Så är det. Jag kan förstå att man blir frustrerad och irriterad när man diskuterar saker som är extremt polariserande. Men ska man komma någonstans så är tålamod ett måste.
Man får helt enkelt försöka ha för ögonen vad syftet är. När man diskuterar saker så handlar det ju inte om att den som skriker högst för sakens skull vinner, utan syftet är ju att ge andra människor nya infallsvinklar, och i bästa fall så ett frö så att de kanske förstår varför man tycker att de har fel.
Och ska man göra det, så är det meningslöst att liksom skälla ut folk, då den enskilda individens onda handlingar i ett större sammanhang sällan har onda avsikter på ett personligt plan utan det är ett lirkande innan man får folk att nå den insikten.
Sedan är det också viktigt att när du ser att du blivit utsatt för ett retoriskt knep, typ halmgubbe eller personangrepp eller whataboutism, ta aldrig betet, utan förklara att du genomskådat personen. Och kom ihåg att när sådant dyker upp så betyder det oftast att personen vet att den har fel och egentligen har gett upp. Det är väl de tipsen jag kan ge för att orka med. Och tack för att du tycker att jag gör det bra ❤️
