Sambos på SweClockers som inte har delad ekonomi, hur har ni löst det?

Ja det är jag medveten om. Vad jag vänder mig mot är att hög lön skulle vara kopplat till hårt arbete.

Hur löser ni gemensamma utgifter? Typ mat, eller andra gemensamma inköp till lägenhet/hus osv
Vi har gjort en budget för hushållsutgifter, inkl bilen (som dock jag köpte men båda använder). Sen pytsar vi in på gemensamma konton som ska täcka utgifterna, där jag betalar in mer (procentuella skillnaden mellan vår inkomster) för jag tjänar mer. Vi betalar alltså in lika mkt "efter förmåga" till hushållet.

Om den ena av er äger boendet till 100 %, hur har ni löst det med gemensamma utgifter för boendet?
Båda äger 50% (vilket då gör att jag blir lite torsk på ränteavdraget iom att jag procentuellt sett betalar in mer).

Har ni något gemensamt sparande?
Jajjemän, för att användas till gemensamma inköp, semestrar mm.

Hur mycket vet ni om varandras ekonomi?
Det mesta.

Vi försöker dela på allt jag betalar hyra el parkering och hon betalar maten.

Sparande gör vi separat hon sparar om hon kan jag försöker spara halva min lön.

Det enda alternativet till att jobba hårt är ju inte att inte jobba alls. Man kan helt klart vara sådär lagom och avancera till höga löner rätt bra, det utmärkande för de som gör det skulle jag säga är att de begär det.

Sen är ju alla människor olika och olika duktiga. Jag vet flera som jobbar stenhårt och då producerar över medel medan flera inte direkt jobbar stenhårt alls men producerar lika mycket. Det är ju inte som att de senare får lägre lön för att de kunnat surfa bort halva dagen men ändå levererat det som förväntades (och lite därtill).

Hur hårt du faktiskt arbetar tycker jag inte inverkar mycket alls. Det jag upplevt inverkar är hur du uppfattas vara (dvs tycker de att du levererar) samt vad du begär i lön.

Gör det? Det är ju precis det jag säger att det inte gör. En person kan köpa lägenheten och stå för finansieringskostnaderna för den och avgift med mera kan delas på.

Om det var jag och min fru som gjorde det skulle vi nog haft gemensam ekonomi där alla pengar las i en pott oavsett. Skall man inte ha det så skulle vi gjort så att jag köpt lägenheten och stod för räntan och större delen av de andra kostnaderna som lägenheten medför utöver vanliga löpande kostnader som el osv. Sen när hon började jobba skulle vi antingen flyttat till något annat, hon köpt in sig på halva lägenheten eller liknande.

@Wishie: Hur löser ni gemensamma utgifter? Typ mat, eller andra gemensamma inköp till lägenhet/hus

Vi har ett gemensamt kreditkort som vi försöker handla så stor del av våra gemensamma och enskilda utgifter som det bara går (återbäring i rena pengar via OKQ8 - skaffade just det kortet när detta ansågs vara bäst och har inte haft tid att byta, men ska byta till Preem eller Shell nu som ser ut att vara bäst). Sedan delar man på de gemensamma och betalar de enskilda själv vid varje månadsavstämning. Eftersom vi har barn och hon är hemma nu så betalar jag lite mer just nu. När jag blir hemma kanske det kommer bli andra hållet runt (om jag tycker det känns ok).

Framförallt för att jag får ut så pass mycket mer, har som hobby att investera samt ändå lever med samma vanor som min sambo.

Om den ena av er äger boendet till 100 %, hur har ni löst det med gemensamma utgifter för boendet?

När vi träffades var det bara jag som kunde få lån varpå allt stod i mitt namn, vi hade dock för avsikt att dela på allt varpå hon fick stå för exakt hälften och jag för den andra halvan. Därav delade vi också på alla utgifter för renoveringar med mera under tiden vi bodde där. Nu har vi flyttat och köpt den nya gemensamt. Vinsten från förra lägenheten gick in som insats i den nya.

Personligen tycker jag det är fel att någon som inte får ta del av vinsten betalar hälften av lånekostnaderna. Speciellt de senaste årtiondena har man ju gjort stora pengar på sitt boende ofta, då känns det sniket att inte ta den risken själva imo. Såklart ska den andra inte bo gratis heller (dagens ränteläge är extremt, går den upp mycket nu så kanske t.o.m. den som äger hela själv MÅSTE ha hjälp att betala detta). En idé kan vara att kika på liknande hyresrätter i närområdet och kolla vad dessa hyror ligger på och ta hälften av en sådan.

Rent tekniskt fungerar det så att jag betalar alla räkningar och hon för över det hon blir skyldig mig via swish.

Har ni något gemensamt sparande?

Mjae. Jo det har vi på ett visst sätt.
Vi får in våra egna löner på egna konton, jag betalar av räkningarna (inkl. kreditkortsräkningen). Utöver detta betalar vi av en fast summa för ränteutgifter som i dagens läge vida överstiger den faktiska räntekostnaden vi har. Det som blir över på detta konto för vi då över till ett sparkonto på Avanza. Detta fungerar som ett slags buffertkonto för oförutsedda utgifter till hemmet/bilen eller barnen. Vi har även 2 barn som vi för över pengar till via egna konton åt dem på Avanza. När jag betalt allt får jag hälften av beloppet swishat till mig.

Så har det fungerat tills nyligen då jag betalar hela den fasta summan för ränteutgifter. Detta är för att hon är föräldraledig och därav får ut mindre pengar just nu, det skulle inte gå ihop annars.

Hur mycket vet ni om varandras ekonomi?

Vi vet allt.

Jag tycker att allt vad det gäller ekonomi blir högst individuellt beroende på vilken relation man har till den man bor med. Skaffar man barn blir det även genast klurigare. Om ni skaffar barn ihop och din sambo känner att hon behöver/vill (ni vill?) att hon går ner i tid, är det hennes val och hennes löneförlust? Om inte, räcker det att kompensera detta genom att betala mer? Då tänker jag främst på att hennes pension grovt blir försämrad av detta extra föräldraledighetsuttag. För att dra det lite längre, delar ni lika på föräldraledigheten och blir ni lika drabbade av den ekonomiska biten båda två? Om inte, borde inte detta rimligen kompenseras via pensionen snarare än extra pengar varje månad? .... Blir genast MYCKET klurigare!

//SparFar

Jag är kluven,oftast när en partner tjänar betydligt mer än den andre så är det också väldigt olika hur ambitiös man varit i livet.
Mitt ex t.ex gjorde gymnasiet och sen nöjde sig med butiksjobb på ICA, deltid, drog in mellan 10 - 15 000 varje månad, hon var nöjd med sin tillvaro och nöjde sig med pengarna hon fick, hon var nöjd med att hon hade mycket fritid.

Jag däremot hade ett något bättre jobb, heltid, tog så mycket övertid jag kunde. Våra gemensamma utgifter hamnade runt 8K per månad inkl. mat.

Jag jobbar ju inte heltid och tar all övertid jag kan för att hon ska få mer nöjespengar, jag har dyra intressen som kräver mycket pengar, ser inget fel med att jag då också får mer pengar eftersom jag jobbar mer.

Jag trodde på det förhållandet fullt ut, ville aldrig ha gemensam ekonomi ändå. Bara tanken på att behöva fråga min sambo "du, jag skulle behöva en ny skärm till datorn, är det OK att jag beställer en?"

Ja, och det är ett bra sätt att arbeta på. Så ser det tyvärr inte ut i övriga Sverige. Om jag skulle få 30% högre lön om jag levererade 30% mer (eller gå hem efter 4 timmar så länge jag levererade) skulle jag helt klart kunna vara intresserad av att "jobba hårt".

Är det? Bara för två personer bor tillsammans och en person står som ägare så är inte den andra personen hyresgäst. En person kan stå för finansieringskostnaderna själv utan att bli hyresvärd.

Om vi hade gemensam ekonomi och varit tillsammans tillräckligt länge för att det skulle vara hög sannolikhet för att det skulle vara, ja varför inte? Annars är som jag sagt hela tiden ett alternativ att en person står som ägare och då betalar sin egen finansiering av lägenheten, och att man då kan dela på resten (el, bredband, avgift, gas, whatnot).

Om hon är student skulle det nog vara halva avgiften, bredband, gas och elkostnad, det vi tillsammans använder i lägenheten. Så runt 1500-2000 kr?

Vi har löst det så att båda får 3000 kr i månaden till att "shoppa" för (trots att jag har ganska mycket mer lön). Vill vi köpa dyrare saker som en dator/skärm eller en dyr väska eller vad så får vi helt enkelt spara dessa så det finns pengar. Då behöver man aldrig be om lov.

Så det skall vara, det skall vara roligt att jobba och man skall gilla det man gör. Tyvärr är det ju inte så många företag som är bra på att skapa sådan stämning.

Det tror inte jag faktiskt. Om man kommer överrens om en fast summa per månad som skall betalas ja då kan vi börja prata om hyra. Om man däremot bara delar på vissa av kostnaderna så tycker jag inte det är tal om någon hyra.

Kan tycka att finansieringskostnader är en rätt specifik term. Men ja, räntan är en finansieringskostnad.

Jag tycker inte pengar är en så viktig faktor helt enkelt och inget jag oroar mig för i förhållandet. Det sagt jäktar jag ju inte in i någon gemensam ekonomi där jag delar med mig men har jag ett långvarigt förhållande som jag tror på så ser jag inga problem med det. Vad är egentligen skillnaden på ge en del i lägenheten värd X kronor och ha gemensam ekonomi där man pumpar in 10-20k extra i månaden i 10 år?

Mer eller mindre skuldfri förening ja. Ingen gigantisk lägenhet men en större 2:a (på två personer är jag inte så intresserad av större faktiskt) så det kostar inte så mycket. Sen tillkommer ju några tusenlappar i lån.

Ja det är ju så det är. Får se om jag själv går det spåret eller inte, är lite lockande så jag lär åtminstone testa på det.

Har nog aldrig behövt bekymra mig innan nästa lön kommer men så länge man slipper det tycker jag allt utöver det är bonus. Jag tycker jag lever riktigt lyxigt och spenderar egentligen mer pengar än jag har intresse av mest för att göra nått med dem. Trots det lever vi på ca halva nettoinkomsten varav resten amorterar på bolånet och sparas. Kan inte tycka att onödig konsumtion eller massa sparande är något som gör att jag värdesätter pengar mer.

Ja självklart är tiden skillnaden men när du sitter där och varit tillsammans i 10 år och ser tillbaka så är det samma belopp i slutändan. Om jag inte trodde att sannolikheten att vi skulle hålla ihop var väldigt hög skulle jag brutit för länge sedan. Nu har vi varit ihop relativt länge så min "satsning" föll rätt bra ut. Nu är det ju inte så att min fru inte hade pengar när vi gick ihop eller inte tjänat pengar sedan dess, hon tjänar mer än de flesta, det är bara det att jag tjänat mer än henne.

Låter rätt överdrivet med så pass många (och dyra) boenden i mina öron faktiskt om jag skall vara ärlig men sen gillar jag oftast att ha ganska få saker. Valde t.ex. bort fritidshus då jag tyckte behovet inte var så stort så det mest skulle bli massa jobb med det, kostnaden skulle alltså vara rätt onödig.

Hadde delad ekonomi ganska længe, men nær vi køpte eget så beslutade vi oss før att testa gemensam och har inte ångrat en sekund efter det. Jag har tagit mig igenom 3 år med studier utan att behøva jobba røven av mig vid sidan av, och hon har kunnat starta eget utan att ha speciellt mycket ångest øver dålig inkomst i starten. You scratch my back, I'll scratch yours.

Vi gør det ganska enkelt: behåller en summa som fickpengar/privata sparpengar, resterande belopp går till rækningar och gemensamt sparande och buffer. Ær det något man vill køpa gemensamt så snackar man om det. Ingen av oss ær ju Lyxfællan-dumma så det brukar inte vara några problem

Har man bott ihop i ett halvår i en hyreslägenhet så kan det ju funka med en app. Men att som jag ha fru och två barn i en villa och behöva använda bokföringsprogram eller Excel för att hålla reda på allt fattar jag inte hur man skulle orka. Det är hela drivor av köp/betalningar varje månad som glider heeeeela gråskalan mellan nöjesinköp för bara ena partnern till uppenbart gemensamma grejer, kläder till barnen osv.

Förr räknade vi efter på inköp mer men numera är det nästan bara "ok whatever, ta det från kontot, vem hämtar på dagis?". Tror många av er med delad ekonomi hamnar där förr eller senare.

Jag har räknat fram en genomsnittssumma över ett år för alla fasta (månadsavgift för bostad m.m.) och halvfasta (mat, el, samtalsräkning för fast telefoni m.m.) regelbundna utgifter som min sambo betalar till mig varje månad, anpassat efter hur mycket hon tjänar relativt mig (jag har flera gånger så hög lön, så sambon betalar bara en bråkdel).

Övriga icke regelbundna utgifter (möbelinköp m.m.) tar vi som de kommer; ibland insisterar sambon på att betala hälften, oftast blir det inkomstanpassat, men när det är något som den ena verkligen vill ha men den andra inte bryr sig om så står den insisterande parten för hela beloppet (t.ex. om jag får för mig att köpa ny tv, ljudanläggning eller annat som sambon inte är intresserad av).

Inget gemensamt sparande.

Vi vet ganska mycket om varandras ekonomi, men inte på detaljnivå (dvs jag vet t.ex. att sambon har studieskulder men inte exakt hur mycket, då det hursomhelst inte har någon praktisk betydelse annat än för sambon själv).

Ser ingen som helst poäng i delad ekonomi - det är bara korkat och risken för bråk blir naturligt hög.

Vi har för övrigt varit sambos i 12 år.

Hur löser ni gemensamma utgifter? Typ mat, eller andra gemensamma inköp till lägenhet/hus
Kör ica-kort där vi sätter in 2500:-/mån var för hushållsinköp. Mat, tvål, allt sånt. Övriga inköp (Spontanköp) delar vi på. Är det personliga intressen, t.ex datorprylar eller sånt för mig betalar jag själv.

Om den ena av er äger boendet till 100 %, hur har ni löst det med gemensamma utgifter för boendet?
Äger boendet 50% var. Hon står på båda bilarna då försäkring är billigare för henne. Ena bilen är köpt tillsammans, ena bilen är min då hon tyckte att en Camaro var 'onödigt' inköp. Tjejer alltså.

Har ni något gemensamt sparande?
Sparar 2000:-/mån per person till konto på Avanza där jag förvaltar det med aktier/fonder.
Sen sparar vi i egna konton med för personliga saker.
Samt sparande till vårt gemensamma barn (typ barnbidraget och lite från oss båda extra månadsvis). Så totalt 4 olika sparanden.

Hur mycket vet ni om varandras ekonomi?
Ingen större koll på hur mycket/lite hon tjänar. Rätt mycket mindre än mig dock. Tror inte hon har koll på vad jag tjänar heller.