[raljera]Varför är "lösning" per automatik att [i]höja[/] en skatt på något man inte gillar i stället för att sänka den på sådant man vill främja? Jo, det ska jag säga er. Det beror nämligen på att den klåfingriga staten inte är ett dugg intresserade av att dra in mindre pengar. Folkhälsa och miljö är bara McGuffins - platshållare - för argumentationen. Och när man ska motivera hög skatt på sådant man inte kan säga att man tycker illa om, t.ex. arbete, ja då ändras argumentationen drastiskt. Förljuget, är vad det är.[/raljera]
Det stora problemet är att det blir en tankenomenklatur helt utan ett medvetet beslut. Det är inte så att staten "konspirerar" eller har vill göra illa, utan det handlar snarare om en formation av tankemönstret som vi alla apar efter. Forskare som hittar något skadligt är ju inte heller sena med att leka politiker och med ryggmärgsreflexen föreslå skattehöjningar.
Det finns massor med hel oberoende skäl och principer till varför detta är dumt. Dels, med vilken rätt är staten förmyndare, dels, är det någon som över huvud taget problematiserat kring höjda priser och minskad konsumtion? Dels, är skattetrycket rimligt vi har idag? Dels, ska vi ändra skatter dynamiskt efter förment vetenskapliga resultat? Varför, i sådant fall, är vi inte konsekventa när vetenskapen har en sjujäkla mycket om människan natur att berätta som inte inlemmas i politik, juridik eller samhälle över lag? Och själva principen då med "lyxskatter", hur kan en sådan undvika att faktiskt göra artikeln extra lyxig och därmed attraktiv och dyr? På vad sätt blir en fattig nöjdare om varor han inte har råd med får höjd skatt, eller varor han tidigare faktiskt hade råd nu bara är tillgängliga för de med en fetare plånbok?
Här i Sverige talas det ju då och då om fettskatt. Till de som argumenterar för att vi behöver någon form av kontroll: Gör ingen straw man. Vi har _idag_ ett kontrollsamhälle ut i fingerspetsarna, så vilken nivå vill ni ha egentligen? Till de som inte har problem med skattehöjningar: Hur lite skatt är för lite, och när är skattetrycket tillräckligt? Räcker det med 99%? 100%? Finns det några bekymmer med att grundlagsstifta mot en absolut skattenivå som politikerna själva kan justera punktskatter innanför ramarna?
Fy fan vad jag är trött på det här! Staten kan återkomma när den kan sköta sina kärnuppgifter.
bud_bundy: Folk som utsätter sig för risker betalar ju redan idag mer, ofantligt mycket mer! Spritskatten ger ett helt konstlat och planekonomiskt pris på etanol och allting som inte är "mat" har dubbelt så hög moms! Varför ska man tillåta ett avsteg av socialist-tänk som att det inte längre är envar efter förmåga, utan vissa ska betala mer, men samtidigt behålla idén om att vi ska ha ett monstruöst skattetryck? Det känns som vi håller på att ramla ett par hundra åt tillbaka i tiden, till någon sorts oinspirerad dirigism helt utan politiska idéer annat än "skatt". Det politiska system som stora delar av västvärlden har idag kan bara kallas för "defekt-genom-design-ism".
Finns det föresten någon som helst reproducerbar undersökning som kan visa att folkhälsan över lag (alltså även psykosocialt) förbättras av punktskatter på onyttiga ting? Finns det ett spår av evidens?
Vi ska också komma ihåg att socker och fett är en ynnest för många miljoner människor och var en ynnest för oss fram tills föregående århundrade.
Edit: Varför kan inte jag uttrycka mig lika effektivt som jonazz, utan måste skriva flera stycken? jonazz: Helt rätt, socker är inte farligt. Egentligen _allt_ som behöver sägas om frågan. (O)nyttighet är i alla händelser inte statens sak.
Edit: "Taggade" lämpligt...