R.I.P Psykakuten

Spelet verkar ju inte särskilt intressant om folk man precis dödar kan spawna och hitta en direkt.
Nu har jag iofs inte spelat Dayz men om detta hade hänt mig hade jag frågat mig själv hur mycket "jobb" för att få alla items var värt egentligen.

Efter att ha smygit igenom skogarna hela vägen till Stary Sobor där jag och min överlevnadskamrat tänkte plundra ett köpcenter så blev vi nedmejade utan förvarning. Vi hade lyckats samla på oss en uzi, ak 74, winchester x2, 1 revolver, huntingknife, yxa, varsin alice pack, karta, kompass, klocka.. En kikare, en military flashlight, 8 stycken kött, tändstickor och lite ved. 5 water bottles och lite mat. Blir la bara att börja om då. :/

Måste säga att jag är riktigt nöjd trotts min död. Var länge sedan något var så givande som att hitta loot i dayz

Kan skriva om en stackare jag ruinerade dagen för.

Smög in i staden Berezino i hopp om att hitta lite medical supplies och sedan fortsätta upp mot NE flygplatsen för att hitta något bättre vapen. Smyger med ficklampan i högsta hugget och spanar runt. Help plötsligt märker jag flertalet zombie lik! Helskotta någon mer är här! Krälar in i sjukhustältet enbart för att upptäcka att det är tomt, det finns ingen chat utan enbart direct communication så. Jag antar hostilt, försöker närma mig supermarket lite och plötsligt blir en zombie skjuten av ett ljuddämpat vapen eller av en sniper! Vänder mig om i panik och springer tillbaka vägen jag kom från, jag vänder mig om enbart för att se glimten av en väska som snabbt försvann åt andra hålllet. Var det verkligen en annan överlevare?

Smyger runt en lång omväg och kommer till NE flygplatsen några timmar senare. Hade gamla försök att infiltrera flygplatser i bakhuvet och tog det säkra före det osäkra, jag finkammade alla tänkbara sniper-platser runt flygplatsen först och till slut hamnade jag väst om hangarerna. Det är fortfarande kolsvart ute. Med min ficklampa i högsta hugg lyser jag lite - går - lyser lite - går. Tar mig in i första hangaren, Lycka! En AKM med två mag får ersätta min winchester. Kollar igenom andra hangaren, inte ett spår av något. Det är väldigt lite zombies runt ATC tornet så jag smyger fram till detmed ficklampan släckt, jag anar oråd och drar fram min AKM. Smyger runt byggnaden och Ve och Fasa! Taggtråd blockerar ingången, någon annan är här, panik!. Tänk om det är samma person som jag stötte på tidigare?(14 pers på servern) Stänger dörren och ser en person i trappan precis innan dörren slår igen. Använder den lilla tiden jag hade och backade lite från byggnaden, bara en fem meter eller så. Och kastade upp en flare på taket. Genast kom 4-5 zombies och kastade sig på stegen. Jag hoppar på direkt bakom dem, bam bam bam banditen står och skjuter dem. När jag kom upp precis så laddar han om! Min chans! Slår på full och sprejar in ett helt mag i banditen utan att sikta in medans han desperat försöker ta skydd, fönstrena splittras och blodet flyger. Adrenalinet pumpar på och fingret vill inte lossa från avtryckaren. Mer zombies är på väg upp för stegen nu. Drar försiktigt med mina skakiga händer ett skott i varje zombie. Jag har precis ruinerat någons dag. Men lyckan slutade där.

Banditens kropp buggade ner genom golvet. Jag hann se att han hade en DMR och massor med ammo till M107 låg på golvet. Men inga vapen inom räckhåll. Lyckades plocka upp två mag till min AKM innan jag smet därifrån som en vind. Jag gick dit utan något, och gick därifrån med mitt liv kvar och ett nytt vapen utan att förlora health även fast jag stötte på en sniper.

Undrar hur det såg ut från hans perspektiv.

Bara älskar att förlora en flera dar gammal survivor till trappor och stegar :<.

Tror jag har sett och dödat och blivit dödad av dig ingame några gånger Sodnik. Tänka sig att det var en sweclockare som gömde sig bakom nicket.

Allt du beskriver är ju vad som gör spelet så otroligt underbart och intressant för spelarna. Aldrig har jag känt samma nerver när man lyckats dräpa en stackare med lite loot och är på väg bort.. ut i skogen för att gömma sig tills maten börjar tryta och äventyret börjar på nytt. Hoppas på ett lite längre liv imorgon kväll då jag igår natt, krypande i mörkret utanför Elektro blev beskjuten från två håll.. (har alla night vision? tycker att man borde hållas gömd när man prone'ar på en åker i bäcksvart mörker).

Möjligt att jag blandar ihop dig med nån annan, men jag är rätt säker på att jag sett ditt nick ingame.

Hade för övrigt jävla flyt senast jag började om. Hamnade i elektro, tog ut två olika par med spelar
som körde ihop med min enfield jag hittat. Rushade sedan in i stan och hittade en kyrka där en
massaker ägt rum. Typ 10 kroppar. Fick tag i en alice pack, karta, kompass, kniv, tändstickor, tält,
mängder med mat och ammo. Blev så sjukt nöjd att jag sänkte de fyra som va på väg in dit och
hann först till guldgruvan.

Sen tog jag mig lycklig ut till skogen och började kuta norrut. Glada tider. Samtidigt så kommer
jag bli sjukt jävla bitter när jag dör med så mycket prylar. Döden är fan oundviklig.

Har bara spelat ett par timmar. Men var på mitt 5 liv och saker och ting gick bra. Hittade lite stuff, glow sticks osv. (Det var mörkt som natten)

Gick upp på ett tak till en fabrik. Mina flares tog slut så då tog jag fram glowsticks. Upptäckte att dem inte alls lyste upp som jag fantiserat om. Försökte hitta stegen ner till marken, allt slutade med att jag råkade gå utanför kanten till taket och föll till en säker död.

Hrm.. Kanske ska berätta om min förra omgång.
Jag hade tre möten med andra spelare under de ganska många timmar jag satt fast vid datorn:

Hade irrat mig upp från Cherno till Mogilveka och skulle kolla en lada där efter loot, när jag plötsligt hör fotsteg innanför. Försöker få kontakt med honom via chatten men han är antingen blind, ryss eller bådadera. När han efter vad som kändes som en och en halv evighet väl kommer ut och får syn på mig som ligger 50m från dörren, en nervös fingerryckning från att pumpa honom med bly blir han märkbart skärrad. efter en staredown som varade ett antal minuter börjar han backa därifrån, hela tiden med vapnet siktat mot mig. Han backar så tills jag knappt ser honom längre, då han slutligen vänder sig om och springer som en dåre over the hills and far far away.. Skrattade hela vägen till nästa stad.

Någon halvtimme senare är det jag som springer, bort från Vyshnoe där jag lyckats reta upp HELA zombiepopulationen genom att släppa en (hagel)brakare.
Vänder mig om då och då för att sänka en i taget med 1866an men de är långt fler än patronerna i mina byxor. skit skit skit. Plötsligt smattrar det till rejält från skogsbrynet nedanför berget Zub, z droppar till höger och vänster och där står jag, mitt på en öppen åker och håller på att skita på mig. "Du såg ut att behöva hjälp" säger den ena av de två tungt beväpnade herrarna som förklarade att de sett min patetiska flykt uppifrån ruinen och bestämt sig för att ingripa. Erbjöd mig bandage innan de försvann in bland träden igen. Det finns hopp om mänskligheten tänkte jag..

..Men inte länge. Jag hade just slaktat min första ko, äntligen hittat BÅDE tändstickor och ved så nu låg jag mätt, belåten och fullproppad med blod i utkanten av en lite större stad. Jag hade egentligen tänkt sluta spela där eftersom klockan var way past bedtime och allt var så jäkla gött det rimligen kunde bli i en zombieinfesterad sovjet-rest till land, när jag får syn på en hel radda militärtält i på andra sidan stan. Tanken på alla fantastiska mördarmackapärer som kunde ha spawnat där fick mig att helt oblygt älga iväg snett över fälten för en sista, snabb liten räd. En automatkarbin här, några granater där och mer ammunition än jag kunde bära. Ja livet lekte sannerligen när jag plötsligt hörde PANGPANGPANG någonstans bakom mig och föll ner död på den hårda kalla asfalten.
Jag dog i Stary Sobor, av vems hand visste jag inte då...

Arma verkar som ett roligt, tidskrävande överlevnadsspel om man dömmer efter kommentarerna, vad är spelet egentligen?
Någon som kan ge mig en sammanfattning?:P

Jag trodde att det var ett lagspel som man spelar på enorma kartor?