Inkomstkyftor i Sverige - Klyftorna är större än vad du tror

Kamrat! Välkommen till det här hemska forumet, fyllt av högerråttor och Sverigedemokrater - men frukta ej, det finns hopp!

http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____70546.aspx

De anställda får lön för sitt arbete i slutet på varje månad, oavsett om företaget går bra eller dåligt. Tycker man att ägarna tar ut för mycket pengar så kan man byta företag eller varför inte bygga upp sitt eget mångmiljardföretag?
Den som har investerat eget kapital har rätt till vinsten, den som arbetar har rätt till lön, ett förhållande somr fungerar rätt bra.

De vill väl som vanligt höja marginalskatterna.

Att alltför stora inkomstklyftor kan vara problematiska och orsaka onödiga konflikter i samhället håller jag med om. Sedan tycker jag inte att det handlar om någon rättvisa eller dylikt, utan från min sida är det ett mer ett realpolitiskt övervägande i syfte att blidka massorna. Att gå därifrån och säga att inkomstklyftorna vi har i Sverige ökar (vilket vi vet) och att detta i sin tur skulle vara ett stort problem...

Personligen vill jag nog nyansera frågan på så vis att man tittar ut i världen i övrigt. Faktum är att jag trots allt upplever Sverige som ett land med förhållandevis små inkomstklyftor i de flesta fall. Överhuvudtaget vill jag vara normkritisk till den svenska inställningen till inkomstklyftor. Överlag känns det som att människor sitter och spottar ur sig en massa känsloplattityder. "Månadslön på över 100k SKA beskattas hårdare!!!" "De rika ska betala!!!"Det är väl knappast som så att proletariatets diktatur eller för den delen feodala Frankrike står runt hörnet bara för att en fondförvaltares löneutveckling har varit rätt mycket bättre procentuellt sett än en bibliotekaries (yrket som sådant kräver trots allt en lång utbildning på universitet)?

För övrigt anser jag att man borde avskaffa värnskatten.

Det är nog synen på osäkerheten i ordet "torde" som skiljer kraftigt mellan olika politiska block, och som har skiljt sig genom tiden. "The American dream" är att det ska vara hög social mobilitet, där vem som helst ska kunna jobba sig uppåt från vilken start som helst, och att detta ska vara grunden för frihet och rättvisa. Situationen är dock demonstrerbart inte svart och vit, ens i stor skala ("Varför jobbar inte människorna i Sudan för att sluta svälta?").

Högre utbildning är starkt korrelerat med framtida högre lön och social trygghet. Samtidigt är höga studieresultat starkt korrelerat med föräldrars utbildningsnivå och befintlig social trygghet. I kortare ord, och även mer generellt utanför just högre utbildning: en uppväxt i en trygg miljö medför en enklare väg till en framtida trygg miljö. "Då får de som börjar lägre ner jobba hårdare då, så kommer de också få det bra" — det är ett sätt att se på det, men samtidigt så är detta inte okomplicerat i ljuset av begreppet "rättvisa".

Samtidigt är bilden av vilken social mobilitet vi har i Sverige i min erfarenhet starkt beroende på var man vuxit upp. Det är nog inget kontroversiellt uttalande att det i kommuner med låg medelinkomst i regel är vänsterövervikt, och vice versa. De som når "framgång" (här trubbigt påvisat av inkomst) har säkert lätt att direkt tänka: "Jag jobbade hårt, det är därför jag lyckades och min framgång är min förtjänst. Därför kan andra lyckas om de jobbar hårt!", samtidigt som de som inte når detta tänker: "Jag lyckades inte nå målen, men det var för att mina förutsättningar hindrade mig och jag fick kämpa för att bara nå nollnivå. Därför är det viktigt att minska skillnaden i förutsättningar!". Om man tror på denna självtjäningsbias och observerar skillnaden i blocksiffror mellan olika geografiska områden baserat på medelinkomst som indikator på "framgång", så implicerar det snarast direkt miljö som en stark faktor i social framgång; det är inte som att områdens välfärd vanligen pendlar starkt mellan generationer.

Ett problem med ordet "rättvisa" så som det har använts av vissa i tråden är i mina ögon (vilket andra också noterat) att definitionen skiljer sig åt, och att detta är direkt kopplat till politisk ställning. Generaliserat så innebär "vänster" att "rättvisa" handlar om att minimera påverkan av initiala villkor som individen inte kan påverka, och att denna utjämning är viktig nog för att dämpa ekonomiskt framgångsrika individers position för att nå utjämning av dessa "orättvisor". Att kalla sig "höger" är då i kontrast att definiera "rättvisa" som att låta individers prestationer i sig vara avgörande, och att undvika att låta andra individers påverkbara/opåverkbara faktorer dämpa den framgång som framgångsrika personer nått, vilket i sig skulle vara en "orättvisa".

Så vad gäller frågan som ställdes tidigare i tråden om det fanns något parti som verkade för rättvisa, så skulle jag säga: "Alla! Men med olika definition på rättvisa." Precis alla partier kan enkelt hävda att "rättvisa" är deras rättesnöre:

• V vill gå till störst längder av riksdagspartierna för att minimera initial påverkan, för att uppnå rättvisa!

• S samarbetar ofta med V då deras mål är likriktade i viss mån, men med en mer folklig balans (en observation baserat på deras roll som kontinuerligt största parti i Sverige i snart ett sekel) för att uppnå rättvisa! Ett jämnt spelfält ska minska gruppen längst ner på trygghetstrappan ("välfärdssamhället") vilket ska ge en tänkt nettovinst för samhället.

• MP innefattar miljöns position: det är inte rättvist att utnyttja miljön på ett ohållbart plan, då resurserna aldrig kommer bli jämnt fördelade. Det är i linje med en initial syn på begreppet, vilket väller över i deras sociala politik och gör att de lierar sig med ovanstående block.

• Alliansen söker större möjligheter till belöning för de som, oavsett bakgrund, nått upp till vad som brukar kallas "medelklass" och uppåt. Genom att låta individers prestation mer direkt styra individuell utdelning ska man uppnå rättvisa, vilket även ska ge incitament till de som strävar efter denna sociala trygghet, vilket ska ge en tänkt nettovinst för samhället.

• SD inkluderar ursprung som en faktor i rättvisa, där utjämnande åtgärder anses primärt ska vara begränsade till den grupp som definieras av födelse inom landets gränser. Genom att låta de prestationer som utförts inom landet, av människor uppvuxna med landets förutsättningar, vara de som möjliggör just denna grupp att nå framgång så når man rättvisa!

Samma uppställning går att göra kring det nära kopplade ordet "frihet", där alla ideologier kan visa sig arbeta för "frihet", för ett visst värde av ordet. Att det är viktigt tycker alla, men vad det innebär får olika svar om det är Sjöstedt eller Lööf som svarar. Alliansen ser "frihet" som just det ovanstående resonemanget kring att låta individens prestationer på en fast skala belönas, medan vänsterblocket ser social utjämning vara grunden för att alla individer a priori ska kunna ha mer likvärdig "frihet" att nå resultat i livet.

Oavsett politisk tillhörighet så anser jag att man måste förstå de andra blockens resonemang i frågorna. Om man tänker "Xpartiet är ju helt dumma i huvudet!" så anser iaf jag att det troligen ligger missförstånd bakom. I sämsta fall så bör man kunna bilda sig en uppfattning om hur Xpartiet kan nå sina slutsatser, och hur de skiljer sig beroende på värderingar av olika faktorer. Om man inte värderar nationell tillhörighet som en egenskap i sig så ter sig SD vansinniga — om man värderar detta högt så ter sig alla andra partier vansinniga. Anser man att "sitt" parti är det som jobbar bäst för "rättvisa" och "frihet" generellt, utan att inse skillnaden i definitionen av begreppen, så anser jag att man har mycket att vinna på att begrunda ovanstående.

För att koppla till sidans huvudämne så är samma resonemang allerstädes närvarande i diskussioner kring Android vs Iphone, AMD vs Intel, Xbox vs PS, etc. — när någon drar slutsatsen att ett helt läger är "idioter!" så bör första reaktionen i stället vara att försöka förstå vad lägrets resonemang grundar sig på. Gör man inte detta, hur mycket det än må ta emot att erkänna att inte alla miljö/center/vänster/etc.-partister eller Iphone/Android/Xbox/PS-ägare måste vara "dumma i huvudet", så blir man lätt fanatiker, vilket är en dålig bas för vidare resonemang.

Är de representativa? Är Mark Zuckerberg-miljarder normen för personer som jobbat hårt, eller finns det långt fler som jobbat precis lika hårt men inte nått samma ekonomiska höjd? Skriver Aftonbladet listor om alla de andra? Och vad gäller tråden: är det någon som sagt att det är omöjligt att bli rik av att jobba hårt, eller angår frågan vilka storskaliga förutsättningar olika startpositioner ger?

Det går inte att dra speciellt många slutsatser av 10 russin som Aftonbladet plockar ur världskakan. Nästa dag är det en artikel om Paris Hilton, Nicole Richie och Kim Kardashian — skulle det då betyda att rika föräldrar och dokusåpamedverkan är normen för framgång? Jag noterade Richard Branson på listan, och jag minns en intervju där han själv sade om sin karriär som entreprenör:

Vad säger dessa extrema mätpunkter om generella samband? Vad säger de om problematik med inkomstklyftor? Varför var det inga entreprenörer från Sierra Leone eller Vietnam på Aftonbladets lista?

På samma sätt som många förenklar och okomplicerat tar "vänsterblockets" definition av rättvisa så är den implicerade slutsatsen att Aftonbladetartikeln skulle vara ett bevis på en "rättvis" värld ett exempel på att lika okritiskt ta högerblockets definition. Visar man denna artikel för två personer så kommer den ena säga: "Ja, de jobbade hårt och blev rika utan att heta Rockefeller, Bush eller Du Pont — detta visar att det räcker att arbeta hårt för att nå de största av rikedomar", och den andra säga: "Ja, de hade i regel möjlighet att gå på bra skolor i ett rikt land under en gynnsam tid och fick tillsammans med överskuggande slumpfaktorer en stark utveckling".

Konfirmationsbias lever och mår väl, vilket är en anledning till att 10 mätvärden är rätt värdelösa i en diskussion, förutom som extra polariserande bränsle som får alla parter att tänka: "ja, där ser ni, det är precis som jag sa!". Men det är just sådant polariserande bränsle som är kvällstidningars levebröd, så det är intet nytt under solen.