Razer Tarantulas konfigurationsprogram består av flera delar som kan ses på bilden ovan.

Högst upp finns det två rutor där man kan välja bildvisningsprogram och mediaspelare. Detta påverkar multimediaknapparna. Dessvärre kan man enbart välja fyra-fem förvalda program och inte vilka program som helst. Anledningen till detta är förmodligen för att multimediaknapparna som zoomar och roterar inte är standardiserade. Bland bildvisarna kan man välja Windows Picture Viewer, ACD See, Adobe Photoshop, Adobe Illustrator och Adobe Reader. Bland mediaspelarna kan man välja Winamp, Itunes, Real Player och Windows Media Player.

Till höger och vänster om tangentbordet finns tio gråa rutor där man ställer in L och R-knapparna. Trycker man på en av rutorna visas ett nytt fönster.

Till varje L- eller R-knapp kan man associera en av tre funktioner: starta ett program, byta profil eller makro. Funktionen som startar ett program är självförklarande: man anger sökvägen till ett program och detta program kommer att köras om man trycker på knappen. Byta profil-funktionen är också ganska okomplicerad: man väljer en profil och när man trycker på knappen byts profil (mer om profiler nedan).

Makrofunktionen är mer användbar. Ett makro består av en till åtta tangenttryckningar i följd. I bilden ovan skapas ett makro till L1-knappen som trycker ner Ctrl, sedan trycker ner C, sedan släpper C och sist släpper Ctrl. Man kan även lägga in korta fördröjningar mellan tangenttryckningar. Detta kan vara bra ifall det finns en fördröjning i spelet/programmet man vill använda makrot till. Ett vanligt exempel är den korta fördröjningen när man byter vapen i ett FPS. Vill man skapa ett makro som byter vapen och sedan skjuter, eller liknande, kan man behöva lägga in en paus i makrot.

Nästan alla tangenter kan mappas om. Trycker man på en av tangenterna på bilden i programmet visas fönstret ovan. I exemplet har tangenten H fått samma effekt som tangenterna T, Y och U samtidigt. Den här funktionen är framförallt praktisk i spel där man inte kan ändra tangentbordsinställningarna. Om man exempelvis är van med TFGH fast spelet bara stödjer WASD kan man ändra det med Razer Tarantulas konfigurationsprogram.

F-tangenterna är speciella eftersom dessa mappas till profiler (mer om profiler nedan) och inte till andra tangenter. Håller man in Profile-knappen på tangentbordet och trycker på en F-knapp byts profil till profilen associerad med F-knappen. Som standard är F1 associerad med profil 1 och så vidare, men detta kan man ändra.

Bland de mest användbara funktionerna är möjligheten att skapa upp till 100 olika profiler som alla kan ha olika tangentmappningar och makron. Det finns två olika typer av profiler: 5 synapse och 95 ”vanliga”. Synapseprofiler sparas direkt på tangentbordet och har därför bättre respons än vanliga profiler. De vanliga profilerna har å andra sidan fler funktioner.

Varje vanlig profil är egentligen två så kallade ”keymaps” som kan växlas mellan genom att trycka på Profile-knappen på tangentbordet. En keymap fungerar precis som en vanlig profil. Man kan alltså säga att vanliga profiler är två profiler i en. Ett exempel där detta kan vara praktiskt är World of Warcraft, där man kan ha en tangentuppsättning och makron för ”players versus enemy” och en annan för ”player versus player”, som lätt kan växlas mellan med ett knapptryck. Detta ger upp till 20 makron med samma profil. En praktisk funktion är att vanliga profiler kan associeras med ett visst program, så att profilen byts automatiskt när programmet startas. När programmet sedan avslutas byts profilen automatiskt tillbaka till den som användes innan.

Synapseprofilerna har bara en keymap och kan inte associeras med program. Som nämnt tidigare är dock responsen högre: ett makro på en synapseprofil spelas upp nästan direkt där ett makro på en vanlig profil är långsammare. Synapseprofilerna passar därför bra till spelen man spelar ofta.

Som nämndes tidigare i recensionen finns det vissa buggar i mjukvaran som kan resultera i krascher. Som programmerare kan jag konstatera att detta huvudsakligen har med bristfällig kontroll av användarens indata att göra – drivrutinen litar för mycket på konfigurationsprogrammet och konfigurationsprogrammet kan i sin tur kan bugga ur. Det är exempelvis möjligt att binda en L eller R-knapp till Profil 0 via makrofönstret. Profil 0 existerar inte. En robust drivrutin skulle inte ha något problem med detta men Razer Tarantula har dessvärre inte robusta drivrutiner. Som användare får man alltså vara försiktig när man konfigurerar tangentbordet.

Om man trots dessa buggar är intresserad av det här tangentbordet har jag några rekommendationer fram tills Razer löser problemet. Ett: Använd inte profilfunktionen under makrofönstret. Två: Undvik tangenter i makron som inte sitter på samma plats (eller inte existerar) på USA-tangentbordsuppsättningar, exempelvis Å, Ä och Ö. Tre: Om programmet Razerhid trots detta kraschar, tryck inte på någon tangent eftersom det kommer att orsaka blåskärm.