Inkomstkyftor i Sverige - Klyftorna är större än vad du tror

Det är långt ifrån de enda alternativen. Ett lands konkurrenskraft är dessutom beroende av mycket mer än dessa två faktorer, och kan till och med lyftas genom att dessa höjs. Ett exempel på detta är om t.ex. detta leder till ett mer företagsvänligt klimat genom bättre utbildad arbetskraft, lägre kriminalitet, mindre korruption och så vidare. På kortare sikt leder också större möjligheter till konsumption till ökad efterfrågan, vilket i sin tur leder till större tillväxt (utan inflation som nu, då Europa ligger i en likviditetsfälla) och nya möjligheter för företag.

Produktivitet och lönenivå är inte så starkt korrelerade som många trott. Något som till större del påverkar är hur lite en bransch eller ett företag måste betala för att få arbetskraft, vilket har varit mindre och mindre i stora delar av västvärlden de senaste 25-30 åren.

Som finlandssvensk (som bland annat jobbat med politik i USA) som gillar att jämföra med Sverige måste jag ju också säga att en anledning till att de fattiga i Sverige har det dåligt är ju att man dragit ned på socialskyddet när det har behövts som mest.

Jag tänkte överlag mer på Västvärlden överlag än på Sverige, men jo, jag är seriös. Sverige skulle inte nödvändigtvis bli mindre konkurrenskraftigt av att facken får (kontrollerat) mera makt. Arbetslösheten skulle tvärtemot, enligt mycket forskning i alla fall, minska. Det handlar helt enkelt om att marknaden behöver jämvikt. De marknadsstörningar som orsakas av facken är ju ändå samma typ som orsakas av multinationella företag genom globaliseringen. Vid högkonjunktur har ofta facken en störande effekt som ska begränsas så mycket som det går, men vid lågkonjunktur gör ökat arbetsskydd och högre löner istället att återhämtningen blir snabbare och att de långvariga följderna minskar. Det handlar helt enkelt om samhället inte mår bra av att någon enskild marknadskraft får för mycket makt, och inte behöver anpassa sig efter andra.

På vilket sätt skulle USA ens möjligtvis kunna gå i konkurs?

Tänkte skriva ett långt inlägg, men sen kom jag på att folk är vad dom är. Antingen ser man det som att dom rika borde hjälpa dom fattiga så att vi alla har det bra tillsammans, men man kan också se det som att dom rika straffas med att betala för dom fattiga när dom väljer att ta ett blankolån på 60k för att köpa en TV istället för att sätta på sig kläder och jaga fatt i ett jobb.

Beror vilken sida av linjen man ser det hela från.

Nej, jag menar att forskning visar på att arbetslösheten sjunker i vissa fall när fackföreningar får mera makt. Det beror helt enkelt på det tidigare marknadsläget och fackföreningarnas ställning, samt vilka problem ekonomin har. I Sverige är det inte säkert att starkare fack skulle sänka arbetslösheten, men det är fallet i många länder i västvärlden där facken har fått mindre och mindre roll senaste årtiondena och som har problem med låg efterfrågan. Exempel är Tyskland, Storbritannien och USA. Om dessa länders köpkraft ökade skulle även Sveriges ekonomi förbättras.

Världen är inte svartvit, och ekonomi är inte en värld där en faktor alltid har samma effekt oberoende av situation. Om man försöker intala sig själv att fack alltid ökar arbetslösheten eller att storföretag alltid förstör samhällen lurar man bara sig själv. Ekonomi och moral korrelerar inte, oberoende av hur mycket man vill det.

Långt ifrån. Det är inte dyrare att producera varor i Europa än det var för 10 år sen (relativt, inte nominellt), men vi har ändå (edit: högre) arbetslöshet. Det handlar varken om att folk får för höga löner eller att regeringar lånar för mycket pengar. Problemet i Europa just nu är en kraftigt försämrad efterfrågan, till största delen eftersom vi har hög arbetslöshet, och därtill hörande negativa naturliga räntenivåer. Arbetslösheten är en följd av att ett flertal bubblor sprack, främst inom bostäder, år 2008. Under tidigare årtiondet hade tillgängligheten av kapital skapat dessa bubblor, främst inom den europeiska ekonomiska periferin (Irland, Grekland och Spanien är de bästa exemplen) från främst Tyskland, men i vissa fall även andra länder (Ryssland->Cypern). Detta skapade en situation som 1. räddade Tysklands ekonomi genom att deras handelspartners kunde köpa mer och hade högre inflation 2. ledde till att den "Spanska" (och andra) euron är mycket övervärderad, vilket leder till en stor handelsnackdel medan andra länder, främst Tyskland, har en stor fördel.

Anledningen till att vi (edit: inte) har lyckats ta oss ur situationen är inte främst på grund av skuldsättningen, utan har att göra med kombinationen av bristen på pengapolitik inom EMU och det, att ett karaktärsdrag hos en recession är att samhället kollektivt inser att man har mindre pengar än man trott, och därför försöker att dra in hur mycket man spenderar. Detta gäller både företag och privatpersoner. Eftersom min inkomst är beroende av dina utgifter leder detta sparande till mindre inkomster, vilket tvingar företag att göra sig av med utgifter, i den moderna ekonomin främst genom att minska på arbetskraften, vilket i sin tur minskar på inkomsterna ännu mer. Därför faller efterfrågan, och staternas utgifter ökar eftersom arbetslösheten ökar, fler börjar studera, sjukvårdskostnaderna ökar och så vidare. De ökande statsskulderna är inte en orsak utan ett symptom, och är faktiskt något som måste hända, eftersom statsmakten är den enda ekonomiska kraft i samhället som har möjlighet att spendera utan att behöva balansera sin budget på kort sikt.

Jag håller med om att bidragssystemet kunde förbättras, främst så att staten borde erbjuda jobb i utbyte mot lön, som då till och med kunde vara bättre än bidragen, men lägre än marknaden i övrigt. Efter att hela västvärlden sett ekonomisk nedgång i 5 år finns det mycket som borde göras, och jag skulle hellre se att man satte folk i jobb med att t.ex. måla statliga byggnader, klippa vandringsleder eller snygga upp parker än att de sitter hemma och lyfter bidrag. Detta handlar då främst om att det förbättrar dessa människors chanser att få annat jobb efteråt.

Och förresten, jag har väldigt bra koll på globaliseringens effekter... men att tro att det som fungerade förr inte kan fungera idag är bara att lura sig själv. Världen ändrar, men att det inte finns något nytt under solen är inte enbart en klyscha. Liknande fenomen som globaliseringen har tidigare också studerats via delstater/förbundsstater i t.ex. Tyskland och USA.

Marknaden är knappast överreglerad, förutom i några enstaka fall. Jordbruksprodukter är ett sådant fall där kostnaderna har ökat, men det är också ett område där en ytterst liten del går utanför Europas gränser, och påverkas väldigt lite av globaliseringen, åtminstone på produktionssidan.

Visserligen, men vad betyder det? Det är ju faktiskt billigare att tillverka i Europa än det har varit på länge, på grund av utvidgningen av EU. Det som hindrar är ju inte främst att tillverkningen kostar för mycket, utan att försäljningen är så låg. Dessutom är ju faktiskt industriell tillverkning inget krav på en fungerande ekonomi, så länge Europa inte är beroende av import, vilket vi inte är. Anledningen till att vi importerar från Kina är ju inte att vi inte klarar av att göra grejerna själva, utan att det är billigare att planera här, tillverka där och skeppa hit. På så sätt gynnas bägge parterna. Detta har dock en påtagande liten effekt på arbetsmarknaderna och skuldsättningen.

En nyhetssändning på 1 minut är ju knappast en bra beskrivning på det ekonomiska läget. Visst, skuldsättningen är ett problem i vissa länder (Spanien, Grekland, Irland etc), men kausaliteten är inte så simpel. Det handlar inte om att dessa länder tagit på sig höga skulder som orsakat kris, utan att länderna är i kris vilket leder till högre skuldsättning. Grekland är ett exempel som har mycket lite att göra med resten av Europa, i alla fall om man ser till förspelet till krisen. Grekland hade visserligen hög skuldsättning, men detta gällde inte de övriga krisländerna.

Statistik över statskuld i relation till BNP inom Euro-området.

Italien var det enda krisland (förutom Grekland, vilket är ett helt skilt fall) som hade hög skuldsättning, men där fanns istället ett ordentligt budgetöverskott. Spanien låg 2007 på enbart 37% av BNP i skuld och Irland hade ännu lägre på 24%. Sedan sprack det, och det guldstandard-liknande förhållandet som Euron satt dem i gjorde att de inte kunde ta sig ur krisen med hjälp av de verktyg som funnits för t.ex. USA och Japan. Skuldsättningen kom alltså efter krisen, inte före.

Som du kan se visar statistiken på något helt annat. Det var den privata sektorn som byggde upp bubblan, inte den statliga ekonomin. Anledningen till detta var att kapital flödade, främst från Tyskland, vilket satte den spanska ekonomin på högvarv. Nu när saker rasat ihop har den spanska staten inte de verktyg som behövs för att ta sig ur det. Anledningen till att deras statsskuld ens kommer på tal är att Spanien inte längre har någon centralbank som kan komma in som "lender of last resort", vilket betyder att landet i praktiken kan få slut på pengar. Detta gör att marknaden blir osäker, vilket höjer på lånekostnaderna. Detta har dock inte varit ett så stort problem sedan ECB/Draghi bytt policy. En viktig jämförelse här är Japan vars statsskuld ligger en bra bit över 200% av BNP, men som har låga lånekostnader.

Världsekonomin fortsätter växa, och det här har inget med något sånt att göra. Inte har det heller något att göra med att ekonomierna är sjuka, förutom att den spanska (etc) euron är övervärderad, och att detta behöver jämnas ut genom inflation i de länder som har undervärderade valutor. Vi pratar fortfarande om en grupp länder med mycket effektiv industri, hög know-how och stabila samhällen som inte har strukturella problem (förutom euron) som hindrar tillväxt.

Vilka följder fick Thatcher avseende den infrastruktur som fanns/finns i Storbritannien? Något liknande det Sverige är på väg emot är det korta svaret.

Detta är helt sidledes kring vad du pratade om tidigare, vilket är ett alltför vanligt bemötande i diskussioner när grunder till resonemang ifrågasätts. Du försökte med följden: låg arbetslöshet är bra, "vänstern och socialdemokraterna" ville båda utföra ditt "1, 2"-resonemang, men det skulle enligt dig leda till hög arbetslöshet (vilket både lyftes av mig och andra i tråden var alltför förenklat), alltså var det dåligt. Bättre skulle då vara Thatchers filosofi, men siffror visade otvetydigt att Storbritannien under denna policy nådde upp till förra seklets absoluta toppnivåer av arbetslöshet. Men det är fortfarande bra? Det är ett typresonemang byggt på blindhet när det gäller siffror som talar emot ens förutfattade meningar, som är så inrotade att det är enklare att ändra verkligheten än att inse att saker inte är svartvita.

Hellre än att bemöta detta i en faktisk diskussion så börjar du nu skjuta hejvilt mot nya mål och kalla motdebattörer för "hjärntvättade", "tragiska", "naiva", etc., vilket är hänförande ironiskt. Du hittar på positioner som andra skulle ha antagit i ytterligare applikationer av falska dilemman ("Är du inte med mig, så måste du vara 100% på alla sätt emot mig!") — som att jag ansett att Storbritannien hade det "bättre" före Thatcher, där "bättre" är lägligt odefinierat. Om du läser vad jag skrev så har jag inte gjort detta — utöver att jag återberättade exakt vad grafer och data i mina länkade källor beskrev, vilket vem som helst kan se och göra, och till och med bör uppmuntras till för att ha möjlighet att se samband i historien. Det var alldeles tillräckligt med material för ett inlägg att bemöta logiska felaktigheter och onyanserade slutsatser.

Därtill drar du till med att Storbritannien skulle ha lytt under socialistiska system, där du minst sagt har tagit dig ordentliga friheter i definitioner. Det fortsätter sedan med att först notera att en frångång från Thatchers policy var ett steg "mot planekonomi", vilket visserligen skulle kunna vara en korrekt beskrivning om än den inte säger mycket, men i meningen efter så har detta plötsligt förvridits till att jag förespråkar ren planekonomi i en avslutande falskt dilemma/halmgubbe-kombo (inkluderat ett förminskande uttalande riktat mot person: "du verkar dessutom vara ganska smart så du borde veta bättre" — Göran Persson hade varit stolt). Det är inte diskussion på en konstruktiv nivå.

Det är också en väl etablerad vetenskaplig sanning att man inte kan ha ett välfärdssamhälle med en mångkulturell befolkning. Putnam gjorde den mest kända studien men det finns många andra.
Vänstern är på detta sätt ganska schizofren. Högern är iaf ärliga med att de inte bryr sig om inkomstklyftor. Även om de som leder Moderaterna inte säger det ut så om jag läser de rapporter som deras tankesmedjor och ekonomer skriver så är ett av huvudmålen med en lågutbildad invandring från Östafrika & MENA just att pressa ned ingångslönerna samt att kunna vända olika grupper mot varandra för att försvaga facket m.fl. Vänstern är dock så hjärndöd att de tror att de kan äta kakan och ha den kvar. För dem är mångkulturen ett ideologiskt projekt, precis som euron har varit från början, utan att egentligen kunna rationalisera något argument för som baseras på fakta.

Jag menar nyliberalerna skriver själva i b.la. SvD att det är bra för världen om Somalias fattigaste kommer till Sverige för även om det sänkar livskvalitén för svenskar så höjs det för dom, alltså bli nettoeffekten positiv. Så kan man naturligtvis tänka, om man är hjärndöd. Det som är slående är hur denna oheliga allians mellan de nyliberala och vänstern upprätthålls. Idioterna i sammanhanget är vänstern, för de tror faktiskt att de kan syssla med en invandringspolitik som de nyliberala vill ha och på ett magiskt sätt få ett jämlikt samhälle.

Sverige är erkänt bäst i världen på att ta emot migranter enligt OECD.
Istället för att se invandrare som hjälplösa offer, något som är en verkligt socialistiskt världssyn, kanske du ska se dem som individer med eget ansvar. Det betyder att när de lyckas så ska de få ta frukten av sitt arbete ostört men när stora grupper har starka drag av asocialt beteende(våld, problem i skolan etc) så är det väldigt enkelt - och väldigt svenskt - att skylla på samhället och därmed fullkomligt avlasta dem något eget ansvar alls.

Den kanske mest klassiska (och idiotiska) frasen brukar handla om att det inte "finns tillverkligt med ungdomsgårdar" och därför blir ungdomarna uttråkade. Och vad gör man när man inte har ungdomsgårdar?
Man börjar bränna bilar! Allt är samhällets fel.

Tror du på den dyngan själv? Om inte, så skulle det hjälpa att inte använda den typen av argument.
De bör begravas och helst igår. De hjälper inte diskussionen alls utan bara avslöjar den som använder dem som milt korkad och/eller feg.