Tonåringar ointresserade av VR

Jag tycker det är höga siffror? Om man inte jämför med t.ex. telefoner eller datorer så känns det inte så farligt.

29%? Det låter ju sjukt mycket... Skulle vilja veta hur urvalet gjordes.

Ja, det låter väldigt mycket. Inkluderar det såna där som är gjorde av papp man stoppar in mobilen i, eller?

Ja det låter helt orimligt!

Även med de inkluderade låter det högt i mina öron, men jag har ju inte varit ute och sett/frågat själv.
Om de nu inte råkade gå in i ett VR booth nånstans...

Aftonbladsrubrik som jag först reagerade på.
Därefter var resultatet som förväntat. Jag själv köpte ett VR använde det ej mycket, trodde jag inte heller skulle använda det mycket. Jag förväntade mig att de flesta som köpte skulle vara i samma sits.

Men VR är en cool sak att visa upp. Lite som drönare, 3D-printer, systemkameran, mikrodator som Arduino och annat man har men som man knappt använder. Jag tror mycket dröjer innan VR blir riktigt stort och det går alltid föra en semantisk argumenten om vad riktigt stort är. Men jag syftar på att det är något väldigt populärt.

Jag gissar det dröjer minst 10år innan det kommer ifrån stadiet något coolt att visa upp och mindre användning.

När jag själv använder mitt VR så lite så är jag missnöjd? Nej inte alls, det är få roliga timmar och jag har visat för många polare. Jag ser det som vissa lägger 20 000kr på en resa som de har en kort tid, jag la 8000kr på min PSR som jag kan använda lite då och då i många år.

*edit*
Jag själv ägde smartphones på den tiden då många som hade dem inte hade dem primärt. Smartphonen var för klumpig, batteritörstig, skör etc. Den var en pryl man använde sällan och sedan kunde man visa upp den.
Det går argumentera för vilken smartphone som var först. Nokia 9000 Communicator från 1996 är en kandidat.
Och när slog smartphoens igenom för den stora skaran? Detta går att diskutera, men före runt 2010 så var det bara en mindre grupp som hade smartphones.
Med detta sagt utvecklingen går snabbt framåt, men folk överskattar ofta som att det händer på en dag.
Folk tänker nästan åt hållet att som före iPhone år 2006 fanns inga smartphones, dagen efter iPhone lanserades hade varenda kotte en iPhone. -Det var inte mitt minne om hur det gick till.

Håller inte med i slutsattsen. Är tonåringar ointresserade av VR? Det tvivlar jag starkt på, de tycker nog konceptet VR är skitcoolt. Men dagens VR? Med dagens spelutbud? Å framförallt om man kör typ google cardboard med någon xiaomi chinamähä telefon? Nä det är nog inte ungarna så sugna på, vem tusan är det?

Men om det bara kan komma lite fler AAA spel (typ Alyx), liiite bättre till ett överkomligt pris (dvs quest2 prestanda för halva pengen), då kommer det nog dra iväg. Även om jag själv väntar på quest3 eller 4 och förhoppningsvis har spelutbudet förbättrats till dess.

De får väl vässa sina produkter så att de blir bättre och erbjuder mer.

Lite besviken på att Samsung skrotade detta projekt.

Jag spelar inte ens "vanligt" dagligen, inget konstigt?

VR är inte mainstream.
Tonåringar är väll det som slukar mest mainstream av alla. Har tonåringar hemma som inte är intresserade av VR. En gamer som inte är intresserad alls. En som är mindre gamer men kan tänkas köra VR ibland.
Min slutsats är att tonåringar är lata och vill sitta ner

Själv spelar jag nästan dagligen och när det gäller gaming är helt klart VR dominerande för mig.
Min teori är att är man som jag som känner att man "kört allt". Flesta nya vanliga spel känns som copypaste av tidigare spel bara med snyggare grafik. Ja då känns mycket ganska "meh". VR har gett nya och gamla spel ett nytt sätt att uppleva spelen på.
Det här helt enkelt mycket roligare imo att tex hålla i vapnena själva, titta genom siktena själv med att föra upp bössan mot ögonen och avlossa skott. Det känns "semi realistiskt" på ett sätt ett spel framför en skärm inte längre kan förmedla, iaf inte för mig som spelar mycket i VR. Det känns för tamt helt enkelt att spela framför skärm.
Skärmspel för mig duger mest till spel i retrostil på steam decken eller nått liknande. Spel som Battlefield, CoD mm går bort direkt, det finns bättre motsvarigheter i VR

Detta måste nästan handla om Google Cardboard och liknande derivat, och att familjen har inte personligt ägande. Helt orimligt annars om inte det var anställda på Meta som frågades

Alltså vissa artiklar här är tragiska. En dos dramatik här, lite skandal där, och en stor nypa överdrifter för att runda av det hela. Den hamnade dessutom överst i mitt media-flöde på telefonen.

Läser man i artikeln så står alltså "While 29% percent of teens polled owned a VR device — versus 87% who own iPhones — only 4% of headset owners used it daily, the investment firm found, and 14% used them weekly." och "Piper Sandler’s teen study surveyed more than 5,600 teens in the U.S. in February."

Som fler nämnt så låter 29% som oväntat stor andel som äger VR-headset. I samma urval har alltså 87% iphone. Är Iphone verkligen så enormt dominant generellt, eller pekar detta på att detta urval är riktat mot en viss målgrupp (som köper dyrare elektronik)?.
Samtidigt så tycker jag inte att det är märkligt att man inte använder sitt VR-headset dagligen. Jag ser mig själv som entusiast, men det blir sällan mer än någon gång i veckan jag kör VR. En artikel som känns lite konstig på många vis.

Förklaring ur mitt eget perspektiv om varför man inte spelar varje dag:

Om jag är sugen på att spela ett pcspel så är detta min checklista:
Sätt dig ner, starta spelet, spela spelet.

Om jag är för trött för att spela just nu så är detta ett sannolikt scenario
Sätt dig ner, kolla youtube, bli spelsugen, starta spelet.

Om jag vill spela VR:
Bli sugen på att spela VR, kolla så att batteriet är laddat, starta quest, uppdatera quest, starta virtua..... uppdatera virtual desktop, uppdatera virtual desktop, desktop klient, starta om virtual desktop, starta spelet, fixa en inställning som strular, starta om spelet, nu hamnade jag utanför världen, starta om spelet, är nu i spelet.

Ta av headsetet, flytta köksbordet, flytta soffan, klä av mig kläder för annars kommer jag svettas ihjäl, ta ett beslut på om jag ska låta grannarna se mig stå där som ett fån eller om jag skall stänga gardinerna, hoppa in i spelet, spela 3 timmar annars var det fan inte lönt.

Kort sagt så kan man spela PC för att slappna av. VR spelar man endast om man söker en specifik upplevelse eller vill göra något specifikt, det kräver såväl mental förberedelse, fysisk förberedelse och eventuell mindre felsökning (åtminstone om man tänker pc-vr).

Det är ingen chans att man ens funderar på VR om man är det minsta trött. T.ex om man jobbat.

Vad gör VR så bra?
Ett betydligt roligare sätt att också förklara VR på är den händelsen som sker varje gång jag spelar Dirt2 i VR. Ett spel som klassas som extremt ur nausea och intensivitet rating.

Starta Dirt2 i VR, fullständigt explodera av adrenalin och dopamin och säga högt till sig själv VARFÖR SPELAR JAG INTE DETTA OFTARE? Fortsätt spela på extrem svårighet i 60 minuter,. låta svetten rinna av kroppen pga force feedback och en bil som stundtal studsar runt galaxen och du nästan fysiskt vill hoppa ut ur bilen och sedan säga DETTA MÅSTE JAG GÖRA IGEN IMORGON MEN JUST NU ORKAR JAG INTE MER.

Nästa dag så orkar du inte ens titta på headsetet för att kroppen är så dränerad av hur häftig upplevelsen var