Tjej med personlighetsstörning, råd?

Du kommer få skulden för allt. Sannolikt kommer det ta mer energi än du får tillbaka.
Ja jag har erfarenhet.

Finns många fiskar i sjön, leta vidare

Tog mig 3 år att lära mig hantera en bekant som har borderline. En god livserfarenhet men vette sjutton om det var värt det. I ditt fall så kan det ju komma att handla om romantiska känslor också. Dvs djupare tillgivenhet. Kliv åt sidan, du kommer att bli ett offer i den relationen. Bli inte någon räddare i nöden nu pga en främling.

Edit:

Men visst vill du ha råd, tips eller vad vi ska kalla det så släng iväg ett pm.

Borderline är en sådan där "trevlig" klisterlapp som sätts på väldigt många idag, borderline är i grunden någon som borde vara vuxen som agerar som en tonåring typ. Generellt sett från de jag mött/känner med den diagnosen är det dock lite allt möjligt, ofta flera saker samtidigt och en psykiatri som är sub-par, hur det ter sig är lite olika men ofta följt av att inte ta ansvar så som Igelkott nämnde.
Har du det inte väldigt ordnat själv är rekommendationen tyvärr undvik, har du det väldigt ordnat och stabilt i övrigt samt inte är direkt någon som svajar så ge det lite tid men avväg situationen. Det är inte deras fel men personer med problem har en tendens att dra med sig alla runt omkring ned och tillåts det så kommer de ske och drama, räkna med drama, gäller inte alltid men oftast.
Dock ska det nämnas att i vissa fall kan det vara så "light" saker som oförmåga att hålla ekonomi m.m. som går att hantera, exakt hur du agerar är upp till dig men helt ärligt känner du dig osäker så prata med henne om det?
EDIT:
Det som Vimm nämnde om "räddaren i nöden" är bra råd, oavsett vad, ditt liv ska inte bli den personens "livlina"

@Friterad: Jag var tillsammans med en tjej som hade borderline. Jag tänker börja med att beskriva hur förhållandet slutade för det beskriver helheten ganska bra. Vi träffades i början på juli ungefär och i mitten av augusti flyttade jag tillbaka till linköping för skolan började igen. Någon ungefär 2 veckor senare var jag på besök hemma i stockholm igen. Hon visste 3 veckor innan att jag skulle vara i stockholm den helgen men när helgen kom var hon helt plötsligt upptagen. Jag körde då hem till henne och visade sig att hon legat på sängen hela helgen med ångest för hon ville prata om förhållandet men vågade inte för hon trodde jag skulle bli arg och göra slut direkt.

jag sa då att jag kommer kräva att vi är ärliga mot varandra och pratar om saker. Hon var helt med på det. 2 dagar senare har hon blockerat mig överallt och svarar inte när jag ringde eller smsade. Har sedan fått höra från hennes bror att hon sagt till folk att jag skrikit och varit elak mot henne vilket inte alls stämmer.

Jag var också helt ärligt rädd för att hon skulle skada sig själv efter att det hade tagit slut så jag kontaktade hennes föräldrar (Vi var båda 19 när detta skede).

Med min uppsats vill jag inte på något sätt avskräcka dig men var beredd på att saker kan bli konstiga och när de väll blir det kan saker bli väldigt jobbiga.

Vet inte riktigt vad borderline är men jag skulle säga lär känna henne och döm själv hur hon verkar vara. Du måste inte kasta dig in i förhållande på en gång. Jag har själv en diagnos. Jag var 24 när jag fick den och visste inte ens att jag hade det och ingen av mina vänner eller min familj eller ens min fru märker av det. Gick till psykolog för depression och så fick jag efter några år en diagnos (inte relaterad till depressionen alls som gått över sedan länge) Skulle jag gå ut med det direkt skulle det nog skrämma bort de flesta dock för de tänker bara på diagnosen inte på personen. Kan vara en person med en diagnos som är extremt annorlunda medan en annan person med samma diagnos kan verka helt normal.

Har haft flera kompisar som råkat ut för tjejer med alla möjliga problem så bäst att ta det försiktigt. Lär känna henne helt enkelt och döm henne utifrån hur hon beter sig inte vad hon fått för diagnos.

EDIT: Vill lägga till eftersom du nämnde att du är fysiskt attraherad till henne att det sämsta du nog kan göra är att bara vilja få henne i säng och sedan dumpa henne. Det är inget man ska göra till någon men speciellt inte en med psykiska problem. Det skulle kunna få henne att flippa ut totalt. Som sagt gå väldigt försiktigt fram och är du inte väldigt tålmodig och förstående som person är det kanske bäst att göra som många sagt och leta vidare.

Det är en människa vi talar om, inte en diagnos.

Blir rent ledsen av att läsa den här tråden, så mycket felaktigheter och stereotypa bilder.

Precis exakt.
Den som inte varit med om det kommer inte förstå den psykiska pressen. Så 'lärorikt' kan man väl sammanfatta det som.

Var tillsammans med en tjej jag själv "diagnostiserat" till narcissist och fy i helvete vad hemskt det var. Hon var så grovt manipulerande att jag på riktigt trodde att alla våra problem i förhållandet var på grund av mig. Hon ljög om så otroligt mycket och manipulerade alla i sin omgivning, till och med föräldrarna.

Nu efter jag gjort slut har hon gått runt och försökt förstöra mina relationer med vänner och nya tjejer jag lärt känna genom att försöka vända dem mot mig med lögner. Hon har till och med börjat dejta killen som är en extremt nära barndomsvän till min nya "flickvän" (blivande flickvän, eller något). Eftersom att hon är så duktig på att manipulera och slingra sig så lurar hon denna killen blint och han tror verkligen inte på mig när jag förklarat min situation och hur jag haft det.

Så summa summarum: Håll dig borta från människor som uppfyller denna listan

*Har en grandios självbild (till exempel överdriver framsteg och talanger, förväntar sig att bli betraktad som överlägsen utan lämpliga meriter).
*Är besatt av fantasier om obegränsad framgång, makt, briljans, skönhet, eller perfekt kärlek.
*Tror sig vara "speciell" och unik och bara kan bli förstådd av, eller bara borde umgås med, andra speciella eller högstatuspersoner (eller -institutioner).
*Kräver stor beundran.
*Har oresonliga förväntningar på speciella förmåner eller omedelbar respons på egna förväntningar.
*Är manipulativ, det vill säga utnyttjar andra för att uppnå sina egna mål.
*Brist på empati; är ovillig att känna igen eller identifiera sig med andras känslor och behov.
*Är ofta avundsjuk på andra eller tror sig vara föremål för avundsjuka från andra.
*Uppvisar arrogans, hotfulla beteenden eller attityder.

@Yorg: självklart måste man se människan bakom och givetvis fungerar inte alla med diagnos på samma sätt, men ts frågade ju uttryckligen efter erfarenheter kring förhållanden med tjejer som har diagnostiserad borderline. Klart jag då kommer beskriva min erfarenhet precis som den var. Är fullt medveten om att det finns många felaktiga stereotyper och just därför är väll "hands on" erfarenheter extra viktiga?

Väldigt många här som inte vet vad Borderline betyder och gärna drar alla med den diagnosen över en kam och även sorterar in dem i samma fack som psykopater och andra mycket allvarligare diagnoser. Diagnosen är väldigt bred och behöver inte betyda att personen är batshit crazy. Tyvärr finns där mycket stigma runt psykiska åkommor och diagnoser och människor får väldigt lätt för sig att en diagnos betyder att någon är en massmördare etc etc.

Jag är gift med en kvinna som har en borderline diagnos och jag har aldrig varit lyckligare (vi har varit gifta i fyra år nu). Jag känner också en annan kvinna som inte erkänner sina problem och vägrar jobba med dem, hon är istället snudd på psykotisk emellanåt.

Dessutom är det svårt för psykologer att ge en diagnos då det inte finns några bra mellanstadier. Antingen har man en borderline diagnos eller så har man det inte, enligt mallarna.

Det absolut viktigaste OP behöver hålla koll på är om hon faktiskt arbetar med sina problem (samtals terapeft, Gruppbehandling, Mbt/kbt etc etc. Det visar på hur personen mår och om denne vill bli bättre eller inte. Det visar också på personlig mognad.

Att vandra runt i livet och undvika alla med "icke 'normal' personlighet" är i princip omöjligt då alla skulle kunna ges en diagnos.

https://lattattlara.com/klinisk-psykologi/personlighetsstorni...

Jag har varit gift med en kvinna som hade/har borderline, men är det inte längre. Huvudsakligen pga personlighetsstörningen eftersom hon fortfarande är en intelligent och trevlig person.

Som alla psykiska diagnoser kan spridningen av symptom vara stor, så du kan få det lätt, men det kan också bli väldigt påfrestande. Se till att gå in med öppna ögon och stora energilager.

Har ett förhållande och barn som varat i 4 år än så länge med en tjej som har diverse psykiska och fysiska stämplar(epilepsi, ptsd, borderline) på sig.. och jag skulle säga att det beror på precis hur DU är som person.

Allt är frid och fröjd för att 2 sec senare sitter hon i ett hörn och stortjuter i soffan för att hon inte orkar med dottern, mig eller att hararna ute på gården springer åt fel håll(det kan vara allt mellan himmel och jord) för att 5 sec senare börjar storstäda lägenheten..

Tjejen mår mycket bättre än när vi träffades för 4 år sedan och allt har lugnat ner sig så det är väldigt hanterligt och jag märker det knappt dom flesta kvällarna. Men så fort hon blir ordentligt trött så sipprar det fram lite emellanåt.

För att klara av ett sådan förhållande måste du vara väldigt tålig och lugn. För du kommer ta skapliga smällar fysiskt.
Så jag skulle säga att det beror precis på hur du är men jag skulle antagligen rekommendera att undvika det.

Om du nu inte själv ser ut som Jason (utan mask) så är rådet: steer clear of her! Chansen till oönskade problem är mycket stor, varför ens ta risken? Du behöver inte springa efter bussar eller kvinnor, det kommer en ny. Erfarenhet av en storebror diagnostiserad som borderlinefall.

When in doubt - stay out!

Se det positivt istället, här är en person som du vet har ett problem och det är inte något du ofta får reda på innan ett förhållande startas. Nästa tjej kan lika gärna vara en psykopat utan att du får reda på det innan din katt brinner.
Som sagts tidigare man kan ge varenda människa en diagnos så allt är fall till fall hur en människa egentligen fungerar.
Så ta reda på vem hon är som person och sen är det som precis alla andra sociala kontakter, antingen passar man eller inte.