Det är såhär att jag ska ha ett sådant samtal med chefen inom några veckor och det är såklart inte första gången. Men det slog mig idag, vad kan man egentligen säga & hur ärlig ska/kan man egentligen vara?
Utan att säga för mycket om var jag jobbar så är jag en Yrkeschaufför med lön på strax under 20k UT(25800~ innan skatt) .
(Lite bakgrundsinfo: Vår värsta period börjar vid Black Friday och tar slut precis efter års-skiftet. För något/några år sedan blev det så illa för min del att jag nästan sade upp mig utan backup-jobb, men min sambo lyckades prata rätt mig. Sedan dess bestämde jag mig att välja MIG före jobbet, dvs fokusera på att må bra i sinne & kropp. Det innebär att producera mindre för att övertidspengen är inte värd mödan, samt lönen är riktigt usel för erfarna arbetare inom den här branschen. Mitt förra jobb var samma yrke, men med mycket sämre omständigheter. Jobba utan tid till lunch, ca 9-10h/dag(200-220h arbetstid/mån) i 4 års tid.)
Mina tankar kring vad man kan säga under mötet är typ i stil med "Vi vill att du producerar mer" eller "Vi tycker du ska producera mer", "Du har för mycket tid över under dina dagar" osv.
Kan man då svara med "Ni betalar mig för att utföra ett arbete här, men ni betalar inte tillräckligt för att jag skall öka min produktion/stressa mer för er skull" ?
Eller frågan som brukar dyka upp "Vad tycker du om arbetet/min situation på arbetet?". Hur ärlig skall man vara? Jag har många tycken & tankar om min höga kompetens inom arbetet som inte visas på lönen/"årliga" löneökningen.
Som man kanske förstår från hur jag har haft det förut så har jag jobbat ihjäl mig vad jag ska, iallafall om det inte betalar riktigt bra. Det reflekterar mycket i hur jag numera tycker & tänker samt agerar på jobbet.
Vad säger ni om det hela? Tänker/tycker jag fel?
