Skrivet av thom.g:
Låter spännande. Skulle med vilja göra en liknande road-trip men min bekantskapskrets börjar bli för gammal med barn o familj osv. Hur gammal är du och när gjordes resan? Nåt annat intressant som hände på resan som du vill dela?
Vi var några stycken som gjorde flera road-trips, en gång med en gammal folkabuss men annars med kompisens ganska skamfilade PV som han köpt billigt. Ett par gånger gick det bra men den här resan som var den sista med den bilen blev det lite väl äventyrligt. Det var på försommaren 1968, strax innan studentrevolten i Paris och den lite löjliga efterföljaren i Svedala. Jag ska hålla det kort, det hände en massa saker, men det skulle räcka till en hel egen tråd. Några otäcka saker hände som jag aldrig kommer berätta om. Här är några hållpunkter. Vi åkte genom Tyskland med mål spanska sydkusten och lämnade en person i Heidelberg.
På väg genom Tyskland gick vattenpumpen på autobahn en bit söder om Hamburg. Vi ringde till räddningstjänsten och efter en halvtimme kom en av räddningstjänstens bilar med beskedet att de inte hade någon packning till en B16 vattenpump men att han hade material för att tillverka en packning, vilket han också gjorde. Det gick inte att få den att passa ordentligt så han gav oss en 15-liters dunk med vatten och sa åt oss att packningen inte skulle hålla särskilt länge. Ingen kostnad, de var bara glada åt att bli av med oss. Eftersom det funkade bra lämnade vi dunken i Heidelberg.
Väl nere på spanska sydkusten stötte vi ihop med några amerikaner som ville ge oss jobb i Marocko. Ganska enkelt tyckte vi, sätta ut mätprober i öknen utanför Marrakesh för att mäta grundvattennivåer med hjälp av ultraljud. Det var inte riktigt så enkelt eftersom vi var tvungna att säkra utrustningen så att den inte gick att stjäla! Det fanns folk i Marrakesh som vi skulle kontakta när vi väl kommit dit.
Så, iväg till Marrakesh via Casablanca där det höll på att gå illa. Värst var det när en man kom fram till oss och påstod att vi behövde en guide eftersom Casablanca var en farlig stad. Vi var stöddiga och bad honom fara åt helvete men han kom tillbaka med ett helt gäng och krävde pengar. De var beväpnade med knivar men jag lyckades skada ledaren för gänget. Ska inte berätta allt men han blev rejält skadad och jag undrar fortfarande hur det gick för honom. Hela gänget stack iväg efter det och tog ledaren med sig.
När vi kom till Marrakesh hände en intressant sak. En liten kille, kanske tio - elva år gammal ville göra affärer med oss.
"Vill herrarna ha damsällskap? Det kan jag ordna."
"Nej tack!"
"Kanske unga flickor?"
"Nej tack!"
"För unga flickor då?"
"Nej tack!"
"Aha, jag förstår. Ni föredrar pojkar."
"Nej inte det heller."
Sen erbjöd han guldsmycken, knark, vapen och en massa annat och till slut började han om från början. Han gav sig inte och vi gick in på en restaurang för att äta. Han satte sig utanför. Jag frågade kyparen hur man blir av med grabben och han svarade att det blir man inte om man inte anställer honom för att hålla andra små försäljare borta. 5 kr om dagen borde räcka för att hålla hans "stallägare" glad. Lite mer så kunde han stoppa undan en peng åt sig själv och kanske slippa jaga turister. Frågade om han kunde leverera allt han erbjöd eller om han bara ville lura av oss pengar men kyparen påstod att han självklart kunde leverera.
Sagt och gjort, vi anställde grabben och han gjorde ett bra jobb. Vi slapp andra såna försäljare och han sov med ett öga, jagade bort närgångna och till och med tjuvar. Han levde med oss i fyra veckor och han följde med tillbaka till Casablanca där han hade släkt.
Efter ett par veckor med jobb ute i öknen så gick vattenpumpen igen! Vi skulle nog ha lyssnat på tyska räddningstjänsten. Efter att ha förgäves försökt laga bilen, det var nästan 50 grader på dagen och -12 på natten, finns ju inget vatten i öknen, så sa grabben att vi skulle strunta i att laga bilen och köra så långt vi kunde på natten, stanna och låta motorn bli kall och sedan köra igen tills det inte gick längre. Bra idé. Vi tog oss till Marrakesh på två dagar och när vi var där berättade vi för våra uppdragsgivare att det inte gick att fortsätta så vi fick betalt (mycket bra betalt) för det vi dittills gjort. Vi köpte vattendunkar och åkte vidare till Casablanca. Jag bad grabben att berätta vad som stod på neonskyltarna och lära mig en del arabiska tecken. Rätt var det var läste jag Volvo på en skylt. Hoppsan! Kunde det finnas en Volvo-verkstad i Casablanca? Jojomen det fanns det och vilken lycka, de servade lastbilar med B16-motorer som skänkts av Sida många år tidigare i samband med, om vi förstått rätt, en jordbrukssatsning i Marocko. Vi fick bilen lagad till priset av att hela personalen ställde upp med oss och bilen för ett gruppfoto. De var enormt stolta över att ha lagat en svensk bil med svenskar i så vi fick inte betala. Vår lille medhjälpare lämnades hos hans släktingar efter att han noga gömt alla pengar så ingen skulle veta hur rik han var, Han hade då varit med oss i fyra veckor så vi tänkte att han skulle få ungefär 280 kr i svenska pengar. Vi kände oss rika och gav honom motsvarande 500 kr i marockanska småsedlar. Han lovade att han skulle guida oss nästa gång och vi fick telnr till hans släktingar men vi kom ju aldrig tillbaka.
Tillbaka till Spanien för hemfärd, men inte för fort, vi var ju unga, rika och totalt ansvarslösa. Paris, där hade vi hört att studentrevolten var i full gång så det var vårt självklara nästa mål. I Spanien gick ju generatorn som jag redan berättat om och sedan när vi var nära San Sebastian, gick något sönder. Vi stannade i en lång nedförsbacke på nordsluttningen till bergen i riktning mot kusten, kröp under bilen och konstaterade att vi i ett rejält gupp hade lyckats bryta av kardanaxeln! Hur f-n lyckas man med det? När vi just skulle krypa fram hörde vi skottlossning. 200 m bort kom ett helt gäng rusande över vägen, slängde sig ner och började skjuta över vägen, sen blev det tyst och kompisen tyckte att "vi ligger kvar en stund va?" Jag nickade och vi låg där kanske fem minuter när en hel svärm med gendarmer rusade över vägen och lade sig på vägbanan och sköt åt det hållet som det andra gänget försvunnit.
När allt lugnat ner sig så lät vi bilen rulla nedför backen och kom snart till en liten by där det fanns, som i alla spanska byar, en verkstad. Vi släpade med oss verkstadsägaren och visade honom vår kardanaxel som nu var ganska tilltufsad. Som tur var talade han franska, kanske inte perfekt men begriplig. "Hur lyckades ni med det där?"frågade han men vi hade inget bra svar. Han monterade bort delarna och mätte och hade sig innan han spände fast dem i sin arbetsbänk med exakt mått mellan delarna, sågade av trasorna och hämtade två rör, stoppade det ena i det andra och körde in ändarna i resterna av kardanaxeln och svetsade ihop delarna, lät grejorna svalna och monterade den "nya" rejält mycket tyngre kardanaxeln. Efter en runda på planen utanför konstaterade han att den var perfekt. Ungefär en svensk hundring i spanska pengar ville han ha och när vi gav honom ungefär 200 sa han att han inte kunde komma hem med så mycket pengar utan att få bråk med frun för att ha lurat turister. "Man behöver inte redovisa allt", svarade jag och han sken upp, det hade han inte tänkt på.
Paris visade sig vara ett misstag, vi hamnade mitt i bråk mellan demonstranter och polis och när jag försökte fotografera sa polisen till oss att stoppa ner kameran och då jag låtsades inte förstå slog han som sagt till oss till kameran med sin långa träbatong så kameran gick i bitar. Där gick alla bilder från biten genom Spanien och Frankrike! Ja, även bilden vi tog framför Volvo-verkstan i Casablanca,
Vi hade en hel del erotiska äventyr under resan också men de lämnar jag utanför. Det här blev bra långt ändå.
