Inlägg

Att köpa enskilda aktier och hoppas vinna på det är överlag extremt svårt, även för mycket insatta personer.

Indexfonder - alltså att du köper in dig på tiotals eller hundratals företag på en gång - är den bästa affären man kan göra, för sisådär 90% av alla sparare.

Du kan alltid förlora hela innehavet om du har otur. Enskilda storföretag brukar sällan förlora allt värde på mycket kort tid, men det händer trots det ofta. Indexfonder är mycket mer stabila, speciellt över lång tid.

Men skulle bostadsrättsföreningen godkänna att någon med 0% ägarskap bor i lägenheten i åratal?

Du har helt rätt att barn såklart komplicerar ytterligare - rätt-ska-vara-rätt-tänket kommer nog erroderas över tiden. Sen vet jag inte riktigt det där med att ungarna ska få allt... jag hoppas inte att jag tappar mitt skarpa ogillande för att det finns folk med rika föräldrar som får allt serverat för sig bara för att jag får barn som (till slut?) har rika föräldrar. Mina barn lär inte vara de som är mest behövande av min och min partners pengar. (Sen är ju inte jag och min partner heller de som är i mest behov av våra pengar... men helt konsekvent kan man ju inte vara hela tiden )

Nja, så enkelt är det ju inte. Har ena jobb och den andra inte så är det ju nödvändigt att ena parten betalar allt. Och då våra jobb inte lär ha samma lön (under de närmaste 5-10 åren åtminstone) så blir det till att den person som har högre lön betalar mer.

Ja, det var tanken, men vi vill ha lite koll på saken först innan vi betalar tvåtusen i timmen till en jurist
Målet är att skriva ett utkast själva (med exempel osv.) och sedan försöka hitta en vettig jurist och be honom/henne att skriva om det så det ser bra ut.

Jag förstår inte riktigt. Menar du såhär: lånet är 100% på mig (tills hon också kan få ett lån), men ägandet är 50-50, med skuldbrev som innebär att vid försäljning ska först skuldbrevet lösas ut innan resterande pengar betalas ut till oss? Satt så att vid försäljning (antag säljpris=köppris) får vi tillbaka det vi stoppat in?

50-50-ägande plus skuldbrev (hon är skyldig mig pengar motsv. min kontantinsats - (inköpsspris - lån)/2 ) är identiskt med att jag äger 100% med ett skuldbrev för kontantinsatsen givet säljvärde=köpvärde, men då säljvärde!=köpvärde delar vi lika på vinsten/förlusten istället för att jag tar allt i båda riktningar, right? Det låter rimligt. Vi delar risken men inte totala summan pengar mellan oss.

Vi är i högsta grad jämlikar, men vid en split tycker vi båda att det hade varit jättekonstigt om den ena personen gick iväg med mycket mer pengar än den andra. Förstår inte alls hur folk kan tycka något annat. Vi vill leva jämställt, med samma villkor för båda parterna, inte efterapa något gammaldags korrektionssystem som är till för att slippa skicka kvinnan i förhållandet till fattighemmet...

Som jag snuddade vid tidigare så har hennes föräldrar bråkat i över 20 år om ekonomin efter att de skiljde sig i slutet av 90-talet, mycket pga. djupt sammansvetsad ekonomi och oklara regler. Vi vill båda verkligen inte hamna i samma situation!

Det där tycker jag låter som en bra lösning!

Dvs.

* Hon skickar över sin del av kontantinsatsen till mig
* Jag köper lägenheten och är 100% ägare och tar 100% av lånet
* Vi skriver ett skuldebrev om att jag är skyldig henne kontantinsatspengarna (så vid separation köper jag ut hennes del över en period av några månader, jag klarar av att betala månadskostnaden för bostaden själv utan större problem)
* Så fort hon fått ett jobb (och därmed kan börja låna pengar) så flyttar vi om ägandeskapet och lånet, så att vid en separation och försäljning skulle vi efter avbetalning avbetalning av våra lån få tillbaka kontantinsatsen. Den här låneflytten kvitterar även ut skuldebrevet.
* Vi skriver ett samboavtal där min flickvän frånsäger sig att ta halva lägenheten vid separation (lösören inte inräknade, de splittar vi på jämt som lagen säger).
* Över tiden så amorterar vi 50/50. Avgift och ränta betalar vi så att totala bostadskostnaden blir proportioneligt mot inkomst (fast lite övervikt mot den med högst inkomst - vi vill utjämna lite så vi kan ha en mer jämlik livsstil).

Jag är helt på att många tycker vi är bajsnödiga men de rättsstrider min flickväns föräldrar varit med om vill ingen av oss återupprepa! Hellre några dagars bajsnödighet än potentiellt decennier av ekonomiskt bråk.

Jag och min flickvän (/sambo/trolovade/osv.) tänkte köpa en lägenhet, och just det där med samboavtal verkar det definitivt som vi behöver skriva på, eftersom våra andelar till kontantinsatsen är väldigt olika.

Vad är ett vettigt sätt att hantera "återbetalning"/inköp i en lägenhet? Såväl när det gäller kontantinsats och långsiktigt amorterande.

Exempel: Bostad värd 3.33 mkr. Lån på 2.833 mkr. Kontantinsats 500 tkr. Jag bidrar med 450 tkr, min partner med 50 tkr.

* Köper vi den helt gemensamt och vi splittar upp får hon över 1.5 mkr. Det tycker båda låter fel, så det vill vi inte göra.
* Jag kan köpa lägenheten själv, och "låna" hennes kontantinsats under bordet, och jag betalar sedan tillbaka dem (oklart hur). Vi skriver samboavtal på att jag är 100% ägare. Jag står för amorteringen och hon för avgift och delar av räntan. Känns O-K men långsiktigt är det dåligt för henne, och pengar-under-bordet-delen känns lite tveksam
* Bäst hade kanske varit att vi äger andelar av lägenheten och lånet helt proportioneligt med vår kontantinsats. Dvs. jag står för 450/500 = 90% kontantinsatsen och jag får därför 90% av bostaden, 90% av lånet (2.55 mkr) och vid separation får jag 90% av säljpriset. Hon står för motsv. 10% av allt och får därför motsv. 10% av allt. Problemet här är att min partner inte har någon långvarig fast inkomst för stunden (då hon studerar!) och därför inte kommer få ett lån alls.
* Mellan-lösning, som jag tror känns bäst: Jag står för hela lånet, men min partner får 50 tkr/3.33mkr = 1.5% av lägenheten, så skiljer vi oss och säljer lägenheten (för exakt samma pris för att göra räknandet enkelt) så får hon tillbaka sin kontantinsats. Kan vi göra så här? Tanken är sedan att vi betalar ränta+amortering+bostadsavgift proportioneligt mot våra löner. Antar att vi behöver skriva ett samboavtal som säger det här också. Däremot är det en risk att bostadsrättsföreningen inte låter någon vara med om man har en så låg andel...

JeanC:s tips är verkligen toppenbra, lyssna på dem!

Du kommer att kunna få en bra lön och möjlighet att ta mycket ansvar i princip vad du än väljer.

Konsulter får sisådär 800-1200 kr/timmen oberoende av om de kodar C++, är sysadmins, är webbutvecklare, är mobilutvecklare, är teststrateg eller kodar java-backendsystem. Kanske inte på alla arbetsplatser, men det är tämligen enkelt att byta arbetsplats så fort man har 2-3 års arbetslivserfarenhet.

Därför är det smartaste att satsa på vad man tycker är kul. Dels kan du ju välja utbildning baserat på vad du redan nu tror du kommer att tycka är kul, sen finns det ju utbildningar som är breda och låter dig testa på lite allt möjligt. Förvänta dig inte att utbildningen kommer att ge dig det som behövs för att jobba som utvecklare - du bör jobba med hobbyprojekt på fritiden också, och du kommer att lära dig jättemycket dina första månader/år på första jobbet.

Fortsätt bara att lära hela tiden och gör det du tycker är kul så kommer du troligtvis att nå framgång utan att ens behöva tänka så mycket på det (annat än att byta jobb då och då!).

Lösningsarkitekt, anställd på ett konsultföretag. 29 år gammal, jobbat i fyra år.

Fast lön om 65k/mån (44k efter skatt).
8% pensionsutbetalning (5.2k/mån) (ingen annan tjänstepension dock).
25 dagars semester.

Vad jag har förstått är det väldigt svårt att nå en ersättning högre än det här som anställd på ett konsultföretag, så jag är väldans nöjd.

Jag har inte alls sett vad du ser.

Tentor är överlag avsevärt mycket svårare och kräver mer detaljkunskaper än vad arbetslivet kräver. I arbetslivet blir du inte underkänd för att du inte klarar av att leverera: du blir på sin höjd omplacerad (vilket såklart är förnedrande, men ändå) och får sen göra enklare arbetsuppgifter tills du lärt dig. På en högskoleutbildning höjs hela tiden svårighetsgraden och mer krävs från dig, men i arbetslivet kan du utforma dina arbetsuppgifter efter din kompetens.

Just dataingenjör är inte den svåraste utbildningen, det stämmer. Men du kan glida igenom arbetslivet bra mycket lättare.

Det du säger om att man inte borde glida sig igenom utbildningen utan istället lägga tid på att faktiskt lära sig sakerna mer grundligt har du däremot helt rätt i - jag har mött många som ångrar att de "slackade" så mycket på utbildningen och att de därför inte lärde sig alls så mycket som man skulle kunna ha gjort.

Pengar på hög ger efter bara några år snabbt tusenlappar i månaden i avkastning. Tusenlappar som snabbt överstiger skillnaderna i ränta av att du amorterar en extra miljon på lägenheten eller huset.

När du väl dör finns det inget värde i att ha ett avbetalt hus. Det är hundratusentals eller miljontals kronor lagt som du skulle kunna lagt på att ha roligare under livet.

När man söker ett lånelöfte, behöver man visa upp att man har 15% av lånelöftet? Och hur får dessa pengar vara låsta? När ska det "visas upp" att pengarna ligger på ett bankkonto? Måste de vara kvar på bankkontot hela tiden?

Jag antar att om jag har mina pengar låsta i indexfonder fram tills lånelöftet (jag vill ha kvar dem i indexfonder så länge som möjligt, då dag-till-dag-EV på indexfonder är positiv och jag har totalt sett mer än 15% av värdet på bostaden jag vill köpa), ansöker om lånelöfte och säljer samtidigt av fonderna så att jag totalt sett har åtminstone 15% på ett bankkonto. Någon/några dagar senare behöver jag visa ett bankutdrag för banken jag söker lånelöfte hos som måste uppgå till minst 15% av totala kostnaden på lånet. Efter det får jag göra lite vad jag vill (spela bort alla pengarna på casino?), men gör jag det så antar jag att jag måste berätta om det för banken innan de godkänner lånet...

Kan man inte lägga 5k i månaden på ett bil-lån borde man verkligen inte ha en bil för 300k. Det är ju helt galet.

Bil-lån har oftast hög ränta. Sålänge du inte förväntar dig en rejäl löneutveckling är det sällan värt att ta långa lån. Jag skulle aldrig ta ett lån på över 5 år, utan hellre sänka kostnaden för bilinköp tills jag hade råd med ett lån på max 2-3 år. Du får ju en helt okej bil (som ingen skulle skämmas över) för 150k, det är 4.2k/mån över 3 år vid 0% ränta.

Spel 4 av 12 av Charterstone. Ett Legacy-builder-placement-spel (tänk Lords of Waterdeep, men man uppgraderar permanent byggnaderna).

7/10 tycker jag. Kul, gillar att det är så relativt enkla regler och att varje tur går fort (och hela spelet tar bara 90-120 minuter för 4 personer att spela, även när man tar sin tid och tänker mycket). Däremot tycker jag det är väldigt svårt att veta vilken taktik det är som är bäst.

Blåmusslor är den ultimata "romantiskt men billigt"-måltiden för två personer.

1.0 kg frysta blåmusslor kostar ofta 39 kr (39 kr/kg), koka med vitlök och gullök (2 kr), en buljongtärning (1 kr), vatten och en halvliter öl (12 kr). Servera med pommes (10 kr) och majonäs (6 kr). Totalt typ 70 kr för två personer, för rejält mycket mat dessutom.

Som många sagt, brukar dessa kurser vara sjukt breda. Tyvärr leder det till att många får jobb som de inte riktigt är kvalificerade för (själv sett det, någon nyexad blir inkastad på en lite för tung infrastrukturroll i ett dysfunktionellt jätteföretag och allting står still i sex månader tills junioren förstått hur man gör saker...). Åas om man själv har ett brinnande intresse och är okej med att paniklära sig på jobbet första åren så är det nog ett jättebra sätt att starta en finfin karriär. Du kommer säkerligen tjäna mer pengar än en nätverkstekniker, speciellt om du jobbar som konsult (har du fem års erfarenhet borde du ha noll problem att dra in en lön om minst 40-45k/mån som anställd på ett konsultföretag).

Grejen med infrastruktur är att det är sjuukt många saker man behöver kunna, och mycket måste man mer eller mindre lära sig på jobbet. En tvåårig kurs kommer inte lära dig en tjugondel av vad man behöver.

Fördelen är att det inte är superduperkomplicerade saker för det mesta, utan det är mest att det är många saker man måste lära sig - över tid kan vem som helst bli bra. Vilket kan vara bra att veta om man själv inte känner sig säker på sin kompetensnivå vid start (jag har mött många människor med dåligt självförtroende som inte tror att de klarar av att jobba med något annat än enklare it-support, vilket jag tycker är synd!)

Okej! Har du en specifik handläggare som du ställer frågor till alltså? Som du kontaktar på samma sätt (telefon?). Jag förstår att det känns värdefullt att ha det.

Jag kan köpa att många inte orkar fixa med det med sina existerande lån, men det känns helt orimligt att inte spendera de TRE minuterna de tar att kolla listräntorna på olika bolag. Det är ett klick bort på hemnet liksom...

Förstår inte heller det där med att samla lånen på samma ställe som man annars gör bankärenden. Vad får man ut av det? Sätter inte alla en autoöverföring från lönekontot bara och glömmer bort lånet sen? Är det för att man vill få en fin graf över sina skulder utan att behöva byta bank-app eller använda en aggregerare likt tink?

Är det några bankfunktioner jag borde använda som jag inte använder? Jag använder snabbsaldo, möjligheten att föra över pengar (även internationella överföringar), ställer in Swish-inställningar nångång per år kanske och vill kunna göra direktöverföringar när jag köper prylar. Alla banker verkar ju ha liknande features. Jag brukade köpa aktier och fonder med Swedbank, men gick över till Avanza då jag aldrig lärde mig Swedbanks UI (det är totalt jävla ologiskt).

Att ha ett lokalt bankkontor är inte en feature, det är en bugg - det betyder att du behöver besöka ett kontor för att lösa vissa saker (t.ex. fick jag sitta på ett Swedbank-kontor i tre timmar en gång för att stänga ett bankkonto pga. "strul i systemet"...). Man kan gå med kostym på ett bankkontor och fråga snällt om ett lån - det är lite svårt om det inte finns ett bankkontor - men det är ändå bara storbanker som har kontor och har man problem att få ett lån är man körd ändå på storbankerna.

Däremot har du fel i 'Alla kan inte "vinna" på samma strategi.'. Om alla hade samma strategi hade det blivit mer konkurrens om kunderna. Till slut når man en punkt där man kan minska vinsten för ägarna (och de anställda på företagen...) för att kunna sänka priset ytterligare mot kunderna. Det är ju väldigt mycket pengar som sugs ut av kunderna i dagens system - pengar som kunde gå till att sänka kundernas bolån.

Sant!

På vilket sätt gillar du att ha sakerna samlade? Är det att du vill kunna se alla dina tillgångar och lån på samma vy i en enda app? Har du en personlig bankman du gillar?

Ja, jag tänker definitivt fråga de flesta banker om hur lågt de kan gå nästa gång jag söker lån. Listräntorna verkar vara rent lurendrejeri på storföretagen.