På den tiden var det personuppgiftslagen som reglerade detta, och det exempel Du beskriver/tänker på är det som kallas spridning. Att göra en kopia och lämna till ut en enskild organisation eller person är inte olagligt. Däremot om det sprids till allmänheten så är det idag GDPR som tar vid och den vet jag inte riktigt hur den fungerar, bortsett från om man har ett giltigt utgivningstillstånd.
Varje individ eller verksamhet som bedriver kameraövervakning äger sitt materiel. Att man inte skulle äga sitt eget materiel är en skröna som oftast upprepas utav personer med slagsida åt vänster(om man upprepar något tillräckligt många gånger så tror folk att det är sant). Enligt den gamla kameraövervakningslagen från år 2013 så skulle tillgången till kameraövervakning begränsas och likaså bildmateriel som spelats in. Däremot så hade lagen ingen makt över om man lämnade ut en kopia utav materialet där innehavarens syfte ej är att sprida det så att det bröt mot 1998:204(den gamla personuppgiftslagen).
I Sverige har det inte haft betydelse sedan minst 1998:204, d.v.s. om man gjorde uppgifter allmänna som på något vis kunde knytas till en person vid liv, så var man tvungen att ha den enskildes eller dess målsmans godkännande. Gäller dock ej dom som innehar ett giltigt utgivningstillstånd.
Är egentligen ingen större risk än att den som gjort materialet tillgängligt för allmän beskådning får böter och om vi tittar i det aktuella fallet i denna tråd så kan det handla om att eventuellt en persons kriminella handling förblir klar och tydligt och där råder få tvivel.
Ett exempel på hur dom gamla kameraövervakningslagarna kunde ha slagsida var när den muslimska terroristen Taimour Abdulwahab al-Abdaly från Irak sprängde sig själv i Stockholm år 2010. Då fanns där en butikskamera som ofta förekom i media men som Datainspektionen började jaga butiksinnehavaren men Polisen ansåg sig ha nytta utav bildmateriel i sin undersökning(dock inte allt och dessutom runt 2 dygn för sent). Anledning till att Datainspektionen började jaga butiksinnehavaren var att tillstånd saknades för att filma mot allmän plats.
Samma sak inträffade efter att den muslimska terroristen Rakhmat Akilov från Uzbekistan körde ihjäl folk på Drottninggatan. Tre dagar efter terrordådet så kom där in en anonym anmälan till Länsstyrelsen om att de bilder samt bildsekvenser som spreds i media saknade tillstånd för att filma så som de gjorde. Jag betvivlar inte att det kan ha varit i strid med eventuella lagar och tillstånd vid det aktuella tillfället men det jag undrar över är varför folk är rädda om dom inte har något att dölja men ändå så använder dom själva telefoner som telefonoperatörerna lagrar uppgifter gällande mastuppkoppling, samtal till/från uppgifter och längd(och kanske lite till när det gäller datatrafik).
Generellt så förstår jag inte varför folk är emot kameraövervakning här i Sverige när det kan hjälpa att i efterhand råda klarhet gällande kriminella handlingar. Skulle man hellre föredra vittnesuppgifter och egna utsagor framför bilder ifrån kameraövervakning? Då blir det oftast ord mot ord och där finns ingen garanti för att vittnen återger en situation 100% korrekt. Tänk om vi får enkel tillgång till teknik som kan identifiera personer och om detta hade kunnat användas utav rättsväsendet helt automatiskt, som t.ex. upptäcka misstänkta/efterlysta personer, fordon som kör på vägarna som om de stulit fordonet. Redan idag används en automatiseringsteknik i Rosengård för att automatiskt upptäcka skottlossningar, detta då i kombination med ljudupptagning.
Finns egentligen enbart en anledning till varför man inte vill ha saker och ting svart på vitt, och det är för att man vill kunna ljuga fritt.