Historien om Windows

Windows Vista (2006)

Nu hade nya windowsversioner blivit stora mediahändelser med pukor och trumpeter. Det nya Windows Vista emotsågs med förväntan. Kodnamn ”Longhorn” hade legat i luften länge, men när det slutligen släpptes, gick luften ur.

Säkerheten mot angrepp från Internet var inget vidare i XP. Det var mera modellen ”öppen logdörr”. I och med Windows Vista slog man över åt andra hållet. Inget har väl fått så många tangentbord sönderdunkade som säkerhetsfunktionen UAC (User Account Control).

Tanken var helt enkelt att man skulle tänka sig för innan man startade okänd programvara, installerade okända program, eller för den delen, avinstallerade program, med mera. Beklagligtvis fick det motsatt effekt och till sist godkände användarna bara alla varningar osett. En microsoftchef påstod till och med att UAC hade skapats för att förarga användarna och därmed tvinga programvaruhusen att göra säkrare program och på sätt förhindra att UAC-rutan visades. Så blev det inte.

Hysterin med olika versioner hade nu slagit över helt, med Starter, Home Basic, Home Basic N, Home Premium, Business, Business N, Business for Embedded Systems, Enterprise, Ultimate och Ultimate for Embedded Systems och vissa av dem även i 64-bitarsversion, med olika systemkrav. Det blev för mycket, helt enkelt.

Få operativsystem har blivit så förlöjligade som Windows Vista. Idén med halvgenomskinliga fönster kallad Windows Aero slog aldrig, kanske för att allting såg rörigare ut? Kanske för att det krävde så mycket maskinresurser att det aldrig kom till användning?

Men Aero är mycket mer än bara genomskinlighet, exempelvis flera nya sätt att visa startade applikationer, som ”levande miniatyrer” vid aktivitetsfältet, ”Flip 3D” där fönstren visas som en kortbunt i 3D. Eftersom Aero tog mycket mera processkraft än de tidigare 2D-systemen, flyttades en del av hanteringen ut på grafikkortets processor, men bara om man hade ett lämpligt grafikkort.

Eventuellt var det den nya hanteringen av kopieringsskydd, Digital Rights Management, som slog spiken i kistan. Windows Vista blev det system som de flesta företag valde att helt enkelt hoppa över.

Windows 7 är ännu mera glasigt än Vista. Aktivitetsfältet ser nytt och fint ut, men är egentligen bara en glas-version av det gamla, vanliga, om än något uppdaterad. Men startmenyn är kvar.

Windows 7 (2009)

I Windows 7 hade man hunnit åtgärda de värsta dumheterna från Vista och systemet fick ett betydligt varmare mottagande. En uppsättning nydesignade ikoner skapade förvirring. Ikonen för Utforskaren tycks vara avsedd att göra livet surt för en gammal användare och trenden tycks vara luftigare, transparent-aktiga ikoner med sämre kontraster.

Även Microsofts användarprogram i Office-serien har kommit in på ett stickspår med luftiga, lågkontrastiga utseenden. Till vad nytta? Som tur är går det att växla tillbaka till classic-läge. UAC finns kvar men är betydligt användarvänligare, till den grad att det knappast märks.

Eftersom tablet-datorer hade blivit vanliga vid denna tid, kunde Windows 7 också hanteras med pekskärm och kunde känna igen handskrift.

Windows Aero har fått nya egenskaper i Windows 7, närmare bestämt en uppsättning olika metoder att dra fönster med musen. Den gamla vanliga ikonen Show Desktop (Visa skrivbordet) som funnits med ganska länge, gör numera fönstren genomskinliga istället för att tömma skrivbordet.

Hysterin med nischversioner fortsätter att blomma med Starter, Home Basic, Home Premium, Professional, Enterprise och Ultimate-versioner. Dessutom har Microsoft en sk Family Pack som tillåter installation på tre maskiner, samt en Windows Media Center-version och det finns K och KN-versioner utan Media Player som Microsoft tvingas sälja i bland annat EU för att följa ett domslut som eliminerar företagets totala överlägsenhet på mediaspelarmarknaden.

I stort sett är det Windows 7 som gäller på marknaden nu 2014, eftersom Windows 8, som visserligen kom 2012, inte fick något vidare mottagande. Systemet betraktas som mycket stabilt och kräver inte mera maskinresurser än en Windows XP-maskin.

Windows 8 och 8.1 (2012/2013)

Borta var startmenyn och nu var det startskärmen som gällde och världen kokade av ilska. Man införde en helt ny paradigm i och med det grafiska gränssnittet Metro som inte fungerade för traditionella användare, men väl för tum-svepare på pekskärm, det vill säga moderna mobiltelefonanvändare. Det går dock fortfarande att växla Windows 8.1 tillbaka till gränssnittet ”classic” och få en startmeny. Nu ligger tonvikten vid hanteringen på beröring och olika svepfunktioner och hanteringen med touchpad eller mus har blivit långsammare och mindre intuitiv än direkt pekning på skärmen.

Man kan ju undra varför Microsoft hela tiden ändrar på sättet att starta program? Är det för att det är viktigt, eller för att det inte finns så mycket annat att göra på användarsidan? När man nu har skapat en erkänd och väl fungerande världsstandard med startknapp och startmeny som en miljard människor har lärt sig, varför ändra? De ilskna reaktionerna på Metro visar att det inte är ”kill your darlings” som gäller, utan ”never change a winning team”.

Appar, små program kan nu hämtas direkt från Windows Store på Internet, en metod som blivit populär genom mobiltelefonvärldens app-stores. Tanka ned programvara från Internet är måhända inget nytt, men eftersom medvetenheten om säkerhet är så låg hos allmänheten, tillför operativsystemägarnas kontroll av sina egna app-stores ett säkerhetsmoment.

USB 3 stöds helt och hållet, såväl som närfältskommunikation och cloud computing. Nu ska vi lagra allting i molnet, tycker tillverkarna, men säkerhetsbrister visar sig hela tiden. Molnbearbetning är ännu så länge av tveksam nytta.

Ytterligare ett sätt att starta de vanligaste funktionerna har tillkommit i form av ”charms”, egentligen bara en uppsättning snabbstartknappar som man får fram genom att peka övre eller nedre högra hörnet av skärmen. Där finns funktioner för sökning och delning med den applikation som är i fokus, en startknapp och ingången till kontrollpanelen.

Windows 9?

Det blir ingen nia. Kanske kunde Microsoft inte räkna, kanske var det en mediakupp. Ryktena om att man inte kunde marknadsföra Windows 9 i Tyskland verkar inte riktiga. Det skulle bli ”Windows neun” inte ”Windows nein!” och ryktet att nian inte blev av för att 7-8-9 skulle kunna uttalas som ”seven ate nine” verkar lika grundlöst som påståendet om att datorn i filmen ”2001 – A Space Odyssey” kom att heta HAL för att den skulle vara ett steg före IBM i alfabetet. Författaren Arthur C. Clarke har dessutom förnekat att det skulle vara så. SweClockers har en rapport om vad som kanske kan vara orsaken till bortfallet av nian och det finns myriader av andra tänkbara förklaringar på nätet.

Windows 10 (2015)

Knappt hade Windows 8.1 hunnit kallna på hårddiskarna, så var en ny version framme. Startmenyn finns kvar, minsann, samt ett påhäng av app-ikoner, alltså en beskuren Metro-yta. De som provat tidiga versioner säger att Windows 10 fungerar och svarar ungefär som Windows 7. Dessutom har Microsoft lånat bitar av konkurrenterna, som OS X, däribland multipla arbetsytor (virtual desktop). Och ännu en ny ikon för Utforskaren.

Kommandotolken finns kvar, eftersom det fortfarande finns saker som bara går att göra i textläge. Men vad som slutligen kommer att hända med tian, återstår i skrivande stund att se.

Avarter

Windows finns på många andra ställen än i persondatorer. Man hittar det i styrdatorer för pendeltågets X60-vagnar, i skyltsystem på flygplatser, i reklamskyltar på stan, som embeddedsystem i bankomater, i kassaterminaler (POS-ready) och i instrument i ubåtar.

Windows CE (officiellt kallad Windows Embedded Compact, eller Consumer Electronics) kom 1996 och blev starten till en hel serie windowsversioner avsedda för mindre applikationer som handdatorer och GPS-navigatorer.

På det följde Pocket PC 2000 från år 2000 och slutligen Windows Phone i ett antal olika modeller. Beklagligtvis är valet av operativsystem i telefonen inte längre rationellt utan präglas av religiöst skyttegravskrig. Vi lämnar det därhän.

Jag frågade en gång en ubåtskapten om det fanns Windows i hans ubåt. Det fanns inbyggt i en fartlogg. Jag ryste och det gjorde han också, men han sade att ”loggen har ingen livsuppehållande funktion”.

Numera finns det så många windowsversioner, inriktningar och embeddedvarianter att det inte går att hålla alla i huvudet samtidigt. Windows har utvecklats till en differentierad produktportfölj av elefantiska dimensioner.