Katt lika rolig som hårdvara! [Bild på din katt-tråden]

Själv har man 2 huskatter. En vit-döv oddeeye och en helsvart.
Den vita är en riktig demon som river ner saker VARJE natt och för ett jävla oväsen. Vi har nu tagit bort allt vad prynadssaker heter, förstört saker för flera tusen. Dock var sambon lite klantig och köpte en helt ny prydnadssak i glas och glömde ta bort den - nu på morgonen var den självklart nere på golvet och trasig. Förövrigt gillar han att lägga sig samtidigt som oss, men varje natt runt 2 är han igång och röjer till klockan 5-6, riktigt irriterande så sover med öronproppar nuförtiden.

Den svarta är dock jättego och lyssnar alltid, säger man "ner" eller "ut" så går han ut direkt utan protester. Är väldigt sällan på diskbänken nuförtiden även om det finns mat där. Lyssnar även på "kom" "puss" (då tar han sin nos och stryker sig mot ansiktet)

Tackar för ett gott råd.
Go blick på katten... fick nästan känslan av: "vf stirrar du på?"

Jag har haft lite tur för en släkting till mig tog hand om en hund som varit misshandlad. Ingen kunde röra honom. Efter ca ½ år så kunde husse klappa honom, men ingen annan. Jag kom upp på besök. Va där i typ 1 dag... sen kommer denna hunden fram till mig, och hälsar. Och jag försiktigt börjar klappa denna hund... släktingarna trodde inte sina ögon. Va där i 2 dagar till och den hunden var mer glad för mig än någon annan. Tyvärr så insjukna han några månader senare, och de tvingades avliva honom. Är banne mig svårt på psyket att tycka om sina djur... man måste veta att det troligen kommer sluta illa en dag. :=/

En vän hade en katt som också varit herrelös och okänd bakgrund. Samma sak där... tog några besök, men katten tog vid mig också, så jag får både kela och klia den. Vet inte vad det är, men samma är det om jag träffar djur på jobb eller så... de stortrivs med mig direkt i 9/10 fall. Så jag tror jag har goda chanser att få en som jag kan bli vän med iaf.

Min tidigare katt Mando, var typ lite illa behandlad som kattunge. Syrran (äldre) hade barn och de sprang och jagade denna stackars katt och var inte snälla. Tog lite tid innan han vande sig att han var i mer trygghet. Han var dock väldigt ung då... typ 6 mån.

Det som oroar mig är att skaffa 2 vuxna katter, utan att veta om de går tillsammans. Kan jag hitta 2 hemlösa syskon, så ja.. inga problem. Men 2 vuxna katter som tävlar om revir... oboy.

@NaturaL wow... den kan ju agera vakthund och skrämma tjuvar.

Han är jättego, men allt är på hans villkor.. Var tydligen någon psykiskt sjuk kvinna som hade samlat på sig en massa katter, som djurhemmet i Vaxholm hade tagit hand om.
Djurhem brukar ibland skriva om det är några katter som trivs tillsammans eller är syskon.. och vill då gärna att man tar bägge två.
Katter därifrån är också kastrerade och då brukar det också vara mindre rivalitet om revir..

@Paddanx: Enligt mig är det inga större problem att skaffa 2 katter efter varandra! De kommer va bråk i början men efter ett tag blir de polare. Jag hade ju en fullvuxen hane och skaffade en kattunge till senare, den lilla blev misshandlad flera gånger om dagen i flera veckor, men nu är de asbra polare! Snackade med veterinären och de sa till mig att aldrig gå emellan, för då kan de bli problem senare. Men låter man de hålla på så löser det sig - vilket de också gjorde!

De låter ganska hemskt, men han verkade aldrig nå direkt skärrad av "misshandeln" så tror inte han va speciellt hårdhänt.

Och ja, förlora djur är hemskt. Jag och sambon köpte världens goaste kattunge, följde efter oss överallt, kurrade så otroligt mycket och älskade att sova tätt intill bröstet (man var typ stora skeden o han lilla) samt låg i mitt knä flera timmar i sträck när jag satt o spelade. 2 veckor efter vi fick honom fick han problem o andas, veterinären sa att han hade lunginflammation, fick antibiotika och ligga i syrgasbur men var för svag så han fick hjärt- och lungstopp

Detta var snart ett år sedan men tänker fortfarande på det varje dag, och gör riktigt ont de tillfällena man verkligen tänker sig bort.. Bästa katten jag någonsin haft.

Katter som lever tillsammans har en rangordning, där det är en katt som är herre på täppan.
Att de bråkar i början är för att bestämma vem som är störst, bäst och vackrast..
När de väl har tagit reda på det, så vet alla sin rang och livet kan börja leka..

Okastrerade katter har ett starkare behov av att hävda sig och sitt revir och kommer också oftare i bråk med grannkatter.. Men en kastrerad innekatt, brukar inte ha några problem med ett par kompisar, bara var och en vet sin plats i gänget.

Pappa och faffa har också någon magisk kontakt med hundar och katter.

Pappa var och hälsade på någon som hade katt. Han blev varnad om att den inte tycker om någon. Han kommer dit och sätter sig i en fåtölj och efter en liten stund har han en spinnande katt i famnen. Ägarna kunde inte tro sina ögon.

Mamma och pappa hade en katt förrän jag föddes, han vägde ca 7 kg så samma dag som jag kom från BB gavs han bort till någon som hade en bondgård vilket ju även var en förbättring från en lägenhet. Någongång förrän den dagen så var faffa och målade eller tapetserade hos oss. Det var en väldigt varm dag så han hade ingenting på överkroppen....förutom en stor katt som klängde sig fast runt halsen

Jag köpte en sån där påse med MUSH Vaisto cat kattmat i veckan som en person rekommenderade, men tyvärr blir det bara att kasta maten. Inte en tugga ens kräsne kattjävel. 59 kr å sjön!!!!! däremot ska katten alltid komma och nosa på min egen mat jag sitter och äter

@Ibymafayhas: Vet precis hur det känns, likadant hände med en av mors katter (Bullen) 1 år tillbaka (nästan exakt ett år sedan han gick bort, tre dagar till). Hade blivit påkörd men lyckats DRA sig själv hem och hoppa till loftet för hö och halm, spann som en motorcykel när mor fann honom. Hon fick panik, ringde veterinär och tyvärr fastslog att han är paralyserad och kraftigt skadad ryggmärg.

Det fanns inget alternativ, det var avlivning på plats. Bullen var av rasen Korat, hans bortgång slog slint på både mig och mor då han var väldigt speciell i sitt beteende. Han var inte tränad på något sätt i association eller språkförståelse och trots det så hade han vissa tendenser av det.

Det är grymt hur när ett djur man är nära med går plötsligt bort, jag är fortfarande arg över det för det var varken sjukdom eller naturlig bortgång utan ett "Shit happens"-scenario där ingen är accountable.

@Bascule666:

Ja nu ser det faktiskt ut som om hon ångrar att hon klättrade runt i datorn där hon ligger och begrundar sitt öde.

Antagligen skrämd av hotet om kattsand av billig skräpkvalitet och inget kattgodis på 15år.

Curlingförälder....

Snarare förälder som skyller på barnen när något går sönder han ess dödade själv det moderkortet. Dock hur han inte körde det på garanti/hemförsäkring kan jag inte förstå ^^