Plan för att slöa genom gymnasiet

Vad jag förstått så måste du ha godkänt i 90% av alla ämnen du läser (räknat i poäng), av dessa ska vissa specifika nödvändigtvis ingå. (det är Svenska A, Engelska A och några till)

De specifika ämnen som brukar krävas att man har godkänt för naturvetenskapliga universitetsstudier är Kemi A, Fysik B, Matte D och Biologi A. (och grundämnena) (högskolan tycker jag inte att du ska gå, dvs eftergymnasial studie utanför universitetet, men det är ditt val)

Jag tar dock detta ur minnet, kanske har jag helt jävla fel.

Och ja, sökande på högskoleprovet "ersätter" gymnasiebetyget helt, det går dock på vissa utbildningar att kombinera dessa, men detta är långt ifrån praxis.

Man söker in på flera grupper.

BG Slutbetyg från nya gymnasieskolans program etc
BF Avslutad folkhögskoleutbildning
HP Endast högskoleprovsresultat
HA Högskoleprovsresultat och eventuell poäng för arbetslivserfarenhet.
YLE Yrkeslivserfarenhet
AP Högskolepoäng (alltså tidigare studier från högskola)
ALE Arbetslivserfarenhet
AU Alternativt urval
SA Sen anmälan
http://www.hb.se/utbildning/Studinfo/antag/urval.asp#Betygsur...

Det innebär att det nödvändigtvis inte behöver finns så många platser för dem som har HP Endast högskoleprovsresultat utan arbetsliverfarenhet.
Och jag tycker det i förväg är dumt att satsa på att bara kunna komma in på en viss specifik urvalsgrupp. Söker man i tid så är det bättre än SA Sen anmälan så den gruppen räknas ej med.

Så jag tycker du skall kämpa på så mycket som du orkar och inte ge upp, för den delen behöver det inte bli höga betyg. Men har du gjort så gott som du har kunnat, så slipper du tänka på varför du inte pluggade mer senare.

*edit*
Ett bra resultat på högskoleprovet samt bra betyg i de kurser som Haricots nämnde, är en väldigt bra start inför högskolestudier. Nu är det dock inte så lätt att få väldigt bra poäng på högskoleprovet.

Beror helt på vad du skall läsa, på vissa små högskolor i landet så är det runt 15st elever på 30platser inom vissa tekniska ingenjörutbildningar. Vilket innebär att alla med behörighet kommer in.
Även större skolor som chalmers etc har problem med för få studenter till vissa utbildningar, fast det gäller främst vidarestudier.(avancerad nivå)
Men detta varierar mycket med hur lätt det är med att få arbete just då, dessutom hur det är med de fackliga avgifterna under studierna.

Men kolla in resultatet på vhs http://vhs.se/templates/Page.aspx?id=1442 där får du se hur höga poäng de hade i de olika urvalsgrupperna.

Man ska dock notera att från urval1 så har många hoppat av (t.ex. fått arbete), varför det kan se lite konstigt ut i vissa program i urval2.
*edit*
Så det går allt komma in på många program med dåliga betyg, men det är väldigt omständigt att kasta sig in i ett program i slutet i all hast. Det är mycket skönare att bara kunna välja det man vill läsa (istället för vad som man kommer in på) och sedan titta på lägenheter etc i lugn och ro.
*edit2*
Bara för att det är låga intagningspoäng behöver programmet inte vara dåligt, utan det handlar främst om att ungdomar från gymnasiet inte är så sugna på att läsa det.
På min f.d. skola så finns det en elkraftutbildning där de flesta nu fick ett riktigt jobb innan de är klara med exjobbet, ändå så är utbildningen inte full. Fast hur roligt är elkraft mot att programmera?

Sist om du slappar under gymnasiet hur har du tänkt att du sedan ska klara högskolestudierna? Gör du istället så gott du kan så blir det inte ett så stort steg att ta in i de fortsatta studierna.

Du kommer med lätthet in med 1.2 på HP på de flesta ingenjörs och naturvetarutbildningarna på alla svenska universitet och högskolor.

Det här var en ganska intressant idé om man redan är på det klara vad man vill göra i framtiden. Du skulle exempelvis kunna göra så att du satsar på G i alla ämnen förutom de relevanta och på tiden du sparar in studerar extra matematik istället. Du skulle exempelvis kunna försöka läsa MaA - MaE på 1-1½ år istället för 3 och läsa högskolematte resten av tiden. Det är bättre spenderad tid än MVG i historia och skit, om man vet att man vill studera datavetenskap.

Detta förutsätter givetvis att man törs gambla lite också. Vem vet datautbildningar kanske blir populära om 4 år (who am I kidding? )

Om man inte kommer in på en datautbildning kan man vara hardcore och börja på matteprogrammet. Där har det iaf de tre senaste åren i Göteborg varit fri antagning.

Läs naturprogrammet och fixa G i allt. Sen skriver du HP.

Jag tycker du ska försöka så gott du kan i alla ämnen, inte bara de du behöver för teknik-/naturvetenskapsutbildningar. Det ser visserligen ut som att det inte kommer vara några problem att bli antagen den närmsta tiden, då allt färre verkar vilja läsa teknik/nv, men att satsa allt på det kortet är en risk. Högskoleprovet är inte heller något trivialt enkelt prov.

Högskolan är minst tre år bort fortfarande för dig, och under den tiden kommer både du och dina intressen utvecklas och skiftas. Är du säker på att du redan nu vill ta ett sådant beslut som kan låsa dig i en viss bana?

Jag tror att man behöver grundläggande behörighet även om man gör högskoleprovet. Här finns listade de olika sätten att nå grundläggande behörighet: http://www.vhs.se/templates/Page.aspx?id=965

Info om provurval där det så vitt jag förstår klargörs att man behöver grundläggande behörighet också: http://www.vhs.se/templates/Page.aspx?id=978

/Edit
Efter att ha läst tråden lite noggrannare så kanske jag har fel i att man måste ha grundläggande behörighet men jag tycker det låter lite konstigt.

Jag tror att antalet utbildningar inom dessa områden drastisk kommer att minska och då blir det svårare att komma in fast inte lika många söker utbildningarna.

[Z]: Vad jag förstår från bl.a. https://www.studera.nu/vhstemplates/StuderaBehorighet.aspx?id... måste man ha grundläggande behörighet. Sedan har jag själv läst en kurs som jag saknade behörighet till, (saknade en högskolekurs) men det var mycket omständligt att få göra det.

Grundläggande behörighet behöver du alltid.

Inom bland annat elektroteknik så har antalet sökande minskat varje år de senaste tio åren, detta samtidigt som företagen anställer allt fler.

Tänk på hur många saker det finns elektronik i nuförtiden, detta är (tror jag) anledningen både till att företagen vill ha fler OCH att folk inte är intresserade av det längre. Idag har ju "alla" växt upp med TV/Dator/Radio och detta är självklart för dem, medans "förr" så var detta mer ovanligt och nytt.

Varför inte? Och du menar inte tekniskhögskola antar jag?

Tycker det låter lite tokigt. Jag kunde slappa mig igenom både grundskolan och gymnasiet med helt okej betyg, men när jag sen började plugga något som jag ändå tycker är roligt på högskola så blev det fort väldigt slitigt.

Mitt råd är att vänja dig vid hög studietakt om du har tänkt att läsa vidare. Det är mer värt än vad du egentligen lär dig vågar jag påstå.

Som polygon5 noterade:

Varför inte, förklara dig?
Menar du att kurserna på en skola per automatik blir bättre, efter hur många forskare skolan har om helt andra ämnesområden?
Att det ofta finns de tyngre programmen på universiteten stämmer, men vad hjälper det om man väljer ett enklare program där? Dessutom behövs det folk på alla nivåer inklusive folk från KY-utbildningar. Hur skulle utvecklingen se ut om företag bara hade civilare eller vanliga arbetare på golvet?

Dessutom fint namn du kom på för högskoleprogram, eftergymnasial studie utanför universitetet. Vad tycker du då om program som läser på grundnivå enligt Bologna, t.ex. teknisk fysik? För inte kan en teknisk fysikare på ett stort svensk universitet påstå att han/hon läser kurser på avancerad nivå, eftersom det har personen inte behörighet för. Istället kan personen säga att den läser ett nybörjarprogram aka gröngölingsprogram. Fast utbildningen är mycket svårare och bättre än de flesta program på avancerad nivå.

Det är den verkliga kunskapen som räknas och vad arbetsgivare tycker om sin utbildning, min f.d. skola som ej var ett universitet var bäst i landet på att ge studenter arbete efter stunderna. Det får väl se som ett hyfsat betyg, beroende på varför man nu studerar.
http://www.newsdesk.se/view/pressrelease/64380
Är man däremot ute efter att tillhöra absoluta eliten inom viss teknik så är den skolan mycket fel, men då söker man inte heller in på de program som skolan erbjuder så.

Jaja, jag hade kanske för hög promillehalt för att skriva ett inlägg utan dumma fel.
Vad jag måste ha syftat på var högskoleingenjör eller motsvarande, men dessa läser man naturligtvis också på ett universitet.
Nåja, jag var väldigt luddig.

Aha. Men högskoleingenjör är det väl inget fel på? Dom har t.om. lägre arbetslöshet än civ.ing iaf inom dataområdet om ja inte missminner mig.

polygon5: Finns det arbetslösa civ.ing inom data idag?

Plugga för fasiken. Förslappade ungdomar :P.
Du kommer ha nytta av det som många sagt när du sedan läser vidare, för på eftergymnasiala utbildningar är det inte något dåligt tempo.

Jag skulle sätta en slant på att om du läser gymnasiet som du tänkt dig, och sedan pluggar vidare, så kommer du inte klara det tempot, det är inte lätt att bryta dåliga vanor (vanor som att inte plugga utan göra roliga saker istället). Du drar på dig en del skulder, sen hoppar du av eller kör dig helt så CSN inte ger dig mer pengar.

Sen sitter du där, utan utbildning och massa lån.

Nej, om du ska plugga vidare, kör på. Du behöver inte vara överambitiös, men se till att klara dom kurser du har, framför allt Matte, Kemi och Fysik, det kommer du behöva sen.

Sök kunskapsgymnasiet globen. Slöare, softare, lättare, slappare skola hittar du inte.

Jag vill höja ett varnande finger. Jag var precis som du (även om jag fick typ ~16.0 i betyg, vilket alltså primärt var ett resultat av betygskriterierna och inte min insats) och lade i princip inte ner någon tid alls på studier i gymnasiet. Det är extremt pacificerande att alltid glida med och du kommer troligen ha svårt för att börja studera seriöst när du väl kommer in på en högre utbildning. Så om du ska köra detta race se till att verkligen studera åtminstone några ämnen riktigt seriöst så att du inte "tappar studieförmågan".

Skulle nog säga att du borde försöka sätta VG i allt iaf, för det är verkligen inte svårt någonstans och går nog fortfarande att göra med ganska mycket frånvaro och oinlämnade arbeten och så.
Själv satte jag 19.8 med 30-40% frånvaro rakt över, mer pga. att jag var bra på skolan i sig själv än ämnena jag läste. Så satsa på det skulle jag säga, bli bra på att producera saker lärarna gillar, som matchar betygskriterierna osv. Lite sånt i början av terminen så ser de ofta mellan fingrarna om du tar det lugnare senare...
Om du har ett halvbra betyg (15 och uppåt) är det också alltid något att falla tillbaka på om högskoleprovet skulle gå dåligt, samtidigt ger det lite studievana och vem vet, du kanske till och med lär dig något på kuppen!

Satsa resterande tid på sex och vänner, inte båda sakerna samtidigt dock, kan bli så fel då
Vänner kan man inte få för många av och sex är ett roligt tidsfördriv.
Men kom ihåg att runda av med dina favoritstudier titt som tätt.
Det är mitt tips.

Jag skulle ändå rekomendera dig att göra ditt bästa, man vet aldrig vad man vill bli, man ändrar sig ett antal gånger under uppväxten och då är det kanske inte så roligt att gå komvux 2år. År 2010 så läggs alla som läser på komvux i en speciel ansöknings kvot, det gör dem inte nu, tänk på det.

Edit: Nej du behöver inte skippa vänner, sex, whatever för att ha bra betyg, krävs planering och att du är med från början, sover ordentligt etc, sedan har vi ju andra som har det mycket lättare för sig i skolan än andra.

Mvh
Karim