Inlägg

Det är ingen som jag hjälper som har några problem med CGNAT för det enda de använder sin Internetanslutning till är surfa, skicka, mejl, beställa prylar, betala räkningar och titta på olika streamingtjänster. Det är därför jag menar att så länge inte IPv6 tillför någon konkret fördel för ”gemene man” så kommer inte efterfrågan uppstå hos operatörerna och därför IPv4 fortsatt finnas kvar lång tid framöver.

Förutom den kanske 1% av Sveriges befolkning som är medlemmar här på Sweclockers så är det inte många som ens vet vad en TCP/IP adress är för något. Det är väl jättebra och ett steg i ”rätt riktning” om det görs tekniskt möjligt att ansluta med IPv6. Men jag har svårt att tro att den handfull bekanta jag hjälper med tekniksaker helt plötsligt skulle kontakta mig och be mig att lägga om deras hemmanätverk och ISP-routrar till native IPv6.

Därför kommet IPv4 med dual-stack - som jag skrev i mitt första inlägg - bli kvar många årtionden till, precis som med bensin- och diselbilar.

Det är inte samma sak som att folk kommer börja använda IPv6-tjänster. Det betyder bara att det ska vara möjligt, inte tvingande att amvända.

Vad hjälper lagstiftning i enbart Sverige - som dessutom bara är riktad mot offentlig sektor och myndigheter - om jag vill ansluta till en privat IPv4-only tjänst, eller en IPv4-tjänst baserad i ett annat land?

Vidare så för att en sån lag ska få någon effekt så bör den förbjuda användandet av IPv4 istället för att påtvinga införandet av dual-stack.

[quote postid="20092075" userid="323204" name="Karilaz"]
Man behöver ju inte köra dual-stack. Det är väldigt vanligt med IPv6-only nätverk och att IPv4 är en tjänst i IPv6 nätet, sk. IPv4-as-a-Service. Det ser man i många mobilnät som kör DNS64+NAT64 eller 464xlat (också det med NAT64). På fast bredband finns Dual-Stack Lite, Lightweight 4over6, MAP-E och MAP-T. De tre senare ger fördelar för operatören över CG-NAT då address och portöversättningen sker i kundutrustningen istället för i operatörens nät, vilket göra att det inte krävs lika mycket av operatörens utrustning som när man använder CG-NAT.

Dessa går RFC 9313 igenom: https://datatracker.ietf.org/doc/rfc9313/

Oavsett vilken teknologi man använder för att översätta mellan protokollen är det ändå frågan om en dual-stack implementation i noderna där övergången sker. Ur ett operatörsperspektiv kan man lösa det på många olika sätt. Men det är inte operatörerna som betalar privat- och företagskunder för att använda Internet - utan tvärtom. Därför kommer inte IPv4 försvinna inom närtid eftersom det inte finns något direkt incitament för vare sig innehållsleverantörer eller gemene man att renodla på IPv6.

Lagstiftar..? Vilket justitiedepartement i världen kan stifta lagar som gäller globalt..? Tror dessutom inte att många skulle uppgradera till Windows 12 om det saknades stöd för IPv4. Och streamingtjänsterna har väl inget att ”tjäna på” att klippa av ”snöret” till en stor andel av deras kunder. För att inte tala om alla samhällskritiska funktioner som skulle sluta fungera ”på 10 minuter” på riktigt.

Det stora problemet med IPv6 är att det är en helt ny protokollstack utan någonsomhelst bakåtkompatibilitet med IPv4. Man skulle likaväl kunnat byta till ett helt annat protokoll eftersom transitionen mer eller mindre kräver dual stack överallt.

Dual stack = dual work, dual risks och därmed högre kostnader utan någonstans att kunna få tillbaka investeringarna.

Det är ungefär samma utmaning som omställningen till eldrift inom fordonsbranschen står inför. Kommer ta många årtionden innan både IPv4 och bensinbilar helt är borta.

Den frågan ställer jag mig dagligen sen jag köpte min första dator 1983 - men då blir ämnet filosofi…

Det är självklart vi använder ”Auto” på GB-interface eftersom det är så GbE fungerar ”per default”. Men har man över en miljon switchportar att hålla kolla på - varav vissa har gammal utrustning ansluten som inte stödjer GbE eller ”Auto-negotiate”, eller utrustning som ägs av tredje part så uppstår garanterat problem.

Fakta är att inom en switch (på backplane) är det 100% kollisionsfritt. Däremot är det inte det på interfacen som verkligheten bevisar. Då skulle man inte ens kunna konfigurera speed eller duplex på portarna.

Edit: det spelar ingen roll om vi har fyra eller åtta raders konfiguration per port på utrustningen för det hanteras av provisioneringssystemet. Det viktiga är att det fungerar efter t.ex ett strömavbrott som händer flera gånger om dagen någonstans i världen, inte antalet rader config.

Precis...

Om man arbetar med ett nätverk som innehåller 8'000 routrar, 30'000 switchar och spänner över 70 länder har man inte kontroll över all utrustning - speciellt inte den som ägs av providers. Vidare inträffar ofta andra problem som inte kan avhjälpas med "auto", exempelvis trasiga patchkablar, överbelastade segment, kabellängder som överstiger 100m (late-collisions), etc, etc...

Hade kollisioner inte existerat i switchvärlden hade det inte funnits interface-counters för detta...

För oss som dagligen arbetar med nätverk är kollisioner inte helt ovanliga även i switchvärlden. De kan bero på många saker, men oftast är det duplex-missmatch på interfacen som skapar kollisioner.

Fysiska knappar styrs av fysikens lagar. Soft- eller touchknappar styrs av mjukvara.

Vad händer då när det är något fel på mjukvaran så att telefonen t.ex. vägrar att starta..? Batteriet kan man inte enkelt plocka ut och det finns ju heller ingen strömkabel heller att dra ur för att köra en "norsk-reset". Hur tänker Apple här..?