Sluta gymnasiet och tjäna pengar på programmering

Största problemet är att språken du kan finns redan hög kompetens inom så i bästa fall lär du endast erhålla frilans jobb som inte ger så mycket.

Ruby, R, C språken, Java, där saknar landet ganska mycket kompetens och färre som slåss om att få jobben och ännu lättare få jobb inom.

Ruby, R, C språken är garanterad de mest eftertraktade språken på Svenska marknaden.

Jag befann mig i en snarlik situation i din ålder. Då jag inte vill att du ska göra som jag gjorde bara för att "om det funkade för mig måste det funka för dig", så pratar jag mer generellt utan att fokusera på detaljer. Inlägget blev även på tok för långt så har kortat ner en hel del, så finns det kontinuitetsfel eller (indirekta) referenser till något som inte finns så är det därför.

Det som skiljer mest är dock att jag aldrig var ute efter en "fast" tjänst (läs: lön) inom programmering, jag lärde mig det som ett verktyg för att underlätta för mig själv. Jag blev mer av en allmän IT-nörd än en regelrätt expert, jack of all trades så att säga.

Efter gymnasiet pluggade jag inte vidare utan hoppade mellan många (många, många) olika arbeten inom en myriad av fält, mycket för att bredda min allmänkunskap och lära mig se saker från perspektiv jag aldrig visste existerade, då det är lätt att vara egocentrisk när vi är just egocentriska varelser. Trivs man i skolan trivs man på en arbetsplats, jag trivdes aldrig riktigt helt i någon av dom, mycket pga att jag kände att jag kunde erbjuda mer än jag fick möjlighet till. Att höra saker som "åh vad duktig du är" blir tröttsamt efter ett decennium.

Det tog många år innan jag började hittade rätt, och många misslyckade försök. Mycket av det som gjorde att jag till slut hittade rätt var just tack vare networking, oavsett hur mycket tid jag spenderade på att fördjupa mina egna kunskaper så var det i slutändan vem jag kände som avgjorde, inte vad jag kunde. Eller det är en sanning med modifikation; min kunskap gjorde mig redo, det var vem jag kände som gav mig möjligheten. Och det är själva poängen med skolan, den gör dig redo, arbetsgivare ger dig möjligheten. Skolan var dock inte min kopp te.

Skolan i min erfarenhet är att lära sig ämnen i ett klassrum där långsammaste barnet dikterar hastigheten. Där du läser saker som någon 50-årig gubbe bestämt årtionden innan, i böcker som inte var skrivna för dig, med ett perspektiv som bara din lärare bestämmer. Och på tal om lärare, där dina betyg inte är en reflektion på din kunskapsnivå eller attityd, utan hur läraren uppfattade dig. Där varje lärare tycker att deras ämne är den viktigaste, men aldrig klarar av att svara tillfredsställande på när i livet man kommer använda de kunskaperna, praktiskt.

Men skolan har en enorm fördel, och det är att lära känna dina klasskamrater bättre, och deras kompisar. För att få en umgängeskrets och expandera den. Hitta folk som är lika duktiga som dig fast inom andra områden, med liknande mål och planer i livet. Plus att den mängd olika ämnen du läser inte handlar så mycket om kunskaperna i sig utan att det öppnar upp dig för en större värld, och för ny information, nya perspektiv.

Jag tror 16 bast är för ungt för att gå sin egen väg. Inte pga åldern, utan pga bristen på erfarenhet från vuxenvärlden. Jag tror inte ens folk som är 18-22 i regel vet vad de sysslar med. Vill du vara entreprenör behöver du ett hum om vad som försiggår, vilka behov som finns och idéer på att tillgodose dom. Att kunna se problem och erbjuda lösningar. Hur kan man som en 16-åring göra detta när man saknar erfarenhet och kunskap om hur världen fungerar? När man till och med frågar på ett forum efter idéer?

Du är källan till din egen framgång, se till att det är en värdig källa. Du behöver erfarenheter, erfara nya perspektiv, gå i andras skor. Prata med människor, lär känna dom och deras liv, träna dig att hitta friktionen i deras liv och vad du kan göra för att lösa dom. Sen kan du givetvis ha chans att bli lite av en "one trick pony", det finns ju gott om exempel av unga personer som lyckats lösa ETT problem och lyckats göra karriär på det. Sett ur det stora hela är de försvinnande få, dock.

Att lyckas i livet är precis som lära sig programmera, du kan läsa hur många böcker om ämnet du vill men det är först efter du sätter dig ner och börjar knäcka kod du lär dig på riktigt.

Och så vill jag lägga till det här, att döma på ditt språk och vad du beskriver om dig och ditt liv vill jag också slänga ut en Asperger+ADHD notis. Läs upp lite på det och om det verkar stämma gör en utredning. Notera också att "om det verkar stämma" inte är synonymt med "om det är ett problem". För att parafrasera Sun Tzu ganska hårt; det är först när du känner dig själv och världen du lever i du kan lyckas. Det borde vara högst upp på din Att Göra-lista. Du kommer leva med dig resten av ditt liv, så... lär känna dig själv.

Mitt tips, om du vill vara oerhört eftertraktad av företag, är att plugga vidare till Civilingenjör i Datateknik efter gymnasiet. De är så eftertraktade att många inte ens hinner ta examen innan företagen drar ut dem. Exempelvis händer det rätt ofta att företag faktiskt betalar skolan för att hålla lunchföreläsningar för oss studenter och bjuder på gratis lunch för att marknadsföra sig. Varje år hålls även flera stora företagsmässor på skolan där hundratals företag sätter upp montrar för att värva så många studenter som möjligt, och där skapar man riktigt bra kontakter senare inför arbetslivet. Ingångslön för civilingenjörer i datateknik är runt 32.000kr/mån och ökar linjärt varje år. Medellön är på 45.000kr/mån och beroende på fält kan du senare tjäna upp till 80.000kr/mån. Riktigt duktiga CUDA-programmerare i C++ för grafikkort är exempelvis helt stört eftertraktat och man tjänar verkligen monsterlöner ifall man är grym.

Jag läser 5e (sista) året nere i Lund och började här nere på ren chansning 2013. Det var det bästa val jag gjort i hela mitt liv och jag ångrar inte en sekund. Jag har aldrig varit en riktig "pluggis" tidigare heller, men grejerna man lär sig här är så sjukt coola och häftiga att man inte ens tänker på att man pluggar. Jag lär mig grejer jag aldrig trodde jag kunde göra själv, och man börjar känna såhär i slutet att man faktiskt kan skapa nästan vad som helst. Studentlivet är helt fantastiskt jämfört med andra städer pga nationerna som finns överallt i stan där man kan aktivera sig i allt från körer, teater/spex, matlag, klubbar, företagsevent, nollning osv. Att vara social och skaffa nya polare här följer väldigt naturligt.

Kulturen här är även så centrerad kring att studera. Alla är lika intresserade och passionerade över samma saker som en själv, vilket jag inte kände helt i gymnasiet, så man taggar verkligen igång varandra. Det gör att det blir helt naturligt att man hänger och pluggar tillsammans med sina kursare (ganska fort polare) på dagarna, vilket gör plugget så mycket roligare och lättare. Sedan går man och hänger/festar och har det gött på kvällarna.

Att plugga på universitet är även en heeeeelt annan sak jämfört med gymnasiet i min mening. Jag har alltid haft svårt för att plugga flera ämnen samtidigt, varav många var jag knappt ett dugg intresserad av. Men på universitetet läser man bara typ 2 kurser i taget, fullt fokus och man kan verkligen sätta sig in i ämnet. Det sååå mycket lättare och roligare imo.

Det är även rätt stor skillnad på civilingenjörer (5 år) och högskoleingenjörer (3 år). Civilingenjörer är mer teoretiska och bredare i sin utbildning än högskoleingenjörer som är mer praktiskt orienterade. En del väljer att läsa 3 år högskoleingenjör för att senare lägga till en master på 2 år, så det blir 5 år totalt. Men detta är INTE samma sak som en civilingenjörsexamen. Uppbyggnaden och val av kurser är helt annorlunda. Skillnaden är inte nödvändigtvis att man lär sig fler saker, utan snarare läggs fokus mer på hur man faktiskt ska tänka och hur man lär sig nya koncept snabbt och effektivt. Jag är verkligen en helt annan person i hur jag tacklade problem innan jag började här.

SÅ, vill du ha riktigt bra lön, vara oerhört eftertraktad av företag, ha ett riktigt kul, kreativt och utmanande jobb men samtidigt ha friheten att kunna byta runt och variera dig en hel del. Då rekommenderar jag verkligen att bli civilingenjör. Man tänker inte ens på att man pluggar. 5 år kan låta skrämmande men man har så sjukt roligt och lever så gött samtidigt att vips är man snart färdig och ska börja jobba igen.

Lycka till!

Jag är precis likadan och har också rätt svårt att koncentrera mig på saker jag finner oerhört tråkiga. Min räddning och det som gjorde att jag klarade av gymnasiet var att jag hittade youtube-filmer som förklarade allt pedagogiskt, snabbt och effektivt. Jag behöver röster, bilder och sammanhang för att förstå koncept. Det jag gjorde var att jag kollade upp allt jag behövde lära mig i böckerna, sen bara sökte på det på youtube. Istället för att sitta och läsa om samma mening gång på gång på gång och dra mig i håret i frustration och tråkighet sörplade jag upp informationen 100x snabbare genom filmerna, och behövde därigenom i stort sett aldrig plugga, och fick ändå bra betyg. Allt handlar bara om studieteknik, och vad som passar en själv bäst. Alla är olika där nämligen. Likt vilken lösning som mest tidseffektivt optimerar ett programmeringsproblem. Som hashmaps vs arrays. Båda datastrukturerna fungerar, men hashmaps hittar sina element fruktansvärt mycket fortare

Skulle du dock hoppa av gymnasiet kommer du troligen få massa problem senare. Ingen arbetsgivare kommer ta en seriöst ifall man inte ens avslutat gymnasiet, så att hoppa av rekommenderar jag verkligen inte. Du kommer bara ångra det om ett par år. Det här är ren spekulation från min sida men kanske har du personer som Bill Gates, Steve Jobs eller Mark Zuckerberg som inspiration för ditt potentiella val. I jämförelse med andelen "dropouts" som gjort samma sak men inte lyckats är högst troligen över 99.9%. Skulle det stämma ger du dig i så fall ut för att lyckas med en sannolikhet <0.01%. Det är inga odds jag hade satsat mina hästar på.

Häng kvar i gymnasiet, använd youtube (särskilt kanalen Khan Academy, de går igenom allt gymnasiet täcker i princip, och mycket mer), så klarar du dig igenom det utan problem! Kom ihåg bara att skumma igenom böckerna efteråt för att kontrollera att du faktiskt lärt dig allt. Nyckeln är att lära sig det proven frågar om, skit i allt annat. Tänka ut potentiella frågor i förväg underlättar en hel del också.

https://www.youtube.com/user/khanacademy/playlists