Ursprungligen inskrivet av ozamosi
Äntligen någon som frågar om mitt favoritämne!
Såhär fungerar det. Allt du gör har du upphovsrätt på - allt. Upphovsrätten innebär att du - och bara du - får bestämma vem som ska få använda programmet/låten/skoluppsatsen/mailet/etc, vem som ska få distribuera verket, vem som ska få kopiera det, och vem som ska få ändra på det.
GPL, BSDL osv är licenser (till skillnad från microsofts EULA, som är ett avtal som man inte har avtalat (jupp, det är knepigt)). De säger att du licensierar ut de här rättigheterna till Alla på hela jorden (GPL reserverar rätten att ta bort licensen från de som försöker bryta mot den). Det innebär att du ger alla som vill ha ditt verk rätt att ha det, samt rätt att utföra alla de saker jag skrev om i förra stycket.
Det finurliga är att upphovsrätten fortfarande är din - den blir du inte av med förräns 75 år efter din död - och de som använder verket får endast använda det på de vilkor du säger i din licens.
BSDL är ganska simpel - gör vad du vill om du berättar att jag har gjort verket. Det är bra pga att t ex Microsoft kan använda din kod utan att behöva bry sig om några runtlegaliteter, och därmed kan din kod spridas snabbt (se t ex TCP/IP-stacken i gamla windowsversioner).
GPL ställer betydligt flera krav på den som fått en kopia av programmet - förutom att berätta vem som skrivit programmet måste dessutom eventuella ändringar släppas under en GPL-kompatibel licens, och därmed måste den som använder din kod visa dig vad han/hon ändrat på, så att du kan dra fördel av dennes job, precis som denne dragit nytta av ditt jobb.
För musik passar inte GPL. Då är det bättre att använda CreativeCommons.