Inlägg

Jo, absolut. FN:s universala deklaration om mänskliga rättigheter är inte en lag och går inte att använda i en domstol. Jag har inte påstått något annat heller. Det var tänkt som ett direkt svar på påståendet att tillgång till streamingtjänster inte är en mänsklig rättighet, inte något annat.

Mediabolagen vinner du inte mot genom att slåss mot dem i domstol.

Strömningstjänster är också prissatta olika i olika länder. I fattigare länder är de billigare. En hundralapp betyder mycket för många.

Nu vet jag inte vilka tio budord du pratar om, för det finns många olika versioner av dem, men jag antar att du menar det om att man inte ska ha begär till något som tillhör sin nästa. För mig är det tydligt, med alla exempel om tjänsefolk, boskap, hustru, etc, att man inte ska försöka ta bort något som tillhör någon annan, även om en hustru inte är egendom, och man inte kan "stjäla" en hustru, så ska man inte ta bort någon annans. Att kopiera något tar inte bort något från någon.

Du kanske gör någon annan tolkning, men i så fall håller jag inte med.

Ja, fast har vi konsumenter verkligen ett ansvar att försöka skedmata företagen med korrekt data? Vill de veta hur det ligger till är det skitenkelt för företagen att gå ut i världen och se vad folk faktiskt tycker. Företagen gör inte detta mot bättre vetande, de vill bara maximera sina vinster, även om det innebär färre kunder.

TV och film är kultur, och mediabolag är kulturinstitutioner. Det finns inget motsats mellan att vara en kulturinstitution och vara vinstdrivande.

Fri (inte nödvändigtvis gratis) åtkomst till kultur är en mänsklig rättighet enligt FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter. Artikel 27:

Så ja, tillgång till strömningstjänster är faktiskt en mänsklig rättighet.

Hur man ska få ihop punkt 1 och 2 finns det många sätt att göra på, det systemet vi har idag beaktar tyvärr bara intressena av dem som styr över kulturen i fråga.

Jag håller med om att det förmodligen inte vore särskilt bra att försöka ha olika priser beroende på betalningsnivå, det är därför jag är inne på ett system där de som har råd sponsrar det de vill se, och de som inte betalar får helt enkelt nöja sig med det andra valt att sponsra eller skapa. Ganska exakt som mänsklig kultur har fungerat i lång tid innan teknik innebar att man kunde kopiera fritt.

Att använda en tjänst i strid med tjänstevillkoren, eller mer generellt, att bortse från orimliga villkor, är också en slags protest, och klaga och skriva en insändare är ju precis det vi gör här på forumet. Eller?

Ja, alltså, har du råd att betala för tjänsterna i fråga så bör du göra det om du kollar på materialet. Jag betalar själv för flera strömningstjänster, och det var länge sedan jag kollade på något som jag laddat ner på annat sätt. Den som har råd bör dra sitt strå till stacken. Jag har råd, så jag betalar. Men jag sparkar inte neråt på de som inte har råd.

Men många som delar konton gör det för att det är för dyrt för deras egen ekonomi. Det omoraliska ligger i att mediabolagen spärrar in så att endast de som har råd får kolla, även fast det inte kostar dem någonting att låta någon annan kopiera materialet några gånger extra. Det är en extremt lyckad fint från upphovsrättsindustrins sida att problematisera kopiering, när det stora moraliska problemet ligger i att artificiellt och godtyckligt spärra tillgång till kultur, i strid mot teknikens naturliga möjligheter, för att maximera sin egen vinst.

Mediabolagen är bara intresserade av att maximera sin egen vinst, de skiter fullständigt i att maximera hur många som kan se materialet, och hur tillgänglig kulturen är. Om de kunde höja priset 10x och fortfarande ha en femtedel av kunderna kvar, skulle de lätt göra det, då det dubblerar deras inkomst och dessutom minskar deras kostnader en aning. På samma sätt skulle de sänka priset till hälften om det gjorde att de fick mer än dubbelt så många kunder, men det gör de inte, oavsett vilken vinst för samhället i stort det skulle innebära.

Som samhälle bör vi istället ha målsättningen att producera mycket kultur av bra kvalitet, och att så många som möjligt kan se på den. Det gör vi inte genom att fortsätta på banan vi är på idag.

Utöver streamingprenumerationer så lägger jag även pengar på Patreon till individuella videoskapare på Youtube som jag gärna vill se gör mer material som *alla* kan se på. Det är en betydligt mer sund inställning till media än vad vi har nu mer mediabolag som har monopol på vår kultur. Men även om vi lever i en sjuk värld så kan vi ju åtminstone försöka se till att så många som möjligt kan se vad som faktiskt produceras.

Du är inte en jämbördig part med Netflix. Du kan inte förhandla några avtalsvillkor med dem, och de är ofta enda lagliga sättet att få tag på media. I en sådan situation så har inte Netflix automatiskt ett moraliskt övertag i de avtalsvillkor de dikterar, som användarna är tvungna att acceptera om de vill ta delav materialet. Det finns mycket som vi går med på i avtalsvillkor i allmänhet som är helt uppåt väggarna omoraliskt, och som vi bara accepterar för att vi är i praktiken tvungna.

Men visst, jag kan nog ändå acceptera att det vore mer moraliskt att den som vill dela med sig framställer kopior själva med sin egen hårdvara istället för att slita någon mikrometer extra på någon server någonstans, vilket är lagligt inom ramarna för vår privatkopieringslagstiftning i Sverige, som vi alla betalar för när vi köper hårdvara. Tyvärr så gör mediabolagen det väldigt svårt för oss att hävda vår rätt här och göra den sortens kopiering.

Sen är det väl ingen (inte ens jag) som tycker att folk ska få betala vad de vill för bilar, men samtidigt har samhället och staten gått in förut när karteller format som sätter oskäligt höga priser.

Exakt min poäng, tack! Kopiering är inte samma sak som stöld.

Om jag slår ihjäl min granne så blir hans familj utan inkomst också. Det betyder inte att olovlig kopiering är mord, på samma sätt som olovlig kopiering inte är stöld.

Det var väl inte det som var poängen. Poängen är att barnen tycker att 179 kr/mån är för dyrt, så då betalar de ingenting, vilket leder till att Netflix får mindre betalt totalt.

Ingen vinner på det.

I princip alla strömningstjänster begränsar antalet samtidiga strömmar per konto.

Liknelsen haltar. Ett gym har absolut en reell begränsning i form av plats, utrustning, slitage, etc. Strömningstjänster har inte samma typ av skalbegränsningar. Servrarna och bandbredden är en minimal del av kostnaderna i fråga, det handlar om att dra in pengar till upphovsrättsinnehavarna.

Om avgiftsökningen hade stått i proportion till vad servrarna och bandbredden kostar hade du haft en poäng, men det ligger långt över det.

Ja, det är ju en komplex fråga. Men om vi uppfann en maskin som mångfaldigade mat gratis och för evigt så hade vi inte behövt producera mat på något annat sätt. Det hade gjort en betydligt större omvälvning i samhället än att konkurrera ut några lokala producenter i fattiga länder, det hade raderat ut hela jordbruksindustrin, förutom någon slags mindre nostalgisegment. Och ingen hade saknat dem. De får hitta annat att göra. Eller kanske till och med inget alls.

För har vi ett samhälle som kan producera allt åt alla, då bör alla åtminstone få sina basbehov (vatten, mat, sanitet, värme, husrum, sjukvård, utbildning, säkerhet, etc) mötta oavsett om de jobbar eller ej. Det finns ingen anledning att folk ska gå hungriga. Vårt kapitalistiska ekonomiska system är användbart när det handlar om att fördela ändliga resurser, men i en hypotetisk värld med en matreplikator som kan producera all upptänklig mat gratis så går det kapitalistiska systemet sönder.

Men om vi återvänder till verkligheten en stund, och återgår till media så är den begränsade resursen inte kopiering och mångfaldigande (där är vi i samma scenario som med den hypotetiska matreplikatorn) utan att skapa ny media och ny kultur, och att ha en modell som tar betalt vid kopieringen eller tillhandahållet skapar många problem, där det finns system som är mindre dåliga på många sätt. Frivilliga donationer för att finansiera media som folk faktiskt vill se, vore ett sätt. Visst, den som inte har råd blir utan inflytande, men det är ändå mindre dåligt än idag där bara de som sitter på de stora pengasäckarna har inflytande.

Jag blir inte fattigare på något sätt om en student som inte har råd kollar gratis på TV-serier eller film. Eller ens om en miljardär gör det.