Veckans fråga: Vad är drömjobbet för dig?

En bra chef gör sig själv onödig.

Drömjobb ja. När jag var barn ville jag bli pilot, det var väl då man hade drömjobb. Idag vill jag bara ha ett jobb jag inte mår illa av att tvingas gå till och som ger mig möjlighet att njuta av min fritid. Det enda jobb jag egentligen trivts till hundra procent med var som musiker men det var ganska slitsamt att packa upp och packa ner all utrustning varenda dag och fritid hade jag aldrig särskilt mycket. Idag skulle jag utan tvekan enbart sysselsätta mig med konst men det är svårt leva på sådant om man inte lyckats etablera sig som konstnär. Inte för att det är något drömjobb men för att jag då skulle kunna styra när jag "jobbar" helt och hållet utifrån när inspirationen och lusten finns. 7-4-jobb har aldrig varit min grej.

Mitt första riktiga jobb var ett drömjobb. Nätverkstekniker i mindre ort. Jobbade 100% på fjärr men åkte då och då ut till kunder på felsök så jobbet var varierande men inte direkt slitsamt. Man blev iaf inte helt stillasittande.

Vi som jobbade hyfsat nära träffades i princip endast för uteluncher. Annars surrade man på Skype eller nått.

Viktigast just nu är flexibilitet med arbetstid, har aldrig haft så mycket arbetsglädje som nu när jag fritt får styra tiderna ( inom rimliga gränser dvs inte bara jobba på natten ).

Majoriteten av fritiden går ändå inte använda till alla ärenden man ska göra pga öppettider, så dessa kan man nu lätt göra när som helst och fritiden ägnas åt faktiska fritidssysslor.

Har också mer tid åt kompetensutveckling nu än förr och det finns hur mycket som helst att välja mellan online.

Jobba hemifrån när jag vill har jag gjort senaste 10 åren men dyker ändå upp på kontoret titt som tätt, men absolut inget måste för min del eller något krav från arbetsgivaren så länge jobbet blir gjort.

Sen har vi en del på arbetsplatsen som klagar över sociala biten varje dag, samma personer är oftast minst produktiva på företaget också.

Absolut inte.

För att svara på frågan, imo är det viktigaste en chef man kan lita på, som ställer upp, hjälper till och som inte sparkar nedåt.

Trodde att det jag gör var drömjobbet. Iaf så checkar den alla boxar i vad jag trodde jag ville bli för 30 år sedan och vad mitt mål var när jag var 50. Men ju mer jag håller på med det jag gör ju mer önskar jag att jag blivit Polis. Jag hade blivit en grym Polis.

Drömjobbet är givetvis ett där jag kan jobba när jag vill, med vad jag vill, i vilken utsträckning jag vill, och med vilka jag vill, till en på tok för hög lön.

Men, givet rimlighetens gränser så är viss flexibilitet i arbetstider allra högst på priolistan. Tanken på att gå tillbaka till ett jobb där jag får fan eller kicken om jag inte stämplat in vid en viss tid är otänkbar. Visst, jag har inte hur fria timmar som helst just nu, men skulle jag råka vakna vid tio så är det inte värre än att jag kan jobba lite extra på kvällen.

Sedan är ju allt annat som listades faktorer som i sina extremer allena kan ta död på arbetsglädjen, men där är jag mer flexibel.

Ett riktigt drömjobb vore att få betalt när man sover.

Jobba som montör för Epiroc/volvo.

Har alltid kunnat jobba med lite vad som helst (som är kvalificerad till). Det viktiga har alltid varit 1) Kollegorna 2) Lönen 3) Själva jobbet i den ordningen.

Har haft ett brett spektra av jobb i vad som kan tyckas vara ganska motsatta verksamheter.

Har t ex jobbat som kundtjänstmedarbetare, restaurangpersonal, skogsröjare, lastbilschaufför, IT tekniker, montör, hundskötare, däckkrängare och säkert nåt till.

Är tacksam över både den livserfarenhet och arbetslivserfarenhet, samt de förmågor det gett mig. Utan det hade jag inte varit just jag.

Med det sagt, så där jag trivs allra bäst är där jag på något vis får göra skillnad.
Service är något jag trivs med att ge och eftersom det är inom den sektorn jag spenderat längst tid av mitt arbetsliv, har jag det i blodet och är ganska skicklig på att läsa av inte bara vad folk frågar efter utan även vad de behöver, och jag går igång på dynamiken i kontakten mellan mig och den som kommer till mig. Jag trivs bra när jag får dem nöjda och får en kick av det.

Allra roligast är det egentligen när jag får kombinera service med mitt intresse för teknik, och ett sådant jobb har jag nu.

Ett tillägg: en del tänker att det skulle vara skönt att inte jobba alls och pengarna rullar in ändå. Det skulle såklart vara bekvämt, men frågan är om man hade blivit lycklig av det i längden? Vad är ens kul när man inte behöver kämpa för det, uppskattar man det då? Jag är tveksam.

Nej jag tror vi mår bäst i längden av att få kämpa lite och ha lite motstånd i livet

Du sätter huvudet på spiken, jag tänkte också skriva något åt det hållet.
Bra arbetskompisar som utvecklar i en positiv riktining där man själv också bidrar till andras förbättring.
Behöver inte alltid vara bara arbetsuppgifterna som skapar drömjobbet.

Egentligen är drömmen att inte behöva förvärvsarbeta, jag har massor med andra saker jag hellre skulle lägga tiden på.

Men utöver det så möjlighet att jobba mestadels hemifrån och styra mycket själv det viktigaste och det har jag uppnått iaf

Hur vet man vad ens drömjobb är? Är det någon här som varit vilsen men sedan hittat rätt? Känner rätt ofta att jag inte riktigt vet vad jag vill här i livet oavsett om det gäller vad man ska äta för mat eller vilket drömjobb man har (inte velig men snarare att jag inte har så starka åsikter)

Är nyutbildad nu så nu är drömmen att bara hitta ett jobb...
Men självklart är de nice om man får bra tider, okej arbetskamrater, bra lön och att de inte är lång resväg.

Riktiga drömmen dock är ju att arbeta med de jag gillar, så hitta något sätt att tjäna pengar på att se serier, filmer och spela, eller skapa serier och böcker, men är inte så snabbt på att skapa serier, så lär bli svårt att leva på och att bli recensent eller liknande på yt eller annat är långt ifrån lätt att leva på heller utan att ha full tid att lägga på det utan lön ett bra tag... (och då är man långt från säker på att ens tjäna något, så är typ som att vinna på lott, så inte realistisk).

Vilken tur att du inte blev polis då ;D
Skämt åsido, jag närmar mig pensionen lite smått, drygt 10 år kvar. Jag har med åren insett att, för mig, så har arbetet blivit mindre och mindre prioriterar i mitt liv. Jag har idag bara 3 krav. Hyffsat betalt, normala arbetstider och kollegor/chefer man står ut med.
Fritiden har blivit mer och mer viktigt för mig och, jag skall vara ärlig, jag arbetar endast för att jag måste.
Arbetar nu ungefär 60% bakom en dator som projektledare, 40% som prov-utvecklare av nya produkter (verifierar processer, material osv i produktion)

När jag började min yrkesbana var det verkligen roligt att lära sig nya saker, jag strävade efter högre lön, kompetens, bättre uppgifter osv...men det har sakta vänt till att jag uppskattar min fritid så otroligt mycket mer med familj, hobbys, barnbarn, resor, träning o allt möjligt.

Det hänger väl ihop med att allting ständigt byts ut i arbetslivet. Det man lagt ner hur mycket tid och energi på att lära sig, så man blir riktigt bra på det, är ju helt oaktuellt om några år.
Samma gäller kollegor och chefer. De man verkligen älskat att jobba med slutar och det kommer ibland något stolpskott istället som gör tillvaron kass.
Jag ser verkligen fram emot när man kan lämna in passerkortet för sista gången och tacka för sig.

Jag ser ju hur underbart mina föräldrar har det som pensionärer och jag är avundsjuk. De gör precis som de vill..varje dag.
Njuter av livet.

Så mitt drömjobb är att vara pensionär helt enkelt

Att aldrig jobba mer och bara leva på avkastningen .

Nu är ju det här förra veckans fråga, men hade kvar den i en flik då jag skulle kolla den sen.

Finns nog mycket att fundera kring arbetet.
Drömmen vore väl att inte behöva arbeta för pengar utan enbart för att man trivs med det och det är meningsfullt för en själv.

Kollar jag listan där så stämmer många av de hyfsat med mitt nuvarande arbete som IT-konsult för ett större konsultföretag med några tusen anställda.
Men arbetstid, arbetsmängd och uppskattning för arbetet i form av bl a löneutveckling och tid för kompetensutveckling, är alla saker som skulle behöva förbättras kraftigt.
Dvs kortare arbetsdagar (<8 h), fler som delar på arbetet (inte ständigt 1-2 tjänster kort), bättre lön (möjlighet till reallöneökning) och att det någon gång skulle finnas möjlighet att ha tid för utbildning.