Det finns miljoner sätt att inreda ett hem, men gemensamt för de flesta är att det någonstans finns en stor, svart rektangel – också känd som en TV-apparat. Även om just TV-apparater inte är den produktkategori som jag brinner mest för kan jag inte annat än mysa när den årliga TV-guiden sätts samman, eller när tillverkarna avtäcker färska modeller och tekniker vid CES-mässan, eller när imponerande specifikationer fås till halverat pris under Black Friday.
Hur mycket tekniken än lockar skulle jag dock inte kunna tänka mig att köpa en TV. Det var i alla fall min övertygelse till någon gång förra månaden, när jag började tänka närmare på saken och kanske vackla en aning. Därför är det nu dags att vädra tankarna, för att undersöka om mina foto- och posterfyllda väggar möjligtvis ska få besök av rörliga bilder vid nästa rea.
TV göra sig icke besvär
Det sänker tröskeln för att istället pyssla med skola, skrivande och andra projekt
Den bakomliggande anledningen till att TV och soffa saknas är helt enkelt för att jag inte är någon TV-tittare, eller snarare för att jag inte vill vara det. Jag ska dock inte sticka under stol med att jag i smyg ändå uppskattar en hel del TV-program, där SVT:s långkörare "Husdrömmar" och den hektiska och högljudda frågesporten "Alla mot alla" är två sådana exempel. Att avnjuta dessa program medelst hörlurar och en 27-tumsskärm fungerar absolut, men det är ändå inte riktigt samma sak som i ett inbjudande vardagsrum.
Lockelsen som är soffa och TV vinner gång efter annan och håller mig i ett järngrepp närhelst de får får möjlighet, varför jag helst för en tillvaro utan denna frestelse. Istället har jag valt att fylla bostaden med skrivbord, skärmar och datorer, snarare än med bekväma soffor och TV-möbler. Det sänker tröskeln för att istället pyssla med skola, skrivande och andra projekt, en strategi som fungerar relativt bra. Baksidan är att en dator även gör det enklare att plöja igenom otaliga teknikkopplade Youtube-klipp, eller att skriva lite för många artiklar och därmed försvinner vissa kvällar ändå.
Utöver att undvika risken att slötitta bort kvällar och helger, är en stor bildskärm inte något jag behöver. Tro mig, jag har massvis av prylar jag inte behöver, men en möbellik pjäs på 65 tum spelar ändå i en annan liga – både när det gäller pris och storlek. För att generalisera lite spelar jag bara Counter-Strike: Global Offensive, jag är ingen filmfantast och när jag umgås med vänner är det oftast digitalt, i skolsammanhang eller på discgolfbanan.
Konsol- eller kontrollerspel, filmkvällar eller social samlingspunkt är därmed inget min TV skulle användas till, och att ha en jättelik pjäs som primär bildskärm är för mig ingen höjdare. Med dessa argument låter det i mina öron ganska rimligt att fortsätta leva utan, men i bakhuvudet skaver att jag kanske missat något, eftersom så gott som varenda hem sedan 80-talet varit bestyckad med TV. På andra sidan av den velande vågen ligger argumentet att det är långt ifrån alla som vävt ihop jobb, skola och hobby till samma aktivitet, och som därför gärna lägger alla vakna timmar på det.
En list väcker tvivel
Det som nyligen fick mig att vela lite extra var dels ett infall att möblera om – en tydlig bieffekt av att jag fått en lätt smarta-hemmet-influensa och investerat i enkel röststyrd belysning och eluttag. Dels att Samsungs nischade "The Frame"-modeller tillfälligt prissänktes. Modellerna är del av företagets "lifestyle"-satsning och egentligen helt vanliga QLED-varianter, men med en omgivande ram för att extraknäcka som konstverk när inget annat visas.
Mitt hem ser inte ut som en inredningskatalog, men någonting i tavelramen talar till mig.
Jag är visserligen intresserad av foto och har nu närmare fem år av civilingenjörsstudier inom design och produktutveckling i bagaget, men jag är fortfarande förvånad över att en sådan detalj kan få tankarna att snurra. Det hade inte alls varit lika förvånande om vilken annan teknisk detalj som helst överraskat och fått mina anti-soffliggarideal på fall, men nu blev det alltså en tavelram som påminde mig om att det kanske finns ett TV-stort tomt hål på min vägg. Främst påminner det dock om att en användarupplevelse är så mycket mer än tekniska specifikationer, varför tester och recensioner är så viktiga. Det är helt enkelt svårt att få med kvalitetskänsla på ett datablad.
Jag är fortfarande inte övertygad om att det är värt extra tusenlappar för att rama in en ruta, som dessutom saknar OLED och annat som ligger i teknisk framkant, men motsätter mig heller inte att omvärdera hela TV-apparatens plats i mitt hem. Vi får helt enkelt se om solklara argument för eller emot uppenbarar sig framöver, men jag väljer att sitta lugnt i kontorsstolen och titta på datorskärmen en stund till.
