Anledningen till att jag säger "i min mening", är just för att det är vad det är. Lagstiftning är (på gott och på ont) inte deterministiskt, likt en kompilator, där man kan mata in data och alltid få ut samma resultat. Att vara jurist handlar alltså om att tolka lagar, praxis och förordningar.
Det är ju inte alls ovanligt att Tingsrätten gör en värdering av bevisningen och kommer fram till en sak, medans Hovrätten gör en annan bedömning och kan således komma fram till ett helt annat resultat. Precis som vissa andra användare på detta forum nu gjort.
När det handlar om KKL (och andra lagar), så finns det flertalet paragrafer som måste vägas mot varandra. Å ena sidan har säljaren rätt till A, B och C, men endast om de inte går emot konsuments rättigheter X, Y och Z.
När, som i detta fall, fel vara har levererats till konsumenten, så är varan att anses som felaktig enligt KKL 16§ (precis som @Mrqaffe nämnde tidigare). I lagens mening är det alltså inte här skillnad på om konsumenten råkat få produkt B istället för produkt A, eller om produkten helt enkelt bara är trasig eller dylikt. Kunden har då rätt att få felet avhjälpt kostnadsfritt inom skälig tid och utan väsentlig olägenhet (KKL 26§). Säljaren har även rätt att försöka avhjälpa felet, genom till exempel reparation eller genom en omleverans (KKL 27§), så länge det inte bryter mot KKL 26§.
Praxis för vad som anses vara en skälig tid för en reklamation (alltså att få felet avhjälpt eller varan omlevererad) är 3 veckor (men kan variera beroende på varans art, etc.). I denna tid räknas då transporter, undersökningar och eventuell reparation in. I detta fall så lär ju knappast någon speciell undersökning eller reparation komma på tal, då båda parter är överens om att det är fel produkt. Om varan då inte är av en väldigt specifik art (kanske något som måste specialtillverkas eller liknande), så borde rimligtvis en omleverans kunna ske tämligen omgående. Så det är ju inte något som ligger säljaren i fatet så att säga.
När det då kommer till vad som kan anses vara "skälig tid" samt "väsentlig olägenhet", så beror det alltså på flera faktorer, som varans art och köparens behov (det räcker till exempel inte med att köparen väldigt gärna vill något, det måste finnas ett större behov kopplat till olägenheten). Så här är det ju väldigt svårt att inte få det att handla om subjektiva bedömningar. Låt mig ta ett exempel.
Låt oss säga att David beställer en studentmössa ifrån Studenthatten.se inför sin stundande examen. När det är ungefär 3 veckor till examen så kommer den special- och måttbeställda mössan på posten. När David hämtar ut mössan, så visar det sig att den är felaktig, till exempel om studentmössan är alldeles för liten. David vänder sig då till säljaren för att reklamera mössan får han till svar att de håller med om att varan är felaktig, och de ska givetvis ge honom en ny. Problemet är bara att de säger att det tar minst 6 veckor att tillverka och transportera mössan till David. Även om det kanske i lagens mening är helt skäligt med 6 veckor för att tillverka en mössa av sådant slag, så blir det för David en väsentlig olägenhet, då mössan är till för att bäras på examensdagen, som bara ligger 3 veckor bort. David kommer således få rätt att häva köpet och vända sig till en annan säljare.
I fallet ovan är det inget snack om saken, men vad som gäller i just TS fall är dock lite svårare att sia om, då vi varken vet vilken typ av vara det gäller, eller vilket behov den var tänkt att fylla ett givet datum. Men baserat på den informationen som finns att tillgå, så tycker jag det är anmärkningsvärt att den interna hanteringstiden, för en uppenbarligen felaktig produkt, uppgår till 3 veckor (förutsatt att vi då pratar om en vanlig lagerartikel). Jag tycker att TS varit ute i god tid och om han anser att han behöver varan vid det specifika datum, så innebär säljarens försummelse en väsentlig olägenhet för köparen och att köpet ska få hävas.