Uppföljaren till Intel 286, 386 och 486 döptes aldrig till 586. För 20 år sedan lanserade Intel den femte generationens x86-processor, men eftersom sifferkombinationer inte går att varumärkesskydda valde halvledarjätten att kalla modellen för Pentium. Namnet knyter an till det grekiska ordet "penta", som kort och gott betyder fem.

Det stora försäljningsargumentet handlade om att Pentium var den första superskalära x86-arkitekturen. Det innebär att processorn kan ta emot flera instruktioner per klockcykel, vilket gav högre beräkningskraft än tidigare. Det blev dock ingen omedelbar succé – men av helt andra orsaker.

pentium.jpg

Den första generationen Pentium innehöll arkitekturen P5 och inleddes med två modeller på 60 och 66 MHz. Båda tillverkades med 800 nanometersteknik, vilket resulterade i 3,1 miljoner transistorer på 293 mm2 kretsyta. Samtidigt ökade strömförbrukningen till cirka 15 watt. Detta krävde fortfarande ingen fläkt, men med dåtidens mått mätt var det ovanligt törstiga modeller.

Efter ungefär ett år på marknaden upptäckte matematikprofessorn Thomas Nicely att Pentium räknade fel. Vissa typer av flyttalsoperationer kunde framkalla ett avrundningsfel. Problemet var visserligen förutsägbart och kunde senare rättas till med ändringar i operativsystemen, men felet basunerades ut i massmedia och orsakade en hel del skada på varumärket Pentium, som Intel lagt stora resurser på att marknadsföra.

Bland datorentusiaster fick Pentium därför ett inledningsvis dåligt rykte. Inte nog med att processorer av senaste snitt var dyra historier, den första Pentium levererade inte heller på prestandafronten utan sågs i många fall som jämbördig den billigare 486DX2 och senare DX4, som tack vare hög klockfrekvens (upp till 100 MHz) höll den åldrande 486-arkitekturen vid liv långt in på 1990-talet.

knights_corner.jpg

Intel tog åt sig av kritiken och under 1994 introducerades den uppdaterade Pentium P54C med högre klockfrekvenser och reducerad strömförbrukning. Denna arkitektur är i själva verket fortfarande aktuell, men i helt andra sammanhang. Intels beräkningskort Xeon Phi "Knights Corner" (tidigare Larrabee) innehåller kärnor baserade på just P54C.

Varumärket Pentium användes för Intels mest påkostade processorer ända fram till 2006 och lanseringen av Core 2 Duo "Conroe". Sedan dess har namnet förpassats till billigare processorer i instegsklassen, dock fortfarande med Intels senaste arkitekturer Sandy Bridge och Ivy Bridge.