Som sagt. Det är väl inte så jäkla svårt att förstå? Radioaktivt sönderfall ter sig slumpmässigt och om det fångas med CCD (eller CMOS) kan denna slumpmässighet extraheras, givet att man är försiktig i sin implementation och statistiska analys. Det är emellertid väldigt lätt att sumpa slumpmässigheten om man gör något dumt, även om själva källan ter sig helt slumpmässig. Exempelvis så är inte alla pixlar i en CCD lika känsliga, och man bör ha klart för sig hur många ljuskvanta man ska kräva per randomiserad bit. Vidare kan elektriskt brus trigga närliggande pixlar. Nu verkar designern ha tänkt på detta, och det mest uppenbara sätt att parera detta är att se till varje pixel svartvitt - inte blanda in "färg".
Att "få in" nuffrorna i datorn är ju lika enkelt som det alltid är med webbkameror - de ansluts ju till datorn!
En fråga som designern måste ta hänsyn till är hur mycket entropi han vill ha ut för varje detekterat sönderfall. En slumpgenerator måste ju avväga mellan bithastighet och ideal slump. Att detektera ett sönderfall per sekund är det inte mycket nytta med, om man vill mata en strid ström av entropi till någon random-pool (som t.ex. /dev/ranom).
Vidare kan man (vilket inte bör vara något stort problem just i detta fall) ha ideal slump som ändå har en fördelning, t.ex. gaussiska slumptal. Vill man då ha linjära slumptal krävs en algoritm. Hursomhelst, hur än slumptalen kommer till bör man använda en god hashalgoritm som mellanlager mellan generator och applikation. En bra hashalgoritm gör kryptografiskt säkra slumptal av data med förhållandevis låg entropi - som t.ex. ett lösenord.
Slutsatsen är att man inte ska ha en övertro på själva generatorn, om man inte vet hur slump ska behandlas. Och omvänt; även en taskig generator, givet stor bitrate, kan ge kryptografiskt säkra slumptal, och slumptal som duger även åt vetenskapligt-statistiskt arbete.
Jag känner mig "scoopt". Jag funderade som hobbyprojekt att göra just en slumpgenerator med liknande medel. Brandvarnaren är given, eftersom det är en strålkälla som är lätt att få tag i.
Citat:
Ursprungligen inskrivet av Alle_lenhovda
å vad är syftet med detta, gör de nån nytta? vad skulle detta hjälpa övrig hårdvara?
Det finns redan speciell hårdvara för slumptalsgenerering. Även på webben. Kolla in lavarand. Nyttan kan vara stor, men för vardagliga behov (som innefattar såväl kryptering som avancerad statistik) räcker algoritmer som plockar brus från datorsystemet väldigt långt. "Ideala" slumpgeneratorer är mer av esoteriskt intresse. Och visst är det intressant!
Citat:
Ursprungligen inskrivet av ZeRo222
vadå kan inte dagens datorer slumpa tillräckligt bra eller vadå?
Citat:
Ursprungligen inskrivet av Kilroy
Nej, det kan den inte.
En processor kan räkna ut saker, hur räknar man ut något slumpmässigt?
Jovvist kan den det. Tillräckligt bra för de saker som man vanligen gör med datorer, inklusive kryptering. Oavsett varifrån din slump kommer, måste du räkna på den. Förslagsvis via hash, eftersom du inte kan vara säker på att en manick som ger slumptal automatiskt ger en slumpmässig fördelning av dessa tal, vilket är en annan sak. I praktiken är det just fördelningen som är intressant, och då duger det med datorspecifika slumpkällor (hårddisktemp, musrörelser, PIDs, nätverkspaket, etc).
Citat:
Ursprungligen inskrivet av Yorii
Faktum är att dagens hemdatorer inte kan slumpa alls.
Det går som sagt utmärkt. Det finns t.o.m. processorer med inbyggd slumpgenerator av hög kvalité. Finns på vissa smartcards.
Citat:
Ursprungligen inskrivet av Deathsearcher
Med en slumptals-generator kan du få fram långa serier av slumptal som du sedan kan använda om du vill skicka krypterade meddelanden över internet som är omöjliga av dekryptera! Visserligen kräver det att mottagaren har samma tabell som sändaren och att inte en enda siffra är fel - men visst är det häftigt att kunna lura CIA!
Många ambassader skickar meddelanden till sina hemländer (och vice versa) med denna metod.
Japp. Kallas för blankettchiffer. Nu är det väldigt opraktiskt, och jag tror inte ens att ambasader använder blankettchiffer (one time pads) längre, just för att nyckeldistributionen är så knepig. USA använder säkra telefoner, kallade STU-XX, för diplomattrafik med mera. Vanligen implementeras dock starka ström- eller blockchiffer i något chaining-mode. Och "lura CIA" behövs det inte blankettchiffer till. Vanlig AES - rätt implementerat - torde gäcka såväl CIA som NSA över överskådlig tid. Rent praktiskt så är blankettchiffer inget att ha för annat än just mycket specifika point-to-point-kommunikationer, vilket ju ambassader är.
