Funderingar angående köp av Systemkamera + objektiv för fotografering av vilda djur/natur

Ang. kamerahuset så är ju 7D (MkII) ett väldigt kapabelt hus. Det som ffa kommer tillanvändning för det du tänker fota är ju såklart att den har bra och snabbt autofokus. Åtminstone är det ju en stor fördel om du tänkt fota flygande fåglar och så.
Där spelar ju dock även objektivet en stor roll. Om motorn i objektivet är långsam så hjälper det ju inte om kameran är snabb.

Om du har råd att köpa de objektiv du tänker att du vill ha ändå så ser jag ingen anledning att spara på krutet på kamerahuset. Visst är det ingen nybörjarkamera, men den kan ställas i autoläge och fungera som vilken point'n'shoot som helst. Sedan finns det ju trillioner inställningar, typ, för att skräddarsy kameran att fungera precis som man vill.
Annars är det ju bättre att lägga mindre pengar på huset så att man kan köpa bättre objektiv, om det är så att man får gräva djupt i plånboken.

Vad gäller objektiv är väl nämnda Tamron/Sigma 150-600 vettiga budgetalternativ vad jag sett (inte använt dem själv) och ett 70-200 är definitivt lite väl kort för fåglar, om man inte tänker fota småfåglar vid fågelbordet, typ.
Canons 400/5.6L är åxå väldigt populärt för fågelfoto, men det är ju lite dyrare än alternativen från tamron/sigma.

Vill du minska glappet mellan normalzoomen och teleobjektivet lite kan du kolla på Canon EF-S 15-85/3.5-5.6. Annars tycker jag att du ska kolla på Sigma 17-50/2.8 OS HSM som jag anser är mer eller mindre likvärdig med Canon 17-55/2.8 men för betydligt mindre pengar.
Om du kommer att sakna brännvidderna där emellan är ju svårt att säga. Generellt gör ett glapp inte lika mycket i tele-området som när det handlar om vidvinkel, där varje mm kan göra enorm skillnad. Skillnaden mellan 55 och 150 gör ju dock motivet 3ggr större/mindre i bilden, så det är ju lite skillnad.
Skulle det vara ett problem så finns ju tex EF-S 55-250 för inte så mycket pengar, eller så kanske du vill ha ett makro på runt 100mm....

Tumregeln vid handhållet utan bildstabilisering brukar sägas vara 1/brännvidd på fullformat, så 1/(brännvidd*1.6) på Canon APS-C. För 400mm blir bör man alltså använda en slutartid på högst 1/640s för att undvika skakoskärpa. Jag brukar dock köra med lite mer, eftersom moderna kameror är känsligare p.g.a. högre bildkvalité i övrigt, så säg 1/800s för att de flesta bilder ska bli skarpa. Sen beror det så klart på hur stadig på handen du är.

Det kan bli problem om man har bildstabilisering på samtidigt som man använder ett stativ, d.v.s. bildstabiliseringen kan bli förvirrad om kameran är för still. Det vanligaste är nog ändå att det inte spelar någon större roll om stabiliseringen är av eller på vid stativanvändning, men det är något man får testa själv eftersom det beror på utrustningen man har. Vill man vara på den säkra sidan är det bara att slå av stabiliseringen om man är säker på att den inte behövs.

Aldrig stabilisering och stativ. Blir inge bra.

Fick lära mig det när jag skulle fota norrsken första gången. Alla ljuskäglor blev stora cirkulära virvlar.

Jo, jag syftar på det fasta objektivet. Fasta objektiv har definitivt en del nackdelar. Jag bara puttade in det i ekvationen för att jag vet att det är många som gillar det för fågelfoto, eftersom det, i förhållande till priset är skarpt och hyfsat "ljusstarkt".
Precis som jag nämnde tidigare så blir ju inte skillnaden per mm lika stor i teleområdet och även om det är 200mm skillnad mellan 400 och 600mm så blir inte motivet mer än 1.5ggr större i bilden, så behovet av zoom blir ju inte lika stort i det området heller.
Skillnaden mellan 150 och 600mm är ju däremot ganska stor.
Märk väl att jag personligen inte är jättemycket för fasta objektiv och propagerar inte för fasta objektiv framför zoomar (även om de har vissa fördelar), utan jag försöker bara ge en tänkbar förklaring till varför många använder tex Canons 400/5.6L och tycker att det funkar bra.

Man vill ju i regel ha korta tider om det handlar om fåglar i rörelse, så utifrån perspektivet med skakningsoskärpa är det väl kanske inte inte superviktigt, men på dessa lite längre brännvidder blir det lättare att följa motivet om sökarbilden är stabiliserad och det blir även lättare för autofokusen eftersom även den får en stabiliserad bild, så det är ju absolut en fördel.

Jag tycker nog att detta är lite väl generaliserande.

Det beror ju lite vilka omständigheter som råder och vilka slutartider det handlar och, för den delen, hur stabilt stativ man har.
Jag har använt stabilisering på stativ när jag varit ute i hård vind och fotat med tele och det inte hjälpt hur mycket jag än tyngt ner stativet utan kameran vibrerar/rör sig ändå en del i vinden. Det har då även handlat om relativt korta tider. Då har resultatet blivit bättre med stabilisering än utan.
Handlar det om långa slutartider under stillsammare förhållanden kommer resultatet definitivt att bli kass.

Glöm för all del inte bort Sigma 17-50 som jag nämnde tidigare. Jag har själv Nikon 17-55 och det är ett finfint objektiv, men sett till bildkvaliteten är det inte så mycket bättre än Sigman. Det är väldigt små skillnader, IMO.
Nikon 17-55 är däremot byggt för att klara "tredje världskriget" men Sigma 17-50 han ändå helt okej byggkvalitet. Sigman har dessutom stabilisering, vilket inte Nikon 17-55 har. Sigman är även lite lättare och diskretare, medan Nikonen är lite mer som att det kommer en stridsvagn med en jättekanon.
Anledningen att jag har ett Nikon 17-55 och inte ett Sigma 17-50 är att den versionen av Sigman inte fanns när jag köpte och att jag fick Nikonen till kompispris begagnat.

16-85:an är även det ett trevligt objektiv. Man byter ju då bort ljusstyrka och lite bildkvalitet och får ett större zoomomfång istället, jämfört med ovanstående två.
Vilket som är viktigt beror ju lite på vad man tänker fota. Det ljusstarkare objektiven är, IMO, lite mer användbara på det stora hela, men för tex landskap där ljusstyrkan oftast inte är superviktig så kan ju den extra vidvinkeln vara trevlig (fast fotar man mycket landskap skaffar man nog en dedikerad vidvinkel så småningom).

Vad är det för typer av kompatibilitetsproblem?
Jag har själv inte hört/läst om några sådana, men så har jag inte någon D7100 eller funderat på att köpa heller.

Det är ju så att tredjepartstillverkare inte har tillgång till specifikationerna på de protokoll som används mellan kamera och objektiv utan de måste göra reverse engineering och då blir det ibland så att det kan bli problem. I regel så går detta att åtgärda via en mjukvaruuppdatering av objektivet om det inte är rätt gamla grejer och ofta (men inte alltid) sker det kostnadsfritt.
Jag tycker dock att Sigma borde hunnit åtgärda efentuella problem vid det här laget.