Jag har alltid sett skor som en pryl som är motiverad att lägga pengar på för att få vettig kvalitet. Går rätt mycket i varierande terräng och vill, även om jag gör ett ärende på stan, ha skor på mig som möjliggör att kunna ta en skogspromenad efteråt om andan faller på.
Det kan vara ren otur, men trots väl övervägda köp har jag blivit gravt besviken ett flertal gånger det senaste decenniet. Körde tidigare mycket på Eccos skor och kängor, men det känns som att deras kvalitet har gått ner i samma takt som de försökt sadla om till någon form av modemärke och priserna gått upp, så återvänder inte dit igen.
Köpte för ett knappt år sedan ett par nya vinterkängor (Salomon) för 1800:- där sulan efter användning varannan dag i fyra månader slitits såpass mycket att mönstret nästan helt nötts bort där tyngden lagts.
Reklamationsrätten är så utformad att priset på en vara kan kopplas till den kvalitet man kan förvänta sig, så man skall inte dra sig för att reklamera skor om de gått sönder på ett sätt de inte borde. Även slitage kan ses som en ursprunglig defekt, om exempelvis materialval varit undermåliga.
Sedan finns ju alltid den där tråkiga biten med skoskötsel, men det gör rätt stor skillnad. Att inte använda samma skor varje dag exempelvis utan att alternera så att de hinner torka. Impregnera åtminstone två gånger per säsong, att smörja eller vaxa läderskor etc. Göra rent skor utvändigt så att dyngan man dragit med sig utifrån inte torkar in är också en viktig grej, men det är ju inte precis vad man helst vill pyssla med när man nyss trillat in genom dörren.
