Dual boot på "bästa sätt"?

Ha bara en disk ansluten vid installationen och välj sedan os med bootmenyn i bios.
Då kan du ha dem helt separerade utan att de delar bootloader, å andra sidan är det troligen inte heller nått problem att dela bootloader om du installerar win först.
XP var värst för den bootloadern skrev ovillkorligen över allt (även andra win) men nu är de lite bättre men långt ifrån bra.
Dagens winbootloader installeras alltid på den enhet som är ansluten till lägst portnummer även om den enheten inte används för att installera win på så man bör bara ha en enhet inkopplad under installationen för att det garanterat inte ska kunna gå fel.

Det jag brukar göra när jag kör två diskar är att installera windows på en disk först, sen linux på en annan disk och bara ha den disken man installerar på inkopplad.
Då måste man välja via UEFI menyn för att byta vilken boot manager/disk man vill använda.
Kör man GRUB så kan man göra en grub update och då bör den hitta windows boot manager på en annan disk men själva boot managers är separata så de ska inte påverka varandra men man kan då enklare välja vilket OS man bootar ifrån. Rycker man windows disken så funkar allt fortfarande, men försöker man boota till windows från GRUB så slänger den bara tillbaka dig till grub boot menyn.
Kör PopOS nu på mina datorer och då är dual boot lite klurigare då de gör systemD boot, men F12 så slängs man in i UEFI menyn för att välja något annat än mitt defualt val vilket inte är mer än någon sekund långsammare men kräver att man klickar på knappen

Det som kallas uppdateringar är ominstallationer, win 10 ska ju vara den sista versionen men de släpper en ny var 6e månad...

Om det händer så tycker jag väl att det borde gå att boota från ett USB-minne och försöka installera om t.ex. GRUB på valfri disk så får den populera listan med allt bootbart på nytt. Lite drygt sådär, men det känns inte som om en sån incident borde kräva ominstallation av något OS när det bara är bootloadern som har pajat.

Det kan vara en fördel att ha resp. bootlooder och system på var sin disk och inte messa upp detta.
Installera resp system med bara en disk med i systemet sätt i den andra installera den.
D.v.s

• Windows disk men Windows bootloader och

• Linux disk med grub-bootlooder

Gör man på detta vis är diskarna flyttbara och startbara var för sig.
Sen kan man ha båda aktiva i sitt system och med bios välja vilket system som ska bootas.
Alt. kan man sen omdef. grub från Linux när Windows-disken finns med i systemet så man får tillägget i grub:s bootloader att inkludera boot av Windows. Och sätta default start till disken med grub.
Då är båda system oberoende av varandra men åtkomstbara från grub.

Vill man kan man sedan montera Windows-disken under Linux så man kommer åt läsbara dokument.

Problemet vi snackar om är lite rörigare än så. Under omständigheterna du beskrev där så hade du nödvändigtvis inte upplevt problemet med att Windows installerar filer på fel disk. Mer specifikt så lägger den en startpartition på eventuellt fel disk, men den lägger boot sektorn på rätt ställe. Så du ser i BIOS fortfarande den disken du valde att installera Windows på. Men i den boot sektorn så refererar den sedan till att läsa från start partitionen, som Windows inte tillåter en styra var den lägger under installationen. Resulterar i jätte roliga saker som att ifall man installerar Windows på disk 2 men efter installation skapar ny partitionstabellen för disk 1 så slutar Windows starta. Vittnat till det hända flera gånger, enstaka gång på min egna maskin och flera gånger på vänners. Går att skapa en ny startpartition men det är rätt bökigt och kräver ett windows installationsmedia.

Kan också göra andra dumheter som långsammare uppstart ifall den får för sig att lägga startpartitionen på en mekanisk HDD istället för ens SSD. Notera även att den inte alltid gör fel, man har bara ingen kontroll över det. Den tar som sagt alltid den med lägst index/portnummer, vilket kanske är där man faktiskt ville ha den men inga garantier. Denna problematiken har egentligen ingenting med Linux att göra utan är helt ett Windows problem, men det är mycket sannolikare att någon som dual bootar med Linux/Windows kommer upptäcka problemen detta orsakar. Därav så rekommenderar jag alltid alla att dra ut allting förutom det man tänkt ha som primär-disk vid installation av Windows, då det är den enda idiotsäkra metoden. Gör så själv också så jag inte ens behöver oroa mig om det. Har inte bemödat mig kolla hur den indexerar NVMe enheter gentemot SATA, samt är allmänt obekväm med black-box logik i Windows installer'n så vill inte ens ge den möjligheten att göra fel.

När jag höll på med dual boot installerade jag allt, grub, OS på en separat disk. Sedan valde jag med F8 (på min förra dator) vilken disk jag ville boota från.