Sambos på SweClockers som inte har delad ekonomi, hur har ni löst det?

Budgeten gör vi upp med ett excel-dokument som tar hänsyn till månadens inkomst och gör en rättvis uträkning baserad på lönen, den som tjänar minst betalar en mindre andel. Det funkar bra eftersom vi tjänar nästan exakt mycket, men ibland VAB:ar den ena och någon period är den andre föräldraledig t.ex.

Vi har ett COOP-kort som vi sätter in 10000 på varje månad, som vi betalar hälften var (baserat på exceluträkningen.)
Vi har ett OK-Q8-kort som vi betalar hälften var på (baserat på exceluträkningen) för bränsle, biltvätt och resekort.
Sparkontot är på min sambos bank, det sätter vi in pengar på baserat på hör höga utgifterna är på annat, men minst 1500:-
Vi har ett VW-kort som vi använder till reparationer (räntefritt), det betalar vi också gemensamt.
Jag betalar just nu billånet eftersom det var min sambos bil vi löste in för att köpa den gemensamma bilen.
Övriga utgifter är bredband, tv, hbo-nordic, tv-licens, hyra (hyresrätt), sparande till barn, föräkringar, hus, bil, barn, avgift för garaget m.m. Allt betalas baserat på exceldokumentet.

Funkar helt ok!

Jag är gift och har två barn med en tidigare fru. Vi har ett gemensamt hus där vi äger 50% var och vi har helt delad ekonomi.

Hur löser ni gemensamma utgifter? Typ mat, eller andra gemensamma inköp till lägenhet/hus

Den som är och handlar betalar. Vi håller inte koll på någonting. Ibland betalar hon ibland betalar jag. Ibland delar vi upp större inköp, men inte alltid.

Om den ena av er äger boendet till 100 %, hur har ni löst det med gemensamma utgifter för boendet?

Vi har delat upp boendekostnaden efter lön så att vi båda har lika mycket kvar att röra oss med efter alla utgifter är betalda. Jag antas ha mer utgifter i och med att jag har barn osv.

Har ni något gemensamt sparande?

Nope. Inget gemensamt sparande.

Hur mycket vet ni om varandras ekonomi?

Jag vet hur mycket hon tjänar och vad hon har för lån. Hon vet samma om mig.

Förutom detta så har jag skrivit över min premiepension på henne i ett försök att utjämna våra pensioner lite, då jag tjänar betydligt mer än henne. Jag försökte även få till att jag betalar in på en kapitalförsäkring i hennes namn för att utjämna pensionen ännu mer, men det gick inte hem.

Om du läser det jag skrev så ser du att jag refererade till "en del skräckexempel".

Anser man sig sen ha tendens att bråka om pengar så ska man nog helst inte ge sig in på att bli sambo överhuvudtaget.

Oavsett hur man löser ekonomin sinsemellan tycker jag att det är viktigt att tänka igenom t.ex. scenarion när man får barn ihop, vem som är hemma mest - hur detta kompenseras samt hur ens egen pension påverkas om man gör si eller så.

Har otur så tillfaller inget av ens sambos arv till en själv då kan det bli så illa att man sitter med en usel pension och undrar hur man tänkte där för länge sen.

Som sagt, oerhört viktigt oavsett vilken lösning man kommer fram till. Tänk först.

VI har ägt hus, vi äger lägenhet, bil och motorcyklar ihop.

Är visserligen gifta, och inte Sambos. Vi har inga barn.

Eftersom vi inte har några barn så har vi fortfarande rätt delad ekonomi, men ändå gemensam.

Det vi gör varje månad, vi sammanställer ALLA räkningar som är gemensamma.
Dvs BRF-Avgift, El, busskort, gymkort, katternas försäkringar, bilens försäkring.

Och delar detta på 50/50.

Maten är även inräknat i "gemensamt" där har vi en post på 4500:- som går till "Hushåll", dvs mat, diskmedel, tvättmedel, toapapper..

Och sedan har vi ett gemensamt sparande på 5000:- per månad.

Allting utöver detta, det är ju på ett sätt egna utgifter och sådant vi betalar ur egen ficka.

Min fru skall ju inte betala för att jag köper någon obskyr Black metalplatta från 90 talet för 1000:-
Och i sin tur skall inte jag betala när hon väljer att köpa 3 par skor och 5 klänningar en månad.

Vi är väldigt öppna med pengar, och går vi ut o käkar, går på bio eller andra nöjen så brukar vi dela, och vi är inte rädda för att säga till. Tex att jag betalade allt en kväll, och det gick på kanske 2000:- då får jag pengar, eller så betalar hon nästa gång.

Detta har fungerat bra när vi båda tjänat ungefär samma, dock har frugan gått om mig rätt rejält, och hon vill nu att vi delar upp i %, att hon kanske betalar 60% och jag 40%.

Men ja.. jag vet inte.

SÅ slutsumman är väl, prata och var öppna, pengar kan infektera det mesta.

Enkelt beskrivet så läggs alla pengar, oavsett ursprung, i en hög. Därifrån fördelar vi till alla utgifter + sparande. Vi har haft gemensam ekonomi i snart 20 år och det har funkat bra. Ibland har jag tjänat mer och ibland har min fru tjänat mer. Nyckeln är att båda får en egen månadspeng att använda hur man själv vill, den andre kan inte ha några åsikter om det.

Hur löser ni gemensamma utgifter? Typ mat, eller andra gemensamma inköp till lägenhet/hus?
Allt tas från vårt gemensamma lönekonto eller vårt gemensamma sparande om det är stora inköp.

Om den ena av er äger boendet till 100 %, hur har ni löst det med gemensamma utgifter för boendet?
Den situationen har vi inte varit i, vi har hyrt eller ägt gemensamt. Så gemensamma utgifter för boendet blir ur "högen".

Har ni något gemensamt sparande?
Ja, två olika. Ett buffert sparande (typ om frysen går sönder) och ett semestersparande.

Hur mycket vet ni om varandras ekonomi?
I princip allt eftersom vi båda kan se våra gemensamma konton. Det enda vi inte har järnkoll är de pengar som sätts över varje månad till eget sparande förutom att vi vet hur mycket det är vi har satt in.

Vi har inte delad ekonomi längre, men när vi hade det så gjorde vi det mycket simpelt.
Vi bestämde vilka utgifter vi hade, inkl sparmål osv. Sen så betalade man % beroende på vad man tjänade. Tex om jag tjänade 20k och hon tjänade 10k, så betalade jag 66% av utgifterna och hon 33%.

Nu bodde vi i hyresrätt, men hade vi haft en bostad så är jag rätt säker på att jag hade stått för räntan om hon inte stod med på kontraktet, däremot skulle hon få betala 50% av hyra, driftkostnader och allt annat som är nödvändigt för att kunna leva där.

Nu flyttade vi dock ihop i stort sett direkt efter jag pluggat klart, hon pluggade fortfarande på gymnasiet. Så alla våra utgifter sen början har varit gemensamma.

Vi har en bostadsrätt i Vasastan, betalat hälften var av handpenning och delar på lånet.

Vi har ett Statoil kort med 20k i kredit som vi använder till alla gemensamma utgifter (Mat, kläder till son, möbler, restaurang mm) Så vi har 10k att röra oss med varje månad så är det räntefritt.

Vi har delat upp räkningarna så att vi betalar ungefär hälften var, (Hon lgh lån+ amortering och boendepark) Jag, (TV, internet, försäkringar, avgift till BRF, statoil kort och dagis mm), lägger in summorna i ett excel där jag då ser hur mycket någon av oss ska ge till den andra sen efter alla räkningar.

Fungerar fint för oss iaf.

Vem säger att man inte kan fundera på det, men bygger man upp sin ekonomi kring att personen man lever med inte skall ha fått del av ens pengar ifall det tar slut fokuserar man ju mer på scenariot där det tar slut än scenariot där det inte gör det.

Skall jag vara tillsammans med någon skall jag tro att det är överhängande sannolikhet att det håller i längden. Därav skall fokus ligga på att det kommer hålla när jag planerar min ekonomi.

Lösningen på att man sparar olika är oftast att man skapar system som fungerar för alla inblandade. För mig och frun handlade det om att vi båda får 3000 kr var att shoppa för varje månad, innan dess shoppade hon mycket mer än mig, det gör hon nu också men det finns en begränsning. Hjälp henne att förstå sparandet och varför det är bra.

Är det byggandet av pengar man är ute efter tror jag dessutom man får större effekt av att lägga sitt fokus på att skaffa högre lön än att försöka se till att inte dela med sig av pengarna med sin partner.

Om man vill vara ihop med tjejen i fråga men samtidigt inte vill vara delaktig i husägandet medans partnern inte vill sälja huset och flytta pga. affektionsvärde då?

Annars tycker jag själv att man ska betala halva marknadsvärdet när man köper in sig i huset. Är huset värt 2 miljoner och är belånat med 1 miljon så blir det ju väldigt enkelt att köpa halva huset genom att ta över hela lånet och samtidigt skriva papper på att 50% av fastigheten är din.

Vissa kanske tycker att man skulle köpa in sig genom att ta över halva lånet bara, det blir så jävla fel då den ursprungliga ägaren sitter med hela förlusten om förhållandet skulle spricka.

Merparten av alla förhållanden spricker, så det vore naivt att tro att det inte kan hända oss.

haha lite lustigt att alla verkar vara inne på samma spår här. När man separerar? Snacka om slit och släng samhälle

Jag har bott ihop en gång, det höll i 8 år. Trodde det skulle hålla hela vägen men så kan det bli. Vi hade iaf gemensam ekonomi. Ärligt talat har jag än idag inte riktigt förstått konceptet med delad ekonomi. Trots att skillsmässan sved enormt ekonomiskt, plus den delen med att hon faktiskt knappt jobbade under de 8 åren

Det som jag upplever som främmande är att båda går runt med sina egna sparkonton. Som man har man kanske i de flesta fall bättre ekonomi än hon och så blir man sugen på att käka på restaurang nån dag, för att det är mysigt men hon har inte råd. Men det löser vi eller hur, som gentleman bjuder man ut henne på restaurang. Men är man det.. är man det på riktigt? Bara nyfiken.. spekulerar lite kring det här

Det kan ju vara intressant i och med ämnet att länka till sambolagen:
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-fo...
Tyckte själv det var enklare att gifta sig.

Nu till den riktigt tunga frågan för par med delad ekonomi...

Hur hanterar ni nöjen, om den ena har mer inkomst än den andra?
Stannar den "fattiga" hemma medan den "rika" åker på semester, bjuder den "rike"...;)

För egen del, vi hade delad ekonomi i början av förhållandet, minutiöst uppföljd i slutet på varje månad. Då gick vi igenom alla kvitton, "mitt", "ditt" och "vårt", plus och minus. Vi orkade det i ett år, sedan dess har vi gemensam.

vi hade inte det problemet. Båda var lika ansvariga att ekonomin ska gå ihop. Ville man köpa nåt lite dyrare till hushållet (som högtalare och stereo) var det bra att ta upp det och inte bara gå och shoppa loss. Det var heller aldrig nåt problem eftersom båda lyssnade på varandra och respekterade varandras behov. Men såklart det behöver ju inte alltid vara så simpelt.

Finns det inte risk för avundsjuka? Säg att tex ena parten tjänar väldigt mycket mer och köper nya prylar till sig själv hela tiden och den andra sitter där med en halvtrasig gammal laptop och försöker spara undran nån hundralapp varje månad. Sen som salt på såren börjar sambon prata om hur mysigt det skulle vara att åka utomlands tillsammans.

Måste bara fråga er som har gemensam ekonomi en sak.
Är det bara jag och mina arbetskollegor som har ett så kallat "kebab-konto" där vi smusslar nån hundring i månaden för diverse privata skitsaker?

Skickades från m.sweclockers.com

sätter in 2k var på maxikortet, delar på hyra, el och bredband. Bilarna har vi varsin men använder hennes oftare, så jag ger henne lite pengar för bensin varje månad.