Nervös inför att vara jättenervös på uppkörningen!

Klarade det utan anm.

Jag tog min första lektion på skola 4 timmar innan uppkörning, på lektionen var jag jävligt nervös, var en äcklig och seg gubbe som var lärare.

Jag fick iallafall en inblick på hur det går till, när jag körde iväg med den trevliga inspektören var jag sjukt mycket lugnare än vad jag var på lektionen, och allt gick som en dans.

Najs, grattis i alla fall. Klara mig också på första i farsta, så svårt är det inte...;)

Det man måste ha tur är att ha en bra inspektör, min jag hade var en man runt 25-30 år. Han ställde frågor och vi hade ett vanligt samtal medans vi körde, vips som det var, var vi redan tillbaka på vv:ets parkering och jag hade körkort. Tror det var mycket pga. att vi just kunde ha ett vanligt samtal, mycket av den pinsamma tystnaden och nervositeten försvann.

Som sagt, att babbla på är bra då det dels ger intryck av att man är säker på sin körning, så pass säker att man kan snacka massa strunt samtidigt, dels tar det bort lite av inspektörens fokus på din körning, då han istället lägger lite fokus på er konversation.

Ni hade rätt. Fan vilken skön känsla att klara det

Edit: För er som vill veta lite mer!

Om ni sett mina tidigare inlägg i tråden så vet ni att detta var min andra uppkörning. Ja i vilket fall var det två månader sen första försöket.

Med knappt tre timmars sömn och ett glas mjölk i magen tog jag cykeln till vägverket en timme innan uppkörningen. Kom dit 30 minuter innan uppkörningen......... och det gav mig ju lite tid att sitta ner å vara väldigt skitnervös.

Varför är man nervös? Jo för mig var det en hel del olika saker; Man vill inte lägga ut mer pengar på skiten, men vill slippa tänka mer på körlektioner och man vill gärna lyckas när kompisar och familjemedlemmar sitter å håller tummarna, klarar man det inte på andra så börjar man tvivla på sin förmåga (iallafall jag).. ja och självklart för att man vill ha körkort

Sitter å väntar i ett öde rum tills inspektören kör upp på parkeringen. Å herre jävlar.. det är inte sant. Det är samma inspektör som sist och hon har sin elev med sig IGEN. Vid detta tillfälle ville jag bara gå hem.

Oh well jag går ut å tar lite luft och hälsar på de båda. Ingen verkar känna igen mig.. vet inte om det är bra eller dåligt? Sätter mig i bilen, som för övrigt är en Volvo V50. Denna gång kör jag upp privat utan inblandning av min trafikskola. Det känns halvbra.. för det första är bilen helt främmande för mig och för det andra har man ju hört hur många privatister som kuggat.

Ja.. här börjar väl min nervositet visa sig lite.. Utan anledning lägger jag ur växeln å säger typ "Jag ska inte starta.. lägger bara ur växeln".. Liksom.. varför?? Sen börjar jag trixa med nyckeln som för övrigt redan stod på tändningsläget.

Sen får jag uppgiften att kontrollera bromsarna..både yttre och inre. Jag frågar typ vilka yttre bromsar och fattar tillslut att jag ska kolla bromsljusen. När det är klart säger hon att jag glömt nåt.. Jag sitter å fattar noll.. känner mig heldum. Men när hon säger att det är något som man kan känna med bromspedalan fattar jag att det är bromsvätskan jag ska kolla. Kändes som att jag skulle bli kuggad redan där.

Sen kör vi iväg och det var inga problem.. fick en relativt lätt uppkörning helt utan stadskörning och rondeller. Istället la de stor vikt vid lands och motorväg. Dvs helt tvärt om jämfört med första gången jag körde med trafikskola. Vägen vi körde var exakt samma som jag kört många gånger på trafikskola. Till och med stället där jag fick vända på landsväg var samma som jag alltid vänt på med trafikskolan.

Det är helt rätt som många säger att nervositeten förvinner så fort man börjar köra. Vid några tillfällen kunde jag till och med koppla av och verkligen känna hur roligt det är att köra.

Efter typ 20-25 minuter var vi tillbaka, och vips så är man lika nervös igen. Inspektören och hennes elev går ut å pratar ihop sig.. och jag får sitta minst 5 minuter och vänta i bilen. Sen kommer eleven å säger "Totalt sätt så räcker din körning *paus* till godkännt". (Här behöver jag väl inte nämna att jag ville springa ut ur bilen å hoppa hej vilt)

Men det hela var väldigt kallt från inspektörens sida.. inga glada miner .. inget grattis.. inget handslag. Det var verkligen som att hon ville kugga mig, men kunde inte hitta någonting att anmärka på. Ingen ut av dem sa heller någonting under hela körningen annat än färdriktning.

Jag hoppas aldrig jag behöver träffa denna sura kvinna någonsin igen!

Grattis .. blir väl att hålla sig undan från Norrköping bland annan nu då

Hehe. som sagt prata är det alltid bra att göra. när jag körde upp för ett år sedan på några dagar när. Så satt han och pratade om hur han renoverade sitt hus och hur han skulle dra sin el och ville ah lite råd och sådant.
Även så snackade han om att snuten körde förbi hans hus 3 gånger med olika bilar på 20min en dag. (Han bor mitt ute i skogen) vilket han tyckte var lite roligt.

men men.gäller bara att ta det lungt och sätta upp ett poängsystem för dig själv och ha en sinne för humor i trafiken finns alltid rötägg där så.

Jag klarade uppkörningen i måndags.

Grattis till er båda och kom ihåg DDAD (Don't Drink and Drive)

Även använda blinkersfansakapet rätt är en bra idee med! spec rondeller. blir tokigpå folk som kör hur de vill utan att blinka.

Tänkte höra ungefär hur lång tid det tar innan man får hem papper för tllverkningen av körkortet? Jag har alltså inte fotograferat mig på vägverket.

Det är ju inte alltid man får med sig den där lappen + leg.