Långtidsförvaring av filer

Du bör migrera datan i takt med teknikutvecklingen för på den tidsrymden är det mer än att bara bevara filen som är problem, du ska ju läsa och tolka den och om du inte också bevarar kompatibel hårdvara och mjukvara så bör du troligen byta format på datan för att den ska vara "tolkningsbar"
Tänker du dig tillbaka 50 år så går det idag inte att läsa datan utan museiala maskiner även om lagringen i sig är oskadad och troligen är det ingen skillnad i framtiden heller utan det är problem att läsa gamla format.
Tänk tex på hur ovanliga och svåranvända ide hdd eller disketter har blivit idag och det är ändå inte länge sedan de slutade användas aktivt.

Molnet.

Svårt att sia om, men jag har gamla CD-R från 1996 som fortfarande fungerar samt gamla mekaniska hårddiskar från samma tid.

Sparar fortfarande all typ av långtidslagring (>1 år) på mekaniska hårddiskar, där jag försöker göra minst tre kopior av allt. Två diskar förvarar jag sedan i hemmet (i kontrollerad temperatur) och en på annan säker plats.

Molnet undviker jag som pesten för långtidslagring efter att ett av mina "livstidsabonnemang" utan större förvarning stängdes ner (Zoolz).

https://www.trustpilot.com/review/zoolz.com

Det som hittills verkar bäst långtidshållbar i avseende väldigt låg mätbart ökning av BER (Bit Error Rate) över tiden är DVD-RW-skivor med richojpn som MID - dom kan du inte köpa nya utan det blir att leta efter en NOS-stack av Traxdata-skivor (Ritek egna märkesserie) av DVD+RW-typ.

Nästan alla DVD+RW skivor från mitten av 2000-talet var just richojp även om det gick under många olika varumärken.

Dessa har i princip inte tappat någon alls paritetsmarignaler på +10 år med mycket låg felnivå före rättning (ECC) redan vid bränning och är nästan i samma klass som fabrikspressade skivor.

Medans DVD+/-R så märks tidens tand med att ca 1/3-del av pariteten förbrukas redan vid bränningen 1/3 förbrukas under 10-15 år och man har ca 1/3-del kvar för kanske lika lång tid till att man börja få oläsbara 2k-sektorer.

Regeln är om DVD-skivan går att läsa på maxfart hela DVD igenom utan att varvtalet stegar ned så är den ok för minst 5 år till, stegar det ned 1 varvtalssteg precis i slutet så är det ett 'nja - kollas igen inom 5 år' och stegar varvtalet ned 2 steg så är det indikation att skivan behöver brännas om "nu" då om 1-3 år kanske det inte har läsbar data ens när läsaren försöker läsa på lägsta varvtal. en sak till - den nya skivan skall brännas med brännarens maxfart - att tvinga ned till 4x eller 2x fart i tron att kvaliten stämmer inte med moderna brännare och BER blir betydligt sämre och mer förbrukad paritet än när brännaren får sköta farten själv.

Har man brännare med som äldre chipseten finns i Sony/optiarc/liteon och någon enstaka till från toshiba/Samsung så går BER att mäta på DVD och ibland på BR med tex. nero diskspeed och därmed kan göra kontroll av bränningen på tex, olika hastigheter och gamla tumregler som man sa förr med låg bränn-fart för 'riktig' högkvalikativ bränning gäller inte när man väl mäter på resultatet i form av BER.

CD-R skivor har ännu mindre med paritet och beroende på 'dye' så kan det blir orättbara fel redan efter 10 år.

Äldre hårddiskar (utom vissa märken/serier) är också mycket hållbara över tiden för lagring, dock skall man ha klart för sig att det räcker inte att man läser igenom PATA/SATA disken då och då för att kolla datat verka OK - datat måste skrivas om för att fräscha upp sektorer då det inte gör någon självrättning när veka sektorer läses (görs bara på SCSI och SAS-diskar).

Hårddiskar är designade att hålla data läsbar på skivan i 10 år i heta miljöer (typ +50 grader C hela den tiden), och i rumstemperatur så håller datat på skivan många gånger längre än så och det som troligen knasar ut före är elektroniken på hårddiskarna.

Största problemet med hårddiskar är på gränssnittssidan (ännu mer när det gäller bandbackupper) är att även om man har disken med oskadad data så är det inte säkert att man koppla in det för att läsa och skriva - som redan tidigare nämnt börjar det bli problematiskt med IDE-diskar att hitta adaptrar som kan kopplas till USB-C på datorer medans för USB-A anslutning så finns det än så länge.

Har man gamla ST506-gränssnitt eller via SASI så gäller det att man har gammal skrot som fortfarande fungerar om man skall få ut data ur dem. Data på dessa gamla diskar är fortfarande fullt felfritt läsbara efter 39 år men hitta grejor som kan läsa ut det är en annan historia.

Till att börja med vad är det för slags innehåll? Det kommer att vara betydligt svårare att förstå innehållet i filer än att läsa dom om det är proprietärt format som bara programutvecklaren använder. Saker som ska lagras över lång tid bör vara skrivet i ren text eller i öppna standarder.

Är det inte viktigt att ditt dokument har "en snygg design" så är ren text att föredra. Bilder och ljud bör sparas i flera format, gärna en öppen standard.

Att programmet försvinner från en dag till en annan är en större risk än att en att viss hårdvara försvinner lika plötsligt utan en viss förvarning.

En bra regel är också att spara filer på diskar formaterade i olika format, vilket säkrar för att filformatet försvinner plötsligt.

Det ser man redan idag att många program och tom. backupprogram (hej MS) inte är bakåtkompatibla ens inom sina versionsserie med i bästa fall kanske kan importera förra versionens program men inte generation 2 och 3 tidigare...

(medans opensource-format som TAR har fungerat sedan typ 70-talet även om det finns generationer även där - det är inte många arkivformat som tål att klippas i bitar men ändå kan extrahera filerna som är kompletta ur bitarna som finns - men TAR är en av dem och har har sina rötter på just bandlagring av data och faktum att det ibland kan bli bandsallat mitt i eller början och slutet är borta och man vill inte få hela arkivet korrupt bara för en sådan sak!! - det är många andra arkivformat som borde ha tagit lärdom av det!)

Samma sak med olika bandbackupper att det sällan kan klara mer än 2 generationer bak på media.

I det avseende är CD, DVD och BR och IDE/SATA och i dem ingående filsystem extremt långlivade format med användningsperiod på över 20 år medans det finns mindre spridda format som är för gammalt redan efter 3 år.

Ska man arkivera data så länge tror jag man får räkna med att aktivt arbeta med att hålla backuperna aktuella och läsliga. Jag använder t.ex. BackBlaze idag, men jag måste såklart hela tiden se till att det finns pengar på kreditkortet och att uppgifterna är aktuella. Men jag räknar inte heller med att företaget och tjänsten kommer finnas kvar om 50+ år, utan någon gång på vägen får man aktivt överföra filerna till någon annan tjänst.