Studie: "87 procent av klassiska spel är omöjliga att köpa"

Studie visar att 98% av cowboy hattar gjorda innan 1920 inte går att köpa.

Om konsumenterna vill bevara spelen kan de bilda en förening som köper upp rättigheterna till spelen - av ren välvilja.

En god tanke, men hur löser man fall där "katten åt upp min källkod"? Det lär tyvärr finnas en rad fall där källkoden till spel i praktiken faktiskt är "borttappad".

Sen jag tycka att det känns bättre att ha de flesta gamla spel som goda minnen. Har gjort misstaget att spela några av mina favoritspel från ZX Spectrum, C=64, Atari ST och Amiga. Enda känslan efter det blev: var det verkligen så här dåligt?

Det som stannade kvar som positivt var musiken både hos Amiga och C=64, det var bättre förr!

Edit: detta gäller ju

"Computer programs are protected by copyright until 70 years after the death of the author. When copyright on computer programs expires, they enter the public domain. Upon the death of the author, the rights are passed on to his heirs."

Problemet är att dels har inte det hänt för något existerande program/spel än, andra problemet är att det inte finns några skyldigheter alls att göra verket tillgängligt när det väl blir public domain (vilket är fullt rimligt, hur skulle man ens kunna få till något krav här?).

Som du säger begränsar gammal hårdvara spel. Emulering är ingen perfekt lösning men nog den bästa om man nu vill göra äldre spel tillgängliga för fler personer. Visst är det trist att inte kunna spela ett gammalt spel på rätt hårdvara och med tidsenlig handkontroll men det är ändå bättre än ingenting. De flesta emulatorer är bra att hålla sig på rätt sida av lagen och är också open source.

Problemet är hur spelare ska få tag på ROMs lagligt. Det är synd då ROM's skulle kunna säljas på Steam/GOG/Epic eller liknande. Men gissningsvis handlar det om att i många fall det är oklart vem som är rättighetsägare och hur gör man med licenser som gått ut? Om jag vill köpa Superman 64 som är 24 år gammalt - hur ska intäkterna fördelas? Både utvecklaren och utgivaren har gått i konkurs. DC äger licensen för Superman men den har säkerligen gått ut för det spelet och det är inte säkert att de vill förnya den. Nintendo är ursprungliga ägaren av plattformen men de lär inte vara intresserade av ROM's då de mest är intresserade av att sälja spel igen exklusivt till sin egna plattform genom eShop eller Nintendo Switch Online prenumeration. Dock lär de aldrig kunna erbjuda annat än en bråkdel av gamla spel.

Så det är inte möjligt att sälja ROM's och det är olagligt att ladda ner dem från icke sanktionerade källor. Det bästa sättet är fortfarande att hitta original hårdvara och spel, men dessa blir bara färre för vart år. Jag kan tyvärr inte se nån ljus framtid för äldre spel.

Artikeln nämner ju böcker/musik/film som en jämförelse när det kommer till bevara äldre material. Är ju inte riktigt samma sak dock när spel är lite mer hårdvaru/mjukvaroberoende än de medierna. Med tanke på all den extra handpåläggningen att tillgängliggöra gamla spel gentemot en film/musik så förstår jag att såpass många äldre spel inte finns tillgängliga.

Ville mest få fram att det är lite mer jobb att få spel att köra ordentligt på annat än originalhårdvara, än det är att rippa en film

*Rant*

Detta skulle jag hävda är en rejäl förenkling av ett problem som är mycket mer omfattande än vad du får det att låta som. Och jag är väl lite partisk då jag har bakgrund inom arkivsektorn även om jag inte vill blanda in jobb och privatliv alltför mycket här.

Men jag kan väl börja med detta iaf.

När en film rippas så är allt arbete redan klart med den, eftersom den redan finns hos konsumenten. Dvs du börjar i helt fel ände. Av alla filmer som gjordes under de 116 åren som analog film var dominerande är bara några få procent digitaliserade.

Problemet ligger i flera led tänker jag. Du har dels upphovsrätter, men likväl spelar det kommersiella värdet in för tillgängligheten i stort. Det i sin tur påverkar budget och tid, vilket ger olika begränsningar eller möjligheter.

Tekniskt sett så går det att göra en halvdan emulator till valfri modern konsol, låta den köra den ursprungliga ROM-filen orörd och känna sig nöjd. På precis samma sätt går det också att föra över en gammal långfilm från Betacam till digital och distribuera på så vis. Det är samma film som innan men presentationen respekterar inte verkets integritet då det är en kraftig försämring från hur den såg ut på bio.

Att däremot porta spelet så att den körs på den dedikerade hårdvaran utan emulering kan ge helt andra möjligheter och förutsättningar, men det ställer nya krav och förändrar arbetet fullkomligt. Likväl går det att scanna originalnegativet i 4K, ljussätta med en referens i åtanke och restaurera filmen bild-för-bild. I båda fallen nyttjas potentialen i mycket högre utsträckning men kräver generellt sett långt mer arbete och i förlängningen mer tid.

Det är också viktigt att skilja på arkiv och kommers. Arkivering handlar om att aktivt bevara för eftervärlden och i praktiken tänker jag att arkiv är platsen för det som inte finns. De filmer som har gjorts ska ligga på arkiv, även om de inte längre visas.

Samtidigt skall det finnas ett unikt värde hos arkivet som särskiljer den från den privata samlaren. Embracer Groups så kallade arkiv i Karlstad ser jag personligen bara som en överdimensionerad spelsamling och inget som egentligen tillför något för bevarandet av spel. Bevarandet handlar om så mycket mer än färdiga produkter som sålts till kund. Det inkluderar källkoder, prototyper, demon, promos, marknadsföring med mera. Ett filmarkiv uteslutandes bestående av DVD-filmer är inte vatten värt enligt mig.

*/Rant*

Video Game History Foundation jämför bland annat med musik, böcker och film och menar att det är av stort värde att allmänheten kan utforska klassiska spel även digitalt, på samma vis som andra klassiska verk finns tillgängliga.