Hur gör ni som är föräldrar med era barn och "läsning"?

Vi läste alltid sagor för dem när de var små vid läggdax men nu...

Har försökt få dem att läsa men det är bara youtube och tiktok på telefonerna som gäller, gärna svenskdubbade filmer med så de slipper läsa texten.

Jag är själv ingen stor bokmal men läste fruktansvärt mycket tidningar och så när man var yngre. Vi försöker verkligen få barnen att läsa och att vi läser mycket för dom. Äldsta dottern är snart 5 och hon har prenumeration på bamse utöver böcker hon fått. Vi har ju dessutom lådvis med gamla böcker från våran tid vi läser. Astrid Lindgren, Elsa Beskow, Sven Nordqvist och många fler.

På vardagarna läser vi dels oftast nån bamse eller så mitt på dagen och sen en saga vid läggningen. På helgerna blir det även en sagostund med mamma på morgonen då dom sitter och myser under täcket och läser sagor som kanske inte direkt passar till läggningen.

Så vi läser och sjunger nog ovanligt mycket med barnen men jag tycker det märks i språkutvecklingen. Den lille är bara 1,5 så han hänger mest med på storasysters stunder än så länge.

Det är så mycket stress i livet ändå och hemma blir det ju naturligt en del bråk och skrik barnen emellan. En lugn och mysig läsostund är väldigt skönt för alla

Började läsa väldigt tidigt själv (var runt 2 år), har inga egna barn men syrrans valp började även han läsa tidigt och enligt mig är det bara bra.

Superviktigt om dom skall kunna utveckla språket.
Och det kan ju vara bra om dom kan formulera och skriva ner meddelanden som inte bara är en massa kekw och poggers.

Det är skrämmande hur dåligt barn/ungdomar idag kan stava och skriva för hand. Hade för ett tag sen en ungdom som praktikant och när jag bad henne skriva upp saker med papper och penna så var det helt oläsligt. Att hon dessutom satt 70% av tiden med näsan ner i telefonen gjorde inte saken bättre.

Jag är av åsikten att sätta ungarna framför plattan/TV för mycket är oerhört skadligt för framtiden. Visst, plattan kan absolut vara väldigt lärorikt. Vi märkte att om vi hade youtube kids installerat så gjorde hon inget annat än att satt som en zombie och tittade. Så det avinstallerades snabbt och nu har vi bara mer eller mindre lärorika appar till henne.

Än så länge föredrar hon att läsa och bli läst för så det är ju skönt.

Vi får väl se hur länge vi står emot innan hon får telefon. Egentligen tycker jag dom iallafall ska vara tonåringar men vill ju hellre inte att hon ska bli mobbad för att alla polarna fick smartphone när dom var 6 år. Sjukt deprimerande men vi får ta det problemet när vi kommer dit.

Jag har inga egna barn men min syster har två unga döttrar. Utöver att läsa för dem eller berätta spontana sagor vid läggdags ser jag alltid till att jag har med mig en egen bok när jag är på besök och läser för egen del även i deras sällskap. Det är alltid en liten seger när de själva väljer bort att kika på någon Netflix-serie för att istället själva plocka fram böcker och krypa upp i soffan bredvid mig.

Utöver att läsning är ett väldigt bra verktyg för att träna sina språkliga förmågor så finns det numera gott om forskningsmässigt stöd för att sådant som social och empatisk förmåga stärks av att läsa fiktion, vilket knappast kommer som någon större överraskning.

Två barn, 7 och 10.
De veckorna de är hos mig brukar vi åka till biblioteket och låna böcker, om de inte lånat så många från skolan.
Lite läser vi tillsammans, men mycket läser de själva med. Mycket faktaböcker är det som gäller nu dock.

Skulle dock behöva hitta bra programmeringsböcker på svenska anpassade för mindre barn i tex javascript eller c#,
den äldsta har börjat intressera sig en del för det. Så där tar jag tacksamt emot tips

Började med högläsning och det har sedan fortsatt med egen läsning. Har dock fått vara drivande med att hitta bra böcker som passar, annars riskerade det att bli en tröskel som hindrade egen läsning.
Det var också en tydligt steg mellan "lära sig läsa-böcker" och mer spännande barn/ungdomsböcker. I början hade vi högläsning av böcker som var lite ovanför läsnivån för tillfället.
Har också fungerat bra med spännande tidningar, typ Kamratposten. Många ämnen i den tidningen som lockar till läsning.

Kvällsläsning för grabben minst ett par ggr i veckan när han var liten, typ ludde lump & greta garn, petter & hans 4 getter och annat som små barn tyckte var kul. Sedan började han läsa kalle anka varje kväll och numera när han är i tonåren läser han ett kapitel eller två innan läggdags de flesta kvällarna. Fick det inpräntat av mina föräldrar att läsning var viktigt och har inte riktigt hittat något något som motsäger det.

Vi läser mån-tors innan läggdags. Har gjort så med den äldsta och nu med den yngsta.

Har han även börjat rita/skissa fantasier?
Min grabb gjorde det, så han fick en ritplatta i julklapp förra året.
Kanske för att blidka mamman lite, att han inte bara spelar med datorn

Nu läser han för att utveckla/inspireras mera. Samt att han vill gärna köpa böcker som relaterar till hans favoritspel.

Barnen börjar bli stora nu men vi läste jättemycket när de var små. Varje kväll innan de skulle sova så läste vi högt fram tills de ville läsa själva. Nu läser de en hel del och är jätteduktiga på språk, inte bara svenska.

När jag var barn läste min mamma mycket för mig, men jag blev själv inte jätteintresserad av att läsa böcker. Så jag läste knappt någon bok som inte skolan tvingade mig. Men läste jättemycket serietidningar. Har blivit folk av mig med om jag får säga det själv. Viktigaste är att barnen lär sig läsa, sedan tror jag det kvittar vad de läser för något. Kulturnisse har jag aldrig varit och kommer aldrig bli.

Min son är bara 8 månader men redan nu läser vi varje kväll för honom, vill så gärna ha in honom i läsandet så hoppas det hjälper att börja såhär tidigt.

För mig är språket tokviktigt. Jag började läsa tidigt och mina föräldrar uppmuntrade verkligen det genom att köpa massor av böcker och engagera sig i det jag läste. Mina kusiners föräldrar var inte så intresserade av vad barnen läste, men dom insåg att det var viktigt så dom införde beting i stil med "läs två böcker så får du godis" vilket inte gav speciellt bra resultat.

På senare tid har jag börjat träffa på yngre kollegor, alltså folk i 20-årsåldern, som har ett väldigt begränsat ordförråd. Jag kan säga något i stil med "vi behöver stipulera ett antal motkrav" och dom tittar på mig som jag var från en annan planet. Visst, man kan använda ett enklare språk men det blir fattigt och utan nyanser. Många av dessa kollegor har dessutom svårt att läsa fackböcker, det är som att dom inte har vanan inne. Dom vill helst bara ha kunskapen sammanfattad i ett Youtube-klipp. Så jag kommer verkligen pusha för att mitt barn läser, både tillsammans med oss föräldrar, men också självständigt när det är dags.

Har också läst mycket för mina barn och även uppmuntrat dem att läsa genom att skaffa böcker som är på rätt nivå, som de varit intresserade av osv.

Just detta med skolan är en väldigt bra anledning att kunna läsa. Ju längre man kommer i sin skolgång ju mer information behöver man kunna ta in genom att läsa. Man behöver ju inte vara Einstein för att inse att det är lättare att tillgodogöra sig kunskap om man kan läsa en text på 1h istället för kanske 3h för att man stakar sig, inte förstår osv. Att kunna läsa bra underlättar mycket för att lära sig andra grejer. Det finns de som har det svårt med läsning, men man behöver ju inte ge sina barn ett handikapp de inte har.

Språkförmåga vid olika åldrar korrelerar kraftigt med utbildnings- och arbetsframgång. Nu är det några år sedan jag läste utvecklingspsykologi, men jag vill minnas att vissa barn kan cirka 3000-6000 ord några år in i skolgången och andra 12 000-15 000 ord. Mellan dessa barn ser man generellt en relativt stor skillnad i betyg och arbetsprestation senare i livet. Som någon nämnde är också högläsning med vårdnadshavare en tid för socialt umgänge som också formar barnet positivt.

Det man inom psykologin kallar "språkfönstret" är som mest öppet upp till sju års ålder - det innebär att barnets hjärna är extremt mottaglig för språkutveckling; fönstret stänger sedan gradvis (aldrig helt då vi kan lära oss nya språk även som vuxna, men det blir mycket svårare). Efter denna ålder blir det svårare för barnet att komma ikapp, vilket kan skapa frustration och undvikande av skoluppgifter som vidare förstärker problematiken.

Jag är inte specialiserad inom utvecklingspsykologi, men det är min uppfattning av fältet att uppmuntran till läsning och gemensam läsning är en av de största gåvor föräldrar kan ge sina barn.

Med brasklapp att barn faktiskt också är olika och hur duktig förälder man än är finns det barn som helt enkelt inte vill läsa. Kanske kan man då finna andra saker som barnet är intresserad av och hjälpa barnet att fördjupa sig i dessa intressen. Vi behöver alla typer av människor, från snickare och skådespelare till läkare och forskare. Och kanske kan barnet tänka sig att läsa om något hen finner intressant, även om läsning i sig inte är en favoritsysselsättning.

Har inte bara med ålder att göra, syrran jobbade som läkarsekreterare, och det finns en anledning varför man tar diktamen, deras handskrivna anteckningar är helt oläsliga. Och det från folk i 50års åldern.

Själv hade jag lektioner i välskrivning och skrivstil i skolan i slutet av 80talet, och jag skriver som en total kratta om jag inte har en dator att skriva på. Så usel handstil tycks vara rätt vanligt även hos äldre.