Träffade Thomas och vill hjälp med att förtydliga lite i den här djungeln. Arbetar som ljudtekniker och har 40HP i mixning, studerat musik både i Sverige och utomlands med en egen baserad professionell studio (vill inte skryta utan ge min åsikt lite mera trovärdighet). Här fån in min version.
Som tidigare skrivit är kabelns impedans viktig också kabelns kvalitet påverkar möjligheten för att hindra att 1or och 0or förvanskas i kabeln innan den når DA (digital omvandlare till analogt ljud). Alla digitala ljudsignaler kommer någon gång förvandlas till en analog signal så att ljudet blir hörbart antingen via en högtalare alternativ hörlurar. DA omvandlaren kommer att tolka den digitala strömmen av 1or och 0or och ju mindre fel som sker under vägen desto bättre omvandlas ljudet analogt. Innan varje DA och efter varje AD finns det korrigeringsverktyg/filter för att minimera fel (omvandlingar).
Dock skall tilläggas att dagens kvalitet har kommit så långt att det här är ett problem som nästan upphört i AD-DA omvandlingen men om man ska ha långa kablar så bör man hålla sig till en kvalitet som är skärmad och har rätt impedans annars kan det bli störningar som påverkar den digitala signalen.
Det viktiga är att att tänka på den digitala kvalitén av själva ljudet. Vilken upplösning (kHz) och vilket bitljup skall användas. Allt som körs i 192khz, är i professionella kretsar klassat som säljgimmick och är mer en skrytfaktor än den fysiska möjlighet vår hörsel kan uppfatta. (denna samplingsfrekvens nämndes tidigare)
Örat hos ett spädbarn upp till ca 10 års ålder kan uppfatta ljud upp till 20000Hz, vissa teorier finns att det kan gå upp till 21000Hz. Som vuxen minskas omfånget markant och klarar man höra över 18500Hz vid 40 som mig själv få man vara glad. Något att tänka på när man tutar Ipod allt för ljudstarkt dagligen. 20Hz är den lägsta frekvensen och de flesta professionella sub-basar kan återge ner till 35Hz som lägst, därför klipper vi bort alla låga frekvenser med ett Högpass filter vid ljudmixning/mastring, samt att alla ljudkort idag har ett inbyggt Högpass/Lågpass filter. Det finns ingen anledning att låta vår digital eller analog utrustning arbeta med ohörbara frekvenser. Mitt SSL (solid state Logic) ljudkort för 30000kr klipper alla frekvenser under och över 20-20000hz.
Nu en koppling till 192khz. Det finns en teori som kallas Nyqvist teorin och gäller samplingsfrekvens och möjligheten att återskapa ljud och dess övertoner. Alla ljud har övertoner som ger ljudet sin karaktär. Om du har en samplingsfrekvens som en cd skiva 44.1khz så om man delar den med två får man 21khz som då blir det hörbara frekvenstoppen. Om man nu har ett ljud som ger övertoner över 21khz kommer dessa toner att studsa till baka i ljudbilden frekvensmässigt till nya hörbara toner som ger en så kallad digital distorsion av missljud. Men ser man till att ljudets frekvens klipps vid 20-21Khz kommer detta inte ske. Fenomenet med övertons distorsion kallas för aliasing. OM man då har ett ljud på 192 khz kommer man kunna i teorin höra övertoner upp till 96Khz. Vi vet att örat inte hör högre än 20khz så här finns inget behov samt att alla dagens AD-DA omvandlare klipper ljudet vid <20Hz >21Khz för att ta bort aliasing distorsion. Men ljudet kommer att återges 192000 gånger per sekund men i teorin kan örat inte uppfatta fler återgivningar än 48000 gånger. Det finns exempel på klassisk musik där man kan uppfatta skillnad i ljudet om man jämför dessa olika samplings frekvenser (44.1 och 48.0khz). Högre samplingsfrekvenser är teoretiskt inte hörbara och kan inte ge ett bättre uppfattat ljud. Det finns visa teorier att man kan uppfatta vissa digitala ljud skapta i ljudprogram (interna ljudskapande syntar) samt digitala effekter som reverb (linjära efterklanger som olika efterliknar olika rum typ, kyrka, konserthall, trapphus mm) kan upplevas som rikare i sin ljudbild vid dessa höga (96-192) samplingsfrekvenser. Det finns ingen forskning som visar att höga samplingsfrekvenser ger ätt hörbart bättre ljud utan bara i teorin. Som jag skrev har man ingen vinst i fler övertoner då ljudet i DA omvandlaren klipper bort dessa.
Vinsten vid att använda 96 kHz samplingsfrekvens i en studio kan vara att man vill låta ljudet lämna den digitala världen för att färgas av analog utrustning och sedan återföras till den digital miljön (återsampling). Då det inspelade analoga alternativt digitala skapta/inspelade ljudet i datorn är av en sån hög kvalitet att man kan man göra detta ett dussintals gånger innan det återsamplade ljudet blir hörbart försämrat. Problemet blir att det krävs väldigt mycket mer processorkraft för att hantera dessa samplingsfrekvenser som ger bara en teoretisk förbättring om man inte ska återsampla väldigt mycket.
Här finns möjlighet att få den outbildade ljudanvändaren att tro att dessa samplingsfrekvenser ger ett bättre hörbart ljud, mattematiskt Ja, men inte i praktiken.
Nu kommer vi till bit-djup. Som alla vet har en cd ett bit-djup på 16 bitar. Bit-djupet visar hur starkt ljudet kan vara innan det sker en digital distortion (klipp). 16 bitar gör att ett ljud med en ljudstyrka på 97.8 dB kan omvandlas digitalt. Bit-djupet på 16 bitar ger en noggrannhet på ca 65000 gånger i ljudets styrka (amplitud, dB). Använder man ett bit-djup på 24 kan man teoretiskt spela in ett ljud på 145.8 dB och ljudet styrka (amplitud, dB) återges med en noggrannhet på ca 16 miljoner steg.
Proffsljudkorten klipper redan vid 110-130 dB fast man använder 24 bitar. Dagens DA-AD omvandlare klarar inte starkare ljudtryck fysiskt. I den analoga (verkliga) världen kan man hantera kraftigare ljudtryck, mitt analoga mixerbord klarar hantera högre ljudtryck än vad mitt ljudkort klarar.
Dock skall man tänka på att innan ljudet lämnar datorn och blir ett hörbart ljud har man sänkt ljudtrycket sa att ljudet blir hanterbart både för öra och DA omvandlare. Vissa mikrofoner kan hantera ljudtryck upp till 150dB.
Jag använder själv samplingsfrekvens på 48 kHz om inte kunden kräver 96 (då ofta pga okunskap och reklampåverkan). 192 är inte ens intressant att diskutera. Bitraten-BIt-djupet jag använder är 24 Bitar. Det ger mig ett produktionsmässigt bra ljud som kan återsamplas ett flertal gånger innan en hörbar försämring. Bitdjupen gör det lättarbetat och jag slipper att ljudet klipper digitalt samt en bra brusfriare noggrannare återgivning av ljudets amplitud (ljudstyrka, dB)
I inspelningsprogrammet är det viktigt att ha ett högt bitdjup då man får ett större "Headroom" innan ljudet börjar klippa.
Personligen använder jag 48khz och 24 bitar på ljudkortet samt i mitt inspelningsprogram. Först använde jag 44.1 men blev rekommenderad av Cuttingroom (känd svensk mastringstudio) att gå över till 48khz för att kunna utan försämring återsampla ljudet fler gånger (önskad analog ljudpåverkan) utan att det blir en för snabbt hörbar försämring.
När man sen är klar med sin mix, mastras låten och gör den hanterbar för den tilltänkta tekniken som skall återge inspelningen. Som sagt kommer ljudet till CD skivan att försämras ner till 44.1/16 för att den klarar inte bättre samplingsfrekvens och bittdjup.
Åter till frågan, har kabeln någon betydelse?. Svar ja om man vill ha så lite påverkan på den digital signalen som möjligt. Hör man skillnad. Förmodligen inte med dagens teknik vid korta avstånd. Längre kablar blir det klurigare och större risk för yttre samt att själva kabeln ger försämring så varför chansa. Man ska även ställa sig frågan om hur viktigt är det med kvalitén för mig (kostnaden ökar med kvalité). Kort avstånd och kablar och en störningsfri miljö kör billigare digital RCA. Större avstånd kör med en bra skärmad RCA med rätt impedans för bästa störningssäkra ljud.
Hoppas att jag inte rört till allt för er.
Mvh//Joachim
