Testade Vive på Webhallen i onsdags. Här är mina uppplevelser av det, kopierat direkt från min Facebook (minus bilderna, då):
Äntligen! Igår drog vi till Stockholm för att testa virtuell verklighet. Det var fjärde gången jag testar VR, första gången var -99 i Florida (Virtuality som kostade runt en halv miljon kronor) och jag blev då gruvligt besviken. Tekniken var inte redo, upplevelsen nästan horribel. Sedan var det år 2013 och 2014 på Gamex-mässan (Oculus Rift DK1 resp. DK2) och på Tekniska Museet (DK1). Ingen riktigt bra upplevelse då heller (pga. att det var tidiga utvecklarversioner, mässgolvs-stress samt tråkig eller ej VR-optimerad mjukvara).
Nu har konsumentversioner (CV1) av VR så sakteliga börjat komma ut (dock försenade pga. stor efterfrågan). Jag hade bokat tid hos Webhallen i Stockholm för ett lugnt 15-20 minuters demo av HTC Vive. Jessica följde med som resesällskap, men kunde tyvärr inte testa (vilket hon nu önskar hon kunde gjort).
På grund av mina tidigare VR-erfarenheter var jag trots all positiv hype lite skeptisk när jag skulle testa. Alltid bättre att ha lite lägre förväntningar och bli positivt överraskad, än tvärtom. Jag var dock försiktigt optimistisk/förväntansfull (jag har ju läst så enormt mycket om VR) och hoppades att VR denna gång skulle vara (mycket) bättre än tidigare år. Men när jag tog på mig headsettet fick jag samma negativa känsla som med DK2, något bättre kanske, men inte radikalt. Kändes som man stirrade på en billig LCD-panel (panelerna är egentligen OLED).
Men sedan öppnades världen, och det blev ett otroligt djup! Jag var inte längre i ett litet utrymme i en dataaffär i Stockholm, jag var i ett enormt stort, ljusgrått rum med några dataskärmar. Känslan var mycket bättre än jag förväntat mig, nästan så bra som man bara kan fantisera om!
Jag kunde blåsa ballonger med ett knapptryck på handkontrollen, i olika färger, och sedan slå iväg dem med handen. Slog jag dem lätt så svävade de sakta iväg, slog jag hårt försvann de mot oändligheten. Låter lite banalt, men var riktigt roligt/häftigt, bara en sådan enkel grej!
Sedan försvann det stora ljusgrå rummet, och plötsligt var jag på ett sjunkit gammalt skepp 20 meter under havsytan. Fiskar och rockor simmade förbi. Jag såg solen lysa upp vattenytan högt däruppe. Jag gick fram (fysiskt med kroppen!, inte med knappar/kontroller) till relingen och tittade ner - skeppet låg på en hyllkant och sedan var det bara ett djupt, djupt stup nedåt. Grym inlevelse/bilddjup! Jag tittar åt sidan och får syn på en enorm blåval som simmar fram mot skeppet och tittar på mig, innan den med kraftiga rörelser simmar vidare. Den var *så* stor i VR.
Dags för nästa demo och jag befinner mig i stället i ett kontorslandskap där varje arbetsplats är avgränsad med skärmväggar. Stilen är mer tecknad. Jag lattjar lite, kastar saker omkring mig. Kokar lite kaffe. Äter en munk (instinktivt börjar min mun tugga när jag för den virtuella munken till munnen). Öppnar en byrålåda, tar upp en mapp och lägger i kopieringsmaskinen på bänken, ut sputtar en identisk kopia, vet inte var jag ska göra av den så jag böjer mig ner och lägger den i papperskorgen. Då ser jag en massa pappersflygplan på golvet som inte varit där förut. Jag böjer mig ned och tar upp ett för att kasta iväg, och upptäcker då vartifrån de kommer - en arbetskamrat/droidkamrat har träffats av de saker jag tidigare slängde över min skärmvägg och hämnas nu genom att kasta tillbaka.
Tiden rinner iväg och det är dags för nästa demo, "Space Pirate Trainer" - ett spelmässigt väldigt enkelt skjutaspel. Liknande finns till PC och surfplattor/mobiler och gränsar då till att vara dödstråkiga (såvida det inte är klassiska Space Invaders-spel, då). Här är det så oändligt mycket bättre. Jag befinner mig vid utkanten av ett halvcirkelformat område av en rymdbas. Framför mig ligger det mörka oändliga universum. Snett bakom mig kommer ett stort rymdskepp sakta glidande. Mitt jobb är att försvara mig mot flygande droider som kommer och attackerar mig med laserskott. De attackerar från vänster, höger, ovanifrån. Vissa försöker sig på närstridsattacker. Jag har två pistoler, en i var hand, och skjuter mot dem allt vad jag kan. Jag tar tag med min vänsterhand över min vänstra axel och fiskar upp en stor halvtransparent sköld som jag burit med mig på ryggen, så att jag nu kan skjuta med laserpistol i högerhanden och skydda mig med skölden som jag håller i vänsterhanden - bättre än att ha två pistoler tycker jag. Laserskotten viner omkring, jag duckar och tar skydd.
Tiden är slut och det är dags för nästa demo. Jag får målarverktyg i händerna och kan börja rita i luften, alltså i 3D! Jag gör fina, lysande linjer. Byter till snöflingeverktyget, målar lite och snart glimmar hela världen av snöflingor. Jag går omkring bland dem och kollar mitt alster från alla håll.
Så är de 15 minuterna till ända och jag får komma tillbaka till verkligheten och till den lilla tråkiga (relativt sett) lokalen i databutiken, och till den lilla spelytan på 3x3 meter där jag stått.
Jessica tog några bilder av mig på mina äventyr.
Så kändes det som man verkligen var i en annan värld?
Både ja och nej. Självklart visste hjärnan att man inte hade teleporterat sig någon annanstans - om inte annat eftersom Webhallen-tjejen då och då pratade och instruerade mig. Men samtidigt var illusionen verkligen imponerande... nästan häpnadsväckande! En otrolig upplevelse. Och ju längre du befann dig i VR, desto naturligare blev det.
Fastnade jag för något spel?
De var roliga men inte som de bästa spel jag någonsin spelat (Far Cry, exempelvis). Men så var de ju också enkla demos, och jag spelade kanske var spel/demo/upplevelse i högst fyra minuter, inte mycket att bedöma ett spel på. Det framgick dock att de var mångdubbelt roligare än motsvarande speltyper på PC+monitor eller mobil, och på grund av spelens enkelhet, och att hela spelvärlden omslöt mig och var i verklig storlek, kom man fort in i dem och allt man gjorde kändes naturligt (jämfört med att lära sig vilka knappar på en handkontroll eller tangentbord som gör vad i spelet).
Det finns många andra speltyper att tanka ned till VR som har mer spelmässigt djup - de som visades igår var sådana som skulle passa alla, casual som hardcore gamers, och lyckades som sagt att både vara roliga och oerhört häftiga.
Så precis *hur* häftigt var det?
Ja, om man jämför undervattensdemot "theBlu" ovan med exempelvis Universeum i Göteborg, där man kan gå intill jättelika akvarium/bassänger och gå genom genomskinliga tunnlar under vattnet där hajar och andra fiskar simmar förbi, så var Universeum intressantare; det är intressantare att se riktiga djur än de som en producent skapat (OK, inte alltid, men oftast) och Universeum har dessutom faktarutor med intressant läsning om djuren.
VR-upplevelsen "theBlu" var dock inte menad att vara intressant eller lärorik, så om man istället för att fråga sig hur intressant det var, frågar vilket som var häftigast; "theBlu" eller Universeums jätteakvarium? Då vinner undervattensupplevelsen "theBlu" utan tvekan. Helt otroligt - den virtuella verkligheten hade mycket mer inlevelse än sin verkliga motsvarighet! Universeum släng dig i väggen! IMAX-biografer också.
"Space Pirate Trainer" mot verklighetens lerduveskytte? VR-upplevelsen mycket häftigare.
Leka med ballonger? Mycket roligare i VR.
Längtar jag tillbaka? Till att besöka skeppsvrak under vatten där jättelika blåvalar passerar, koka virtuellt kaffe och kasta pappersflygplan på kontorskollegor, leka med ballonger, måla i luften och skjuta anfallande droider från en rymdstation? Ja, verkligen. HTC Vive (+ en häftig PC att driva runt det hela) är ett givet köp, trots dess saftiga prislapp! Det är ett helt nytt medium som kommit.
HTC Vive är ett samarbete mellan HTC och Valve. En annan stor aktör inom VR är Oculus.
För den tekniskt intresserade var SDE:n fortfarande riktigt dålig (värst på text), headsetets vikt var OK (inte för mycket tröghet eller rörelsemängd vid huvudrörelser), FOV bra (bättre synfält än vad jag trodde), störde mig inte på någon glare (kanske var jag för uppslukad av demot), upplösning OK (mer än tillräcklig för dessa upplevelser/spel), tracking mycket bra, kabel störande men gick att leva med, intonande chaperone rutnät - ett måste vid room-scale - var inte så störande eller speciellt immersive-breaking, handkontrollernas ergonomi OK (Oculus Touch verkar dock bättre) och 3D-djupet otroligt. Märkte aldrig av någon haptic feedback, åtminstone inte när man slog till ballonger, kanske var den avstängd eller trasig.
Spelytan var ca. 3 x 3 meter enligt tjejen som demade.
