Läkare som säger en sak vid besök och skriver något annat i journalen efter.

Ja du, tyvärr är det så här det verkar fungera nu för tiden. Jag och familjemedlemmar har upplevt liknande saker.
Det finns superbra läkare men det är få och man har svårt att komma till dem.

Har själv upplevt helt bisarra saker/frågeställningar, på den nivån så man inser att jag hade fått bättre vård av en 3-åring.
Man skall bråka sig igenom flera led innan (om man har tur) kommer till en bra läkare som på 10 minuter kan se problemet och komma på en lösning). Man måste vara frisk (eller ha anhöriga som är det) för att vara sjuk idag.

Tror problemet är tredelat.

1. För lite pengar satsas på vården. Detta är ju mycket p.g.a. att vi medborgare röstar som vi gör. Vi vill ha den bästa läkarvården men vill inte betala skatt. Folk sitter och klagar på akutmottagningen för att 10 minuter senare hamna i en diskussion med personen bredvid om att vi har alldeles för höga skatter i Sverige. Visst kan pengarna nyttjas bättre men läkarvård kostar pengar hur man än vänder och vrider på det.

2. Många inom vården saknar helt förmågan att läsa en person. Då menar jag som i den sociala förmågan att kunna läsa och sätta sig in i en annan persons "mående", eller vad man nu skall kalla det. Man kan ju i väntrummet avgöra ganska snabbt vilka som har mer "ont" än andra. Då skall man inte luras av att vissa verkar pigga trotts de har ont, det måste man se förbi. Om jag (och flera andra klarar detta) varför kan inte läkarna utbildas till att göra det?

3. Arbetsmoralen hos människor i allmänhet. Tyvärr blir det väldigt tydligt när detta brister hos läkare/vårdpersonal.
Jag förstår självklart att alla måste ha raster, pauser, äta, osv det har jag inget emot! Men när man suttit på ex akuten i 10+ timmar så ser man ganska tydligt vilka som jobbar och vilka som inte gör det. Folk ligger och skriker av smärta i sängarna, ropar på hjälp men vissa (ur personalen) sitter och snackar skit och bläddra i telefonerna. Det sticker lite i ögonen kan man säga.
Samtidigt som vissa andra i personalen springer helt frenetiskt mellan patienterna.

Finns ju inte på kartan att jag skulle sitta och leka med telefonen om folk ropade på hjälp på min arbetsplats (IT)! Även om jag inte kan lösa just deras problem så måste jag ju försöka. Man har ju inte betalt för att sitta still? Självklart finns det även folk inom min bransch som leker med luren i stället för att göra det dom ska men det blir mindre synligt (IT-världen).

Så visst samma "skit" finns på alla arbetsplatser men det som skiljer läkaryrket år är att det handlar om folks hälsa.
Ex; ser man någon ligga och vara skadad på marken så bör man ju hjälpa till. Göra vad man kan, ringa ambulans osv osv.
Ser man någon stå och bråka med Appen X på sin telefon kanske man inte känner sig lika manad att hjälpa till. Varför?

Jag tror att man måste utbilda/välja/sålla bland de som skall utbilda sig i att ha en viss moral/synsätt/förmåga att läsa andra osv. Inte bara gå på rena betyg.

Det är ju inte helt ovanligt att man ser undersköterskan komma in växla några ord och komma med kommentarer i stil med "jag tror inte att du har ABC, det ser precis ut som XYZ". Oftast har de ta mig *** rätt!

Varför ha dessa, med lägre utbildning ofta rätt? Jo förmodligen för att de har lärt sig läsa människor på ett annat sätt. De ser även hela bilden på ex akuten. Person X kommer in med XXX, blodprov tas och några ord växlas med sjuksköterskan. Patienten skickas sedan fram och tillbaka mellan olika avdelningar, ex röntgen osv. Mellan varje steg träffar patienten en sköterska (kanske tom samma) och växlar några ord. De får en mer allmän bild och kan på så sätt dra slutsatser och se mönster. Sen finns det ju så klart mindre bra sköterskor också... Nu tänker vissa att det kan ju läkarna osv också men det är här det det går isär (enligt min erfarenhet) mellan bra och "dåliga" läkare.

En bra läkare beter sig lite mera som sjuksköterskorna när man träffar dem. De pratar, ställer väsentliga frågor, ser om de kan härleda problemet till en viss incident, om ja hur skedde den osv osv. Om det är en åkomma man haft länge så kanske de frågar vad som gör det värre, vad som gör det bättre osv. Svårt att förklara på ett allmänt plan men de ställer frågor av ett annat slag.

En dålig läkare ställer helt befängda frågor**. Ofta maler de på enligt någon lista och man förstår ganska snabbt att läkaren redan har satt diagnosen och nu ställer frågorna för att bekräfta denna. Nu har jag lätt att läsa människor men man märker direkt när man stöter på dessa. Det handlar inte bara om tid, dvs att den dåliga läkaren inte har tid, utan det är en fråga om engagemang.

**Nu kommer någon GARANTERAT hacka på mig med ord i stil med "du vet inte vad som är konstiga frågor för du är inte läkare bla bla bla". Nej jag är inte läkare men jag kan ganska snabbt avgöra om frågan är relevant eller inte.

Några positiva rader om vården:
Jag förstår att det är skitstressigt att arbeta inom vården (all sorts). Vänner, familjs osv gör/har gjort det.
Det finns många skitbra läkare/sköterskor/osv som verkligen jobbar med det dom skall göra. Tyvärr är dessa alltid överbokade och de får säkert slita som fan. Precis som i andra yrken så är det de som verkligen kämpar och gör ett bra jobb som får dra det tunga lasset. Det blir bara mer synligt inom vården som sagt. Jag tycker dock att man måste bli bättre på att plocka fram läkare/personal med rätt egenskaper och rätt driv. Det måste komma till mera pengar till vården (inget att diskutera enligt mig).

Men som sagt man måste vara frisk (eller ha anhöriga som är det) för att vara sjuk idag.

Jag hoppas det går bra för dig och din pappa!
Tänk på att du lätt kan läsa dina journaler via ex mobilt bankid på 1177.

Vad jag skulle göra om jag var du är att kontakta något som jag tror heter patientnämnden: https://www.ivo.se/for-privatpersoner/om-patientnamnden/

Vet inte om det går att få någon ersättning för felaktiga diagnoser eller ytterst tveksamma journalposter av läkare men det är viktigt att rapportera då det kommer in i statistik och jag tror också att berörda läkare får information om att de är med i ett ärende ang. detta.

Vad gäller läkare har jag stött på både bra och dåliga och lite allt däremellan. Det var t.ex. någon läkare som sa att jag borde byta utbildning etc. etc. och att det skulle bota problemet jag hade, man blir ju helt jävla paff över logiken och intelligensen hos vederbörande som faktiskt är betald läkare.

Mer relaterat till din post är att jag var med min nästan 90-åriga farmor till hälsocentralen då min far och faster var upptagna. Min faster är distriktssköterska och gav bra riktlinjer för vad jag skulle ta upp med läkaren. Min farmor är lite glömsk men min faster hade uppfattat att hon hade ett hälsoproblem som måste åtgärdas, så mitt besök till hälsocentralen var absolut inte taget ur ingenting. Hur som, kom till läkaren och det var väl inget som var uppenbart knepigt i hans utförande av hans uppgift men jag märkte att han inte hade någon konkret plan för hur ärendet skulle hanteras för att få ordning på min farmors hälsoproblem. Jag förstod under samtalet med läkaren att jag var tvungen att själv påminna honom om vad min farmor sagt i samtalet och ställa frågor till denna läkare om precis hur han planerade att ärendet skulle fortgå och lösas. Jag skrev själv stödpunkter under samtalet, primärt för min faster men också för mig, och antecknade sedan hur läkaren, tillslut, exakt hur ärendet skulle hanteras. Men jag fick liksom själv styra hela senare delen av samtalet vilket jag tyckte kändes rätt osäkert då jag inte kan ett smack om vård, men jag insåg ju att det behövdes då läkaren själv var alldeles för svepande. Tråkigt men inte det värsta jag hört om vad gäller vårdärenden.

Hur som, kontentan för mig som jag vill skriva, är som någon annan nämnt att man måste vara jävligt påläst och vara supertydlig med vad man förväntar sig vad gäller hur ärendet ska gå vidare.

De duktiga läkarna flyttar eller jobbar på privat klinik. tyvärr

0,5 % hade gjort det till en relativt vanlig sjukdom, så om de inte vill ta till sig det säger det mer om läkaren om det nu hade haft den prevalensen, att få en diagnos förstår jag däremot är svårt. Prevalensen är kanske inte så hög däremot, i Sverige finns det inte tillräckligt med data. De flesta sjukdomar är ju mindre förekommande eller hamnar på ungefär samma prevalens hur som helst.

Och privata mottagningar tar i regel emot patienter från landstinget/regionen?

De med deras egna mottagningar och de som jobbar på privata mottagningar har i regel avtal med landstinget/regionen så att patienter fritt kan söka sig dit, sen kan de såklart ha patienter som betalar ur fickan eller har privat sjukförsäkring också. Privata vårdcentraler tar ofta enbart emot patienter de får ersättning från landstinget/regionen för.

Hyrläkare går nog mest via bemanningsföretag. Bemanningsproblemen i vården är ju just detta, att en del av kåren jobbar via bemanning och inte blir långvarig på mottagningarna. Det förbättrar inte direkt läget då många mottagningar inte är särskilt attraktiva att jobba på och de som är anställda av landstinget/regionen blir inte heller alltid långvariga, de vill bo eller arbeta någon annan stans egentligen och försvinner snart.

Privata mottagningar måste i princip ha avtal med landstinget/regionen, annars skulle de ju inte ha patienter nog för att gå runt då det fortfarande är relativt lite privata pengar som spenderas i vården. Företagshälsovården är ju bland det enda som finansieras privat, men det är också relativt få som har tillgång till den.

Sen när är en djupborrad brunn 2 meter? Den som skriver något sådant borde väl bo på gruppboende, inga illa menat med de som så gör men det är så uppenbart att ingen som läste dessa anteckningar borde tagit de seriöst. Hur man får in halm i en borrad brunn vill jag gärna se.

Fyfan! Hoppas det går bra!
Men det är tyvärr så det verkar vara som sagt. Att de i journalerna inte stämmer med besöker och/eller att slutsatser dras som patient inte informeras om är not inte alldeles ovanligt.

Att det inte finns något att göra åt IBS är helt fel (har det själv, vilket förklarar flera av de läkarbesök jag har). Det finns olika saker att göra, alla är inte optimala men det är direkt fel att säga att man inte kan göra något!

Att de sen inte har en aning om hur en brunn fungerar men ändå formulerar det som att de har full koll är inte annat än katastrofalt. Jag har själv suttit och förklarar hur/var/varför/när/vart ett verktyg var inköpt/använts då jag kom in med en skada till följd av att jag slant (vass föremål som all som rört en träbit vet vad det är). Jag gissar att detta var pga att läkaren inte hade en aning om var det var för verktyg.

Som sagt de är i flera fall helt absurda saker och PRECIS som du säger så kommer nästföljande läkare läsa journalerna och dra slutsatser innan man ens träffats. Då har man inte bara ursprungsproblemet att hantera utan man skall även "bevisa" att det andra är en ren lögn/felaktigt.

Om vi bara ta brunns-exemplet så skulle ju läkaren tex kunna fråga er rakt ut om ex det är vanligt att man packar med halm osv (om denna nu inte själv besitter kunskaperna). Har andra som dricker vattnet i er brunn liknande problem. har det skett någon förändring nyligen i livsstil/kost osv osv.

Sen tycker jag det är intressant att de hela tiden måste ha en orsak. Kan de bara inte erkänna att de inte hittar felet och hänvisa till en mer erfaren kollega/specialist/specialist-avdelning?

Så gör i alla fall jag om jag inte kan lösa ett problem på jobbet. -Tyvärr jag vet verkligen inte vad felet beror på men jag skickar dig vidare till en som kan alt en som vet vem som kan. Ingen kal allt så är det bara!

Att sitta och fabricera ihop orsaker osv leder ju bara till värre problem!

Som sagt hoppas din pappa krya på sig! Stå på dig och kräv raka svar från dem som behandlar honom. Det är ju en jäkla tur att han har dig, tänk på dem som sitter ensamma i liknande situationer.

Först så ska jag säga att det är bra av dig som orkar med det så här pass. Låter som att din far kanske behöver lite hjälp, kanske hemtjänst vore något om det inte redan finns på plats. Du/ni ska ju orka med det här oavsett hur det går. Kontaktas kommunen ska det gå snabbt, på några dagar.

Det andra jag kan säga är att magproblem är det väldigt många läkare som har svårt att hantera. Min sambo har återkommande magproblem och det är enbart den insatta läkare på medicinmottagningen här i Västerås som hon kan diskutera vettigt med. Det finns även en bra expert på huddinge som vi träffat. Med det sagt, försök få till en remiss (om det nu behövs) till Mage/Tarm, särskilt då du ändå får ganska vaga och olika diagnoser och påstådda orsaker till diarrén. Om det är bakterier i vattnet så borde väl antibiotika skrivas ut i samband med att vattnet slutas använda?

En anledning ang. vattnet kan vara att din far har ett sämre imunförsvar då han är äldre samt verkar äta en del olika mediciner som kanske kan göra honom mer utsatt. För dig är kanske ev. bakterier är mer harmlösa. Jag tycker ju dock att om det är bakterier i vattnet och de är i din fars mage/tarm borde det gå att odla fram som bevis. Läkaren frågade ju själv om det hade gjorts, jag tror inte att du skrev om att det gjordes något efter det?

Det blir väldigt intressant att se hur responsen blir om det visar sig att vattnet är helt tjänligt.

Jag förstår din frustration och kan känna igen mig i den. När vattenprovet är klart, om inte innan, hade jag absolut eskalerat till experter som vet vad de talar om och som inte griper efter närmsta halmstrå för att ge en diagnos som man inte kan göra så mycket åt och på så vis kunna fokusera på 'roligare' patienter ...

Det här verkar ganska många läkare ha väldigt svårt för. Är säkert något prestigegrej. Ett flertal gånger har min sambo som 'googledoktor' lyckats ställa rätt diagnos långt innan undersökande läkare gjort det och först när sambo bett läkaren att redogöra för hur denne kan utesluta hennes egna misstanke, har läkaren gett med sig och eskalering eller erkännande om otillräcklig kompetens getts. Många läkare har också svårt att hantera en påläst patient och man kan se hur det svider lite i deras ego. Det ska dock nämnas att det finns nog lika många läkare som också uppskattar sambons egna kunskaper och hur hon på ett förvånansvärt tydligt och i facktermer kan beskriva sin problematik. Men så har hon också levt med sin kropp i snart 30 år och har fått fortsätta på egen hand där många läkare gett upp och inte kunna hjälpa.

Tänk på att du kan eller din far kan vända sig direkt till specialistmottagningarna/läkarna också, i de flesta fall går det bra med egenanmälan. Rolig är vården inte, aja godnatt för inatt.

En borrad brunn är alltid tätad, det är ju vitsen med en borrad brunn för du vill inte ha in föroreningar i berget/vattnet. Meningen med vilken typ av brunn som helst är såklart att man når grundvattnet, i en två meter djup brunn (halvt täckt tank?) kan du möjligen spara lite regnvatten...

Vad är det man riskerar att få av en förorenad brunn för den delen? Bakterier, amöbor och andra parasiter? De måste man ju ta antibiotika emot. Har det ordinerats?

Går även bra för patienterna att själva ha egna anteckningar i journalen för den delen, frågan är väl mer om de vill tvångsinlägga en eller det ger upphov till andra konsekvenser när det gäller bemötande för att man vill ha en journal som speglar verkligheten. Läkare tycker att man är konfronterande när man tar upp saker andra läkare har sagt i princip.

Det är väldigt mycket negativt snack om vården här tycker jag. Att det finns problem är det ingen som säger emot men då jag själv är vårdpersonal vill jag ändå att man ska läsa alla negativa historier med förståelsen för att det bara är en sida av historien. Jag har ingen anledning att misstro just TS eller någon annan skribent här i tråden men jag vet personligen att långt ifrån alla historier om bristande vård är hela sanningen.

Tänk själv på alla möten du haft med idioter till folk. T.ex. killen i Audin som tutar och sniffar dig i ändan trots att du kör 120 på en 100-väg. Eller hon som nästan börjar skrika för att mjölken var en krona dyrare än vad som stod på prislappen. Eller han som minsann vet hur det ska gå till och bygger ett hus som faller ihop efter första ovädret. Eller han som trycker ner alla andra för att själv komma till toppen.

Alla de personerna som är beskrivna ovan är även patienter och anhöriga och de tar med deras mentalitet i mötet med sjukvården.

Nu har jag visserligen inte intervjuat alla de hundratals läkare och läkarstunder jag träffat men jag tvivlar starkt på att någon tycker det är en enkel utbildning. Så antingen umgås du med folk som har enklare för skolan än andra eller så vill de helt enkelt verka smarta.

Det är förstås långt ifrån sant men det vore ändå kul att få siffror på det, vet du hur många svenska läkare som arbetar utomlands?

Inte sant, i alla fall inte på de fyra akutsjukhusen jag arbetat på (några av Sveriges största). Aldrig har jag hört någon läkare eller annan personal säga att en viss undersökning eller behandling inte ska utföras p.g.a. hög ålder.

Däremot finns det förstås fall då t.ex. en undersökning eller operation inte görs på grund av patientens tillstånd. Och som vi alla vet försämras tillståndet med åldern. Men att strunta i en MR p.g.a. hög ålder är inget som sker (hoppas jag).

Jag får intrycket av att du, tillsammans med många andra, verkar tro att bara för att man är läkare så ska man kunna allt inom sitt område. Det är fullkomligt omöjligt.

Sen kan man förstås hantera sin okunskap på olika bra sätt men det är en annan sak.

Mmhm, håller med. Folk verkar tro att sjukvården är ett rullande band med besök → röntgen → piller → frisk → repeat. Faktum är att sjukvården är en gigantisk apparat i Sverige och *allt* kostar pengar. Idag har jag på min avdelning en patient som får medicin för ca 50.000 per dag och det har pågått under ett par veckor. Och då finns det ändå mediciner som är väldigt mycket dyrare.
Lägg därtill allt annat som kostar. Personal, el, mjölk, handskar, inställda besök, maskiner, utbildningar, lokaler, reparationer m.m.

Klaga gärna på höga skatter om du vill men då hoppas jag verkligen att de personerna skäms varenda gång de utnyttjar sin utbildning eller har en anhörig som ligger på sjukhus.

Att det finns latmaskar inom vården är förstås inget konstigt, de finns överallt. Däremot ska man vara försiktig att peka finger åt en stillasittande vårdpersonal, det finns mycket man kan arbeta med trots att man inte har en patientnära kontakt.

Angående att patienter i uppenbar smärta och/eller ångest ibland ignoreras är tråkigt men behöver inte tyda på någon brist hos personalen. För smärta finns det sprutor och för ångest likaså, ångesten kan ibland också dämpas med närhet och samtal. Men ibland hjälper det inte trots hästdoser morfin och de bästa kuratorerna. Jag förstår att det ser hemskt ut när en personal ignorerar en skrikande patient men vad ska vi göra? Antingen spenderar timmar av vårt pass till en enda patient utan att det ger någon nämnvärd effekt eller så hjälper vi de andra istället. En dyster verklighet men så är det.
När jag var yngre var man väldigt generösa med att sätta in extravak vid "besvärliga" eller döende patienter men det görs knappt längre.

Förra veckan hade vi en patient som var så ångestfylld inför döden att han till slut inte kunde annat än att skrika. Det gick så långt att han i slutet skrek "snälla, jag vet inte hur jag ska sluta skrika". Anhöriga som hälsade på andra patienter såg med all rätt helt förskräckta ut men det fanns verkligen ingenting vi kunde göra om lagen skulle följas.

Ser man till utbildningarna går de åt det hållet, alltså att en större vikt läggs på etiken och bemötandet av patienten. Men vården är som en stor fraktbåt, det dröjer en jävla tid innan den faktiskt svänger efter det att man snurrat på ratten.

Pålästa patienter är ibland en gudagåva men ganska ofta något taget direkt från helvetet. Så om någon läkare ser lidande ut i ett möte med en påläst patient så är det nog i majoriteten av fallen hens tålamod som lider.

Det är väl som alla andra utbildningar (även om de berättat att det är mer fokus på att trycka kunskap än andra utbildningar). Högskolan/universitetet är ju mer eller mindre ett ställe man fikar och festar på i några år innan man känner att det är dags att arbeta. Det jag menar är helt enkelt att de är väl som alla andra, dvs i genomsnitt inga direkta stjärnor.

Jag tror att ett stort problem är att bristen på läkare och det offentligas normala duckande av ansvar gör att folk som inte sköter sitt jobb får fortsätta med det. Misstag vars ekvivalens i andra branscher skulle resultera i mer eller mindre starka reprimander eller avsked resulterar i ingenting inom sjukvården.

Bara en sådan sak som när en läkare säger att de kommer ringa dag X och inte gör det för att sedan gå på semester och blir oanträffbar, hade jag själv gjort det på jobbet med en av våra kunder mer än 1 gång hade det nog blivit avsked rätt omgående. Hur många har inte råkat ut för sådana saker i kontakt med våden genom livet?

Mer till tråden som helhet:
Ett roligt exempel på slöseri är när jag låg inlagd på intensivavdelning efter operation i en vecka och ville åka hem typ dag 5 men de var rätt anti det vilket jag kunde köpa då det fortfarande krävdes antibiotika intravenöst flera ggr per dag

Efter den veckan började de prata om att normalt skickas man till en rehabiliteringsavdelning efter och försökte sälja in att jag skulle ligga där en vecka. De kunde inte svara på vad som skulle behöva rehabiliteras då de tyckte jag återhämtat mig mycket väl och vad för nytta det skulle ge mig kunde de inte svara på. Kan man inte förklara varför man bör åka dit så är det ju för att det inte är så nödvändigt. Gissningsvis åker då många personer dit i onödan på läkares inrådan och kostar massvis med pengar.

@Trunk, Beginners far är ett levande bevis på att du har fel.

Min uppfattning är annorlunda. Om jag jämför en genomsnittlig läkare med t.ex. en genomsnittlig sjuksköterska (de grupper jag träffat mest) så finns det en märkbar skillnad i ambition och förmåga att ta till sig information.

Ditt andra stycke håller jag däremot helt med om.

Ska snart göra mig i ordning för jobbet så jag orkar inte läsa igenom alla inläggen igen men vart skriver TS att det var p.g.a. åldern som has pappa inte fick någon MR?

@Trunk Precis så

Jag skulle föreslå att du lägger upp din telefon på läkarens skrivbord och frågar "går det bra om jag spelar in samtalet". Min erfarenhet är att klagomål till VC-chefen eller patientnämnden är som att gunga gungstol, man har något att göra men kommer ingenvart.
Jag fick en underläkare på min VC som påstod att inget var fel på mina blodvärden fast jag själv förstod att jag hade järnbristanemi. När jag bytte VC skrev läkararen att det "kan vara leukemi" för att liksom försäkra sig om jag skulle ha något allvarligt problem. Nu har jag dock bytt VC två gånger och fick hjälp direkt på tredje VC jag vände mig till.

Iom att han har så många mediciner så kan du väl kolla om han fått något helt ny tillverkare på någon av dessa tabletter? Hade en äldre dam som fick långvarig diarré där det visade sig att hon fått en ny tillverkare på Omeprazol och denna orsakade magproblem.

Skulle också föreslå att du googlar utredning kronisk diarre och skriv ut informationen och kolla vad läkarna har gjort jämfört med hur en riktigt utredning ska se ut.

Tyvärr löper läkarna mest runt och har man ingen fast läkare så skiter de i en journalen blir ett hopkok av vad man sagt och vad de själva vill höra.
Jag har fixat bankid till mamma så jag kan kolla hennes blodprover och journalanteckningar (med hennes tillåtande). Där kan man själva lägga in små anteckningar som man sedan tar upp på nästa besök.

Kolla om specialistmottaningen på sjukhuset har egen vårdbegäran/egen remiss och skicka in en till dem.Hoppas innerligt att han får hjälp, VC kan även förskriva inkontinensskydd så han har lite skydd om det kommer plötsligt.

Vill återigen bara poängtera att jag inte tror att just du far med osanning utan jag önskar bara att alla inser att ena sidan av historien inte alltid visar hela verkligheten. Trots att det är något som lärs ut under hela grundskolan (hoppas jag) glöms det tyvärr ofta bort.

Om du med punkterna menar att jag måste blivit tappad som liten eftersom jag jämför bagateller med potentiellt livshotande agerande så får jag väl förtydliga att det är inte så jag menar. Jag ville bara få fram att det överallt runtomkring oss finns folk som knappt kan agera som en vettig person när det kommer till småsaker och att man då kan föreställa sig hur de agerar när det t.ex. rör sin modes hälsa.

Nu när jag läser det igen inser jag att jag hade kunnat valt bättre exempel och varit lite tydligare, men men...

Jag har bara varit verksam på diverse akutsjukhus så jag vet inte riktigt rutinerna för t.ex. vårdcentraler och mottagningar men om det nu är ett upprepat problem från flera läkare kan jag inte säga annat än att det är tragiskt. Även om det kan kännas lönlöst och jobbigt kan jag inte annat än råda dig att ta upp det, antingen med läkaren själv, dennes chef eller ivo. För som du själv skriver är det både frustrerande och i vissa fall direkt farligt.

Så skrev du ja, skyller på att det varit för många nattpass på sistone.
Jag tolkar dock dina inlägg mer som att anvsvariga läkare (eventuellt felaktigt) antagit att din pappa har åldersrelaterade problem och att det därmed inte är nödvändigt med en röntgen, inte att de väljer att avstå röntgen pga åldern. En liten men ändå viktig skillnad (som du själv är inne på).

Att döma av enbart dina inlägg tycker jag även det här är något som bör tas upp med t.ex. läkaren eller dennes chef. Visst är det vanligt med t.ex. ökad värk som äldre men om patienten säger att det är en "onaturlig" värk är det enlig mig självklart att man tar det säkra före det osäkra och skickar en röntgenremiss.

Sen är den krassa verkligheten att äldre personer har mer problem än yngre. Vissa symptom kan helt eller delvis lindras med t.ex. medicin medan andra är svårare att göra något åt. Så ja, till viss del får äldre helt enkelt leva med att ha lite olika krämpor.

(Ganska många vill förståss ha lindrande medicin mot sina tjugioåtta problem men samtidigt blir de nästintill arga när man kommer in med en rågad medicinmugg varje morgon. Lite lustigt kan jag tycka.)

Jao, problemet är att jag har svårt att hålla mig till topic...

Det var säkert en rimlig diagnos att misstänka. När det inte gick över efter en vecka kunde du ju sökt igen och påpekat detta så kunde man gått vidare med remiss eller röntgen.
Vårdcentraler jobbar så för att 9/10 blir bra och kommer ej tillbaka.

Men istället väntar du 3 år och väljer då till slut att belasta akutvården med ett 3-årigt icke akut problem? Högst märkligt beteende.

Sen finns det en minimivikt vid bypass och ligger man under den så gör man. Inte så konstigt att bli nekad då, gränsen är inte ”ungefär”.
Ligger man lite över så ska man försöka på andra sätt först ändå av massa olika skäl. Så det var helt rätt med diet och/eller träning som första åtgärd.

Verkar vanligt med gnäll på helt normala handläggningar. Normal/korrekt handläggning är ingen garanti för att allt blir rätt från början. Blir det fel eller något mer ovanligt/osannolikt missas så kan det faktiskt fortfarande vara korrekt handlagt.

Skickades från m.sweclockers.com