inlägget ovan föreslår, skriva en unit-fil för systemd som startar igång ditt script. Sedan enablar du bara din service (systemctl enable dinservice) så kommer den kicka igång varje gång maskinen startas.

Vilken version av CentOS kör du?

Som inlägget ovan, posta hur dina konfigurationsfiler ser ut och även outputen av check-kommandona som jag skrev under allting, det kan ge oss mer information. Jag begriper tyvärr inte riktigt frågan du ställer dock. Din externa dns-zon är inte inblandad alls här. Det är bara en intern lokal zon som du konfigurerar. Dessa två har ingen koppling alls förutom att du använder en "subdomän" av din publika zon internt. Din interna zon du sätter upp nu kommer bara kommas åt av dina interna maskiner, och det är endast dessa som känner till att zonen finns. Du har ingen deligering vidare i din "main-zon". Din bind kommer vara auktoritär namnserver för "internal.domain.se" (du byter givetvis ut mot vad du nu vill ha) och A-pekare som du gör kommer peka exempelvis server.internal.domain.se till en IPv4-address.

Det gör du som du vill. Det beror på hur man paketerat bind för din distribution. Om du kikar i /etc/bind/named.conf så ser du nog att named.conf.options är inkluderad någonstans. Så istället för att ha allt i samma fil så separerar man de olika "blocken" i separata filer. Smaksak. När det är en sån enkel konfiguration så tycker jag personligen att man lika gärna kan köra allt i ett (named.conf).

Här är ett grundläggande exempel som borde fungera där bind är auktoritär för internal.domain.se och som agerar resolver för 192.168.0.0/24. Samma nät är de enda som tillåts querya zonen. Du kan också konfigurera bind att istället forwarda (istället för att resolva själv mot root-servrarna och neråt i kedjan) till antingen din router som gör samma sak, eller direkt mot din ISPs/googles dns. Här verkar det finnas bra exempel på hur det görs.

Ej testat då jag manuellt bytt ut värden

/etc/bind/named.conf

options {
        directory "/var/cache/bind";
        version "bind";

        allow-recursion { 192.168.0.0/24; 127.0.0.0/8; };

        dnssec-enable yes;
        dnssec-validation yes;
        dnssec-lookaside auto;
};

zone "internal.domain.se" {
        type master;
        file "/etc/bind/internal.domain.se";
        allow-query { 192.168.0.0/24; 127.0.0.0/8; };
};

/etc/bind/internal.domain.se

$TTL    3600

@ IN SOA ns1.internal.domain.se. hostmaster.internal.domain.se. (
        2016010401      ; Serial
              3600      ; Refresh [1h]
               600      ; Retry [10m]
             86400      ; Expire [1d]
               600      ; Negative Cache TTL [1h]
);

@               IN      NS      ns1.internal.domain.se.

ns1             IN      A       192.168.0.1
printer         IN      A       192.168.0.10

deploy          IN      A       192.168.0.19
kvm01           IN      A       192.168.0.20

master          IN      A       192.168.0.155

Zonfilen är bara ett exempel, modifiera efter behov. Verifiera att det ser okej ut innan du startar igång någonting. Det sistnämnda är väldigt trevligt för att se så man inte missat någon punkt i sin zonfil, det kan få konsekvenser

root@server:~# named-checkconf /etc/bind/named.conf
root@server:~# named-checkzone -D internal.domain.se /etc/bind/internal.domain.se

Kika om du kan slå i din zon från samma maskin och att den kan resolva. Gör du detta ifrån en annan maskin så anger du ip-adressen till din dns-server efter @.

root@server:~# dig @127.0.0.1 ns1.internal.domain.se
root@server:~# dig @127.0.0.1 sweclockers.com

Sedan delar du bara ut din namnservers IP-adress via DHCP så borde dina interna servrar kunna slå både ut mot internet och i din interna zon som du skapat.

Det är så man lär sig. Tänkte mer så vi kan hjälpa dig på bästa sätt

Bekymret är alltså att du kan surfa till "server.domän.se" externt utanför din router (den portforwardar då till en intern maskin), men gör du det ifrån en intern maskin så nås du utav routerns webgränssnitt? Då låter det ju som att DNS-uppslagningen fungerar korrekt, men att din router inte agerar som du vill när den får trafik internt mot sin externa adress. Nu gissar jag hel viljt och någon får jättegärna fylla i, men kanske är det detta som händer. Din router lyssnar på port 80 på alla interface för sitt webgränssnitt. Nu har du gjort en portforwarding så när trafik kommer in på ditt externa interface mot ditt externa IP-adress på port 80 så görs portforwardingen (typ som PREROUTING i iptables, vilket görs nästan först i kedjan). Det fungerar fint. Men när du gör samma sak från en intern maskin så kommer trafiken (fortfarande adresserad mot din skarpa adress) in på routerns "interna interface" där det inte görs någon portforwarding. Routern ser helt enkelt trafiken riktad till sig själv på port 80 där den råkar servera sitt admingränssnitt. Återigen, jag vet inte om det är så här, men det låter logiskt. Jag vet inte vad det kallas och vet heller inte om det går att lösa med en vanlig "hemrouter". Jag tycker dock fokus bör vara att lösa detta problem först. Din DNS gör det den ska, det är din router som inte gör det den ska (enligt oss, men den gör säkert det den bör göra).

En annan lösning är att sätta upp en lokal zon där hemma. Äger du "domän.se" kan du förslagsvis sätta upp "internal.domän.se" och sedan skapa pekare som istället går mot din interna adress. Delar du ut en "söklista" via DHCP till dina interna maskiner så räcker det med att ange "server" eller vad nu din pekare är i webbläsaren så når du den. Den försöker då appenda "internal.domän.se" när den gör en query. Och så använder du den externa dns:en om du ska nå det utifrån.

Kika på LibreNMS istället om du tycker Observium verkar vara intressant. Det är en fork av Observium som erbjuder lite nytt som inte Observiums gratisversion gör (t ex sätta upp larm om något går ner/värde som är för högt). Men fokus på båda dessa två programvaror är att logga historikdata, så är man ute efter ett monitoreringssystem där man vill göra mycket egna scripts och checkar så skulle jag inte välja någon av dessa två, eller helt enkelt komplettera med något annat. Ska det bara kollas att CPU inte överstiger en viss gräns eller att det finns tillräckligt med ledigt minne så är det ett perfekt val.

Sensu är också trevligt men tänkt för att göra checkar (likt nagios) och kika så att saker är som de ska. Den kan samla olika mätvärden om man vill för att logga historiskt, men då måste det lagras separat och det är inget som Sensu gör automagiskt. Coolt är att du kan köra nagios-script som checkar, så man borde inte skriva om script om man gör ett byte. Zabbix är ett annat alternativ som har en mer helheltslösning, väldigt enkelt att komma igång med. Enkelt att sätta upp alerts och den lagrar också historikdata om CPU, nätanvändning mm. Synd att det är så otroligt fult bara. Cacti är trevligt för att logga statistik men är krångligare att sätta upp än de andra alternativen. Men när det väl är på plats så gör det sitt jobb. Zenoss ska också ha en monitoreringsmjukvara som är lik Zabbix i sin funktionalitet.