Skulle säga att detta är ett numera inaktuella tankesätt. Gällde på tiden när man tuffade på runt 60–75 Hz och alla avbrott i flödet resulterade i tydliga hack, ryck och/eller stora sjok med tearing. Då kunde exempelvis 75 Hz vara sämre än 60 Hz eftersom när man landade under 75 fps blev alla avbrott och ryck så väldigt mycket tydligare. Medan det var enklare att hålla 60+ fps hela tiden med dåtiden hårdvara.
I viss mån, om än inte lika tydlig, gäller denna gamla regel också för 144 Hz-skärmar där man också gärna vill vara över 144 fps på samma gång. Tankesätten lever kvar och biter sig fast medan tekniken förändras.
Med dagens möjliga frekvenser är det så korta avbrott att det snarare inte alls upplevs som avbrott längre utan mer som varierande nivåer av upplevd flyt och koordinationsförmåga.
390 Hz = max ≈2,6 ms väntan på nästa cykel om man missar 390 fps.
240 Hz = alltid 4,17 ms väntan på nästa uppdateringscykel oavsett fps över 240 fps
Nu är alla förstås olika men jag skulle peka med hela handen och säga att den högre frekvens är det som vinner i den moderna situationen eftersom den skärmen kommer att kunna ge högre temporal upplösning. Vilket är det som ger flytet och den större marginal för koordinationen.
