Jag var ett vandrande benrangel sedan jag kunde gå, hela vägen upp till 20.
Mellan 20-27 så verkade min metabolism bromsa upp lite. Jag var fortfarande smalare än genomsnittet men jag såg mindre...... sjuk? ut om man ska säga så om sig själv.
Under alla dessa 27 år så kunde jag äta vad jag ville, när jag ville, hur jag ville utan att det hade någon påverkan på min kroppsvikt.
Mellan 27-30 så bromsade det upp och jag märkte av en stadig men väldigt långsam viktuppgång, positivt kändes det.
Mellan 30-33 så började jag bli något missnöjd med vikten, realistiskt var jag inte stor men jag såg annorlunda ut än vad jag var van vid och det kändes obehagligt. Jag hade aldrig i mitt liv satt en fot i ett gym och att göra det då och än idag är skrämmande.
Vid 33 så fullständigt krashade min mentala hälsa. Jag hade redan då länge haft återkommande depressioner och svåra perioder men här stannade livet helt upp. Jag gick in i väggen medans jag var i ett destruktivt förhållande vilket jag lyckades ta mig ur, men hälsan var förstörd och min vikt började öka. Min livsstil blev allt mer stillasittande och att vara sjuk och eller uttråkad på samma gång innebar att man åt mer än man borde. Under denna tid så testade jag att gå, jogga, springa och att fasta.... samtliga gånger jag gjorde det så höll det som bäst tills jag hade ett par dagar då jag mådde lite sämre och då gav jag upp igen.
Jag är nu 38, har ännu inte återhämtat mig helt utan gått fram och tillbaka mellan arbete och sjukskrivning i vad som känts som en endless loop. Mitt bmi nu ligger på 29.2
Denna helgen så fastnade jag helt i att läsa om att fasta varannan dag. Då jag är sjukt dåligt disciplinerad när det kommer till motion så tänkte jag att kanske, bara kanske, om inte fasta är för svårt och påfrestande så är detta ett verktyg som funkar för mig?
Att reducera kalorier vet jag blir väldigt svårt för mig. Hunger är starkt, och att alltid känna viss hunger för att kunna hålla vikten gör mig bara ledsen av tanken. Men att besluta om att vara hungrig och hålla det så... bilden av det är lättare, åtminstone nu.
Tisdag, torsdag och lördag har jag fastat denna vecka utan några större svårigheter.
När jag skulle byta flaska olivolja i tisdags så såg jag att det hade trillat bak ett litet chokladägg från i påskas men jag flyttande undan det och kände mig motiverad.
I mitten av veckan så hade jag ett mindre skov i det psykiska och det ledde till en hamburgermeny. Dagen efter låtsades jag som ingenting och fortsatte fasta.
Jag markerade det i grafen, dock inte för att plåga mig själv utan mer som en förklaring om jag framöver undrar varför det rörde sig uppåt.
Jag känner mig motiverad och skall fortsätta!
<Uppladdad bildlänk>
Jag vill passa på att tacka er för föregående sidas rage om fasta. Det resulterade i mitt startskott
Bra att du inte fastnade på att du tog en hamburgermeny, helt rätt med "släpp o gå vidare".
Har du märkt någon skillnad i hur det känns under dagen? Vissa känner av att blodsockret blir lite annorlunda än vanligt.
