Den stora JRPG-tråden

Jag håller med om att PSO 1 & 2 var ganska långt ifrån det som gjorde seriens första delar speciella, men som JRPG-upplevelse tycker jag ändå att de var bra. Kanske inte väldens mest inspirerande handling/uppdrag, men ändå kul att äventyra i spelvärldarna.

Skickades från m.sweclockers.com

@Chris_Kadaver: Jag kan bara nicka instämmande till det du skriver om Tales of Berseria. Det är förvisso bättre än Zesteria där jag verkligen suckade högt och tryckte förbi en hel del dialog, men även Berseria lider en hel del av det. De har en spelmotor med tydliga arv i Playstation 3-generationen som de piffat till en del, men de rudimentära 3D-miljöerna kan inte räddas av mer detaljerade texturer och högre upplösning. Det som räddar det spelet är att handlingen ändå är ganska bra, men det är ganska långt ifrån seriens glansdagar. När jag spelar Tales of Vesperia blir bristerna i seriens senaste delar väldigt tydliga. Hoppas på att de kan återvända till storform med nästa del!

Jag har uppskattat många olika typer av JRPG:s, så jag är inte begränsad av grafisk stil, stridssystem eller huruvida man kan se fienden eller om det är random encounters. Vad jag däremot upptäckt är att jag inte gillar den klassiska typen av japanska rollspel, med överdrivet peppiga karaktärer och oinspirerande berättelsen om en ungdom som ska protestera mot något orättvist (dessa var vanliga under den mörka JRPG-eran jag kallar Xbox 360/PS3-eran). Jag gillar mörkare mer allvarliga berättelser, med karaktärer som har mer djup är de klassiska överpeppiga JRPG-karaktärerna.

Jag älskade exempelvis FFXII, som fick kritik för det mer MMO-aktiga stridssystemet, vilket för mig är ett av favoritsystemen i genren. Det är överlag en röd tråd för mig, handling och karaktärer med mer allvar och djup. Genre-giganten FFVII har det, likaså FFIX, där karaktärers personliga strider och de filosofiska frågeställningarna är av det allvarligare slaget. Det finns även i den nutida favoriten Octopath Traveler, där spelmekanik och grafisk stil är av retro-karaktär, men vissa av de olika karaktärernas berättelser är mer allvarliga och tar upp mer allvarliga ämnen. Och Nier: Automata har också en handling av mer allvarlig karaktär, men som berättas på ett eget sätt, och vävs in i en spelmekanik som är en lika unik sammansättning. Kan nog säga att jag är en allätare så länge som spelupplevelsen byggs runt en berättelse med djup och allvar.

Det finns undantag, som exempelvis Ys VIII som har en mer lättsam ton, och Persona-serien som är ... väldigt speciell. Inte lättsam, men inte heller allvarlig på samma sätt som exemplen ovan. Persona-spelen är typiskt sådana som jag har svårt att rekommendera till folk eftersom de är så speciella. Antingen älskar man dem fullständigt, eller så förstår man inte alls varför folk är som besatta.

Det finns ett gäng alternativ för den som inte vill ha random encounters och ostig handling, men mängden alternativ som dessutom har turordningsbaserade strider är däremot relativt litet. Det främsta exemplet jag kan komma på är Ni No Kuni: Wrath of the White Witch. Turordningsbaserade strider, man ser fienden på världskartan och kan undvika dem om man vill och handlingen är allvarlig även om den grafiska stilen och karaktärsdesign är lekfull. Ruskigt bra spel för övrigt, rekommenderas varmt.

Octopath Traveler är ett ruskigt bra spel som tyvärr bara matchar två av tre av dina kriterier. Det har random encounters, men de turbaserade striderna och vissa av karaktärernas berättelser är av allvarligare slaget. En oldie but goodie är ju Super Mario RPG också, vilket jag gissar att du redan har spelat?

Tänkte också lyfta mitt go to-exempel Final Fantasy XII (tjatmoster, jag vet), men det har inte turordningsbaserade strider så det faller ju där. Annars är det inga random encounters, handlingen är allvarlig fantasy-möter-Star Wars och världen är helt underbar att utforska. Men om turordningsbaserade strider är ett viktigt kriterier faller det ju hur som helst.

Ett exempel jag så hemskt gärna skulle vilja att det var mer lättillgängligt är Baten Kaitos till Gamecube. Striderna är turbaserade med ett kortbaserat system där du matchar varelserna på dina kort med de på fiendens, och det finns ett kombo-system som ger kul strategiskt djup. Man ser fienderna på världskartan, så inga random encounters. Estetiskt är det ett jädra mästerverk. Det har bara släppts på Gamecube, och jag tror inte det sålde bra nog för att motivera en remaster på Switch, men åh vad jag skulle bli lycklig om Nintendo skulle satsa på det. Ett helt fantastiskt bra JRPG som allt för få fått uppleva! Tror @jacobhugosson är beredd att hålla med mig här

Skickades från m.sweclockers.com

@galenmyra: håller helt med dig om .Hack-spelen, tyckte också de var riktigt kul i början men mot slutet kände jag mig ganska mätt på samma samma-känslan, spelade klart mest för att jag påbörjat serien, inte för att det höll hela vägen.

När du spelade FFXII, var det originalet till PS2 eller var det The Zodiac Age-remastern? Om det inte var det sistnämnda kan jag helhjärtat rekommendera att du ger spelet en chans igen. Det nya jobbsystemet för karaktärerna, den uppsnabbade navigeringen med x4-tempo, tillägg i Gambit-regelsystemet, högre upplösning och stabilare bilduppdatering och mycket mer gör faktiskt en hel del för att förbättra spelupplevelsen (som var riktigt bra till att börja med).

Och Nier: Automata kan jag också rekommendera om du inte testat det. Inte turordningsbaserat eller klassiskt jrpg på något sätt, men en allvarlig filosofisk handling som berättas på ett unikt sätt, och en rolig actionorienterad spelmekanik. Spana lite videos på det, om du gillar vad du ser där kan jag lova dig en mycket bra upplevelse av det allvarligare och icke-ostiga slaget.

@anon5930: du har så klart rätt, fick kortslutning i hjärnan tydligen! Jag spelade FFVI till GBA på min DS, det var Chrono Trigger till DS jag hade i tankarna egentligen Har fortfarande min DS-utgåva av CT kvar, har länge tänkt köra igenom den igen. Men den berömda #backlogen sätter ständigt käppar i hjulen.

@twix112 @anon5930: det är sant! Jag är insnöad på att hellre spela på PSP eller PS Vita, men det är nog mer sannolikt att folk som ska spela det för första gången idag gör det på SNES Classic mini. Laddningstiderna på PS1-generationen var ju överlag hemska, men då hade man inte samma referensramar så då var det helt ok. När jag spelade PS1 Classic var det en markant skillnad i laddningstider, har fortfarande en gammal PS1 hemma som jag spelar gamla klassiska spel på och det kan verkligen vara smärtsamt långa laddningstider i vissa fall. Särskilt i tidiga spel där utvecklarna ännu inte lärt sig knep för att minimera läsningar från skiva.