Praxis är att man kan äga nästan hur många bostadsrätter som helst, om man vistas där eller på landställe eller utomlands spelar inte så stor roll bara man sköter sig och betalar räkningar i tid etc. Man behöver heller inte vara skriven på bostadsrätten. Så har man en bostadsrätt så har man den, om den nu är köpt eller om den ärvts eller nått.
Dock kan det bli problem att bli godkänd som medlem i bostadsrättsföreningar om det är uppenbart att man inte kommer nyttja lägenheten eller bidra till verksamheten, då kan styrelsen neka en att bli medlem. Det är rätt ovanligt men skulle kunna hända om det är uppenbart att lägenheten bara köps på spekulation och inte för att bo i. Förningen föredrar "aktiva medlemmar".
Det som också är praxis är att det är svårt att hyra ut i andra hand. Dvs det ska vara en äkta bostadsförening, inga långtida hyresgäster. Däremot kan man få dispans av styrelsen under en rimlig tid om man t.ex. ska jobba utomlands, rimlig tid brukar vara ett år. Styrelsen kan neka sådan här uthyrning om de inte gillar den, de behöver heller inte förlänga uthyrningen om de inte vill.
Inneboende är något som är svårt att neka, d.v.s. om du är skriven på adressen men hyr ut ett rum till någon brukar det sällan gå att hindra från bostadsföreningens håll. Så länge du bor och nyttjar lägenheten från och till är det inget problem. Vet en del som bor utomlands 30-50% av året men har inneboende för att dryga ut kostnaden, det verkar funka. Gränsen mellan var som är andrahandsuthyrning och inneboende kan ibland bli lite flytande i praktiken.
Som nämnts skiljer det en del i stadgar men ovanstående är mer eller mindre praxis och vanligt skulle jag säga.
I ditt fall: Bör inte vara något problem att äga så länge du vill så länge du sköter dig, dock troligen knepigt att hyra ut i andra hand. Frågan är om systern ens skulle fått hyra i andra hand så länge? Inte så många föreningar som godkänner det.