Solkurvor och gevärspipor

Angående rälsen så är det väl så att dom har något annat material som ligger mellan sektionerna som gör att dom kan expandera lite och utan att det ska upplevas något "kadunk.... kadunk.... kadunk..." ja ni vet...

I skarvspår finns som sagt skarvar, mellanrum mellan skenorna. Dessa
finns för att spåret skall kunna röra sig vid temperaturändringar. När mellanrummet inte räcker till vid extrema tempraturer kan solkurvor bildas.

Skarvfria spår kan inte röras på samma sätt, därför utför man något som kallas "neutralisering" när spåret byggs. När rälen svetsats samman lossar man befästningen som håller rälen mot slipern, då frigörs krafterna och spåret blir spänningsfritt.

Solkurvor beror inte alls bara på värme, trots namnet. Värme är den utlösande faktorn, avvikelser i spåret och spårets allmänskick ( finns andra orsaker också) är oftast den grundläggande orsaken.

Det här om snapphanar och deras gevär. Jag har gjort en uppsats om just det ämnet, men pga lite dåligt minne har jag svårt att komma ihåg riktigt allt, och jag är lite osäker med det med krutet. Men rätta mig om jag har fel, men jag tror iallafall att allt krut brann upp, alternativt att när man laddade på med nytt krut och en ny kula så tryckte man väll tillbaka det ouppbrända krutet och antände igen, på det viset behövde man kanske aldrig borsta dom?.. Sen rengjorde dom väl dom när dom inte krigade.

*OT varning*
Men ang. snappahanarna. Dom hade långa gevär som kallades för "Luntlåsmusköter", men det stämer, men dom var inte speciellt pricksäkra, framför allt för att piporna var slätborrade, och inte räfflade vilket minskade precitionen. Soldaterna fick även gjuta sina kulor själva, så därför stämde inte alltid kalibern på geväret ihop speciellt bra med kulans diameter. Sedan tog ett bra tag att ladda dessa gevär, så under all stress, med bara en kula att skjuta, skulle man sikta noga med det 5-6kg tunga geväret, vilket gjorde att kulan gärna sprang iväg åt det hållet det ville. Förlåt, men var bara tvungen att få skriva lite när jag för en gångs skull kan någonting

Ahha, Ja.. Det har jag mindre svar på.

Men en teori kanske är att dom använde sig av gjutformar.

*ett tvärsnitt av gjutformen som dom kan ha formatpiporna med, ja, i ACII*

Och i med metalen
....../
..../

|/| |/| |/|
|/| |/| |/|
|/| |/| |/|
|/| |/| |/|
|/| |/| |/|....... / = Snittyta
|/| |/| |/|
|/////////|

Dock tror jag formerna var i lite större skala :D..
Men sen är ju frågan, om dom nu använde gjutformar..

Hur tillverkade dom formarna?

Edit 1, 2, 3; Fixa till bilden lite

Läs senaste nummret av Kupé så står det i den. Iallafall om det är samma som för 2 veckor sen:) kommer int eihåg vad de sa men det var nåt speciellt som de hade gjort så att det inteblev solkurvor.

Angående piporna så gjordes dom genom att vapensmeden i fråga hade en metallstav som han hamrade ut ut ett glödgat metallstycke runt, på så sätt fick man en fin insida och slapp fogar eftersom metallen smälte ihop runt staven.

Det står på Wikipedia att dagens spår sitter fast så hårt att dom inte kan röra sig och på så sätt förhindrar solkurvor.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Solkurva

Beror nog på lite vilka temperaturer det rör sig om också, metallen har ju en flytgräns, kommer man tillräckligt nära den så borde det gå hyfsat lätt att få bort skarvar och annat, fortsätter man sedan att berbeta metallstycket under luftkylning så får man ju bort mindre och mindre skavanker eftersom materialet blir mer och mer svårbearbetat.
Slipmetoder fanns ju på den tiden också, så det borde ju inte vara några större problem att slipa bort resterande grader/sömmar.

Frågan är ju som någon sa hur de fick metallstaven de smidde pipan runt så bra.