Jag menar inte alltid, men nån gång hade inte skadat, Feminismen skjuter sig själv i foten när de inte gör det.
Jag har t.o.m. kallat mig feminist i många år men har på senare tid upptäckt att jag mått psykiskt dåligt av detta, det är inte nyttigt att se sig själv som förövare och alla kvinnor som offer, man blir en hemskt nervös människa med dåligt självförtroende.
Jag är en medelålders vit man, lågutbildad och lågavlönad.
Jag är för jämlikhet- mot feminism.
Jag är ateist men förstår varför vissa människor behöver en religion.
Jag är mot en fri invandring och MOT rasism, jag anser att rasismen frodas i Sverige för att integrationen inte sköts, SD är inte sjukdomen, de är symptomet.
Jag är för homoäktenskap, det viktiga är inte vem man gifter sig med, det viktiga är att man är lycklig, jag försöker lära mina barn samma sak.
Jag hoppas att mina döttrar inte växer upp och blir feminister, utan starka kvinnor som inte ser sig själva som offer och inte tar skit från varken män eller kvinnor.
Edit: Skulle kanske klargöra vad jag menar med detta, den moderna feminismen alienerar alldeles för många människor.
