Unpopular opinion - IT chefer

Att chefa har oftast väldigt lite att göra med sakkunskaper.
Och ju högre upp du hamnar destå mindre viktigt blir det.

Är själv digitaliseringschef/CIO. På första mötet med arbetsgruppen sade jag till medarbetarna att jag inte har någon som helst villfarelse att jag kunde deras jobb/sakområde bättre än de själva. Det påminner jag dem om stup i ett, men det är snudd på dagligen som de kommer och ber om råd/hjälp kring detaljer.

Krav på sakkunskap från chefsledet skiljer från organisation till organisation. I vissa fall är det vitalt, i andra fall är det snudd på irrelevant. Ibland är det till och med kontraproduktivt att chefen ska lägga sig i sakfrågor, då det lätt blir att personen sitter på utdaterad kunskap och inte hängt med i utvecklingen.

Med det sagt beror det förstås på hur man är organiserad i övrigt. Har man en liten styrka med medioker kompetens i övrigt är det förstås bra om det finns en chef som kan lära upp och vägleda. Men har man hög kompetens i arbetslaget så vill man kanske snarare att chefen fokuserar på att ”chefa”.

Själv upplever jag att det är en styrka att som chef vara en generalist inom områdena man ansvarar över. Man bör sitta på måttlig förståelse, men alltid ha som ambition att vara minst påläst i rummet, men då också ta ansvar för att de andra BLIR pålästa.

My 2 cents.

EDIT: Ska dock sägas att jag suttit i rekryteringar där kandidaten, på frågan vad de önskar se av sin chef, svarat "förståelse för vad jag gör". Tydligen är det inte helt ovanligt att IT-chefer bara tittar på KPI:er, utan någon djupare förståelse för verksamheten.

Det där fenomenet stöter du på inom precis alla områden - det är inget specifik för IT.

Det är naturligtvis bra om chefer har åtminstone grundläggande kunskaper om de arbetsuppgifter som deras underlydande håller på med, men det mesta av chef-jobbet - åtminstone på högre nivåer - kräver mest andra typer av färdigheter och kunskaper.

De bästa cheferna är de som har jobbat "på golvet" men kan släppa det och kanske håller sig lätt uppdaterade men inte lägger sig i för mycket.

En dålig chef är en som bara rabblar siffror/statistik och inte fattar någonting om vad de basar över eller lyssnar på dilemman/problem de anställda har.

De bästa cheferna jag haft är de som är bra på personalfrågor och löser olika typer av drama. Du som anställd ska själva veta vad en ip-adress är och därmed kunna lösa det jobb du blivit anställd för att klara av. Chefen ska inte behöva guida dig i ditt arbetsflöde, du bör kunna göra tillräckligt bra jobb för att kunna arbeta fritt. Och de kollegor du har vid sidan är de som du ska kunna bolla idéer etc med för att utvecklas och hjälpa när du stöter på problem

Usch detta kommer nästan bli en rant Men till frågan....

Min chef är HELT inkompetent. Det första jag tänkte när jag skrev på anställningsavtalet är "Fan va najs, chefen har själv suttit i samma roll och vet precis hur verksamheten fungerar och vad vi kommer behöva för stöd"

ACK SÅ FEL JAG HADE. Han har idag föga chefs eller teknisk kompetens, men han är helt ärligt den sämsta chefen och människokännaren jag någonsin träffat, det tog ett bra tag innan jag insåg detta dock då jag arbetar skift och knappt träffar honom.
Men gång på gång när man begärt personlig stöttning och/eller hjälp att utvecklats har det slutat med besvikelse då han anser att det inte är hans jobb, precis som att det är inte hans jobb att hitta kompetent personal, hitta täckande personal för sjukdommar och mycket mer. Kollar man vad han gör om dagarna så är det fika och attestera våran tid.

Han har alltid "möten" när man behöver prata, sen ser man honom 20 minuter senare i fikarummet med en kopp kaffe och skulle man fråga honom om något då så är det plötsligt raska steg till "mötet"

Han är konstakt på vår sjuka personal med någon psykisk press att man måste tillbaka pronto, helt ärligt skulle man kunna vara döende och han undrar varför man anses vara för sjuk för att jobba.

Lönesamtalen kan man tro att det är ur hans personliga plånbok man tar pengar, "befodringar" är icke lönegrundande och han blir kort och extremt defensiv, nästan kastar minsta lilla skit man kan ha gjort i ansiktet som motivering varför lönen inte ska gå upp i takt med kunskap eller ansvar.

Så till min slutsats, min chef suger. Hade det inte vart för de absolut underbara kollegorna man har hade man lagt benen på ryggen och dragit för länge sen, men man har väl åkt på någon jävla modell av Stockholmsyndrom och kan inte överge kollegorna.

Blir spännande om en sådan här tråd skapas av en chef med motsatt riktning.

Precis det jag skulle svara på det inlägg du citerade.

Att som "högsta hönset" ha noll koll och noll sakkunskap på kärnverksamheten gör att man är totalt utelämnad att fatta beslut baserat på information från avdelning- mellanchefer... Att inte ha egen kunskap och erfarenhet att luta sig mot skapar i många fall en svag och osäker chef som dåliga mellanchefer kan manipulera och styra efter sin egen agenda.

Det är iaf min personliga erfarenhet, som juförsig inte kommer ifrån "IT-världen", jag har ett halvt arbetsliv bakom mig inom industri.

Det är enligt mig 100 gånger bättre att göra som förr i tiden, då folk som var duktiga på sina jobb och arbetade hårt jobbade sig upp i organisationen och sen kanske satt som chef sista 5-10åren innan pension, då med gedigen praktisk erfarenhet av företagets verksamhet.

Folk har i allmänhet svårt att skilja på chef och ledare. En chef är ett administrativt och relativt lätt utbytbart arbetarhjon utan större ekonomiskt värde för organisationen, det finns nämligen gott om sådana.

En ledare är någon som kan inspirera och vägleda andra att uppå organisationens mål/strategi. På lägre nivåer krävs det definitivt både kunskap om verksamheten (teknisk kunskap i en teknisk verksamhet osv), ledaregenskaper och kunskap om organisationens historia och nuvarande kompetens (vem som kan lösa ett visst problem).

I bästa fall överlappar rollerna, men det är rätt unika individer som klarar att fylla båda samtidigt och göra det väl.

Förvirringen ökar förstås eftersom chefer ofta hamnat på ledarskapsutbildningar och liknande trots att de i bästa fall är misslyckade arbetare som aldrig gick vidare och blev specialist på något (specialister är oftast de bästa generalisterna…). De tror att de leder när de vänder papper, men de ägnar sig åt administration.

Projekt-”ledare” är en annan kategori som fylls upp med samma typ av halvmisslyckade individer, som är för oinspirerade för att faktiskt åstadkomma något men som är för socialt kompetenta för att misslyckas helt. Strålande kompetenta undantag finns givetvis, jag jobbar med en just nu.

Titlar är i allmänhet ett rätt osäkert kort för att identifiera ledaren.

Ett strålande exempel på en organisation som har en chef men där chefen misslyckats med att tydliggöra vem som leder verksamheten. Hade det varit tydligt hade frågeställaren gått direkt till denne. Det är så klart inte säkert att det finns någon som leder.

Starka ord. Det är tydligt att du delar upp världen i lyckade kontra misslyckade individer, där titlarna signalerar vem som sållas till respektive kategori.

Jag har haft enorm nytta av projektledare och saknat dem väldigt mycket då specialisterna inte lyckas skapa något som helst värde och arbetar i sina silos istället för att se till helheten.

Angående tydliggörandet av vem som förväntas ta ansvar kan jag meddela att individerna som kommer med frågor till mig har ordet ”ansvarig” i sina titlar. Tycker du det låter oklart vem som förväntas leda inom sakområdet?

Du nämner ”vem som leder verksamheten”. Det är självklart jag som chef som leder verksamheten, men ledarskap handlar också om att delegera. Att ställa frågor kring området man blivit delegerad ansvar är inte att förväxla med oförståelse för uppdraget eller verksamheten. Det är nyttigt att bolla och pröva sina tankar mot andra. Då är chefen ofta ett säkert kort, då hen på något sätt är involverad i allt som görs (om än ibland bara på ”need to know”-nivå). Som chef utvärderar jag då situationen och, om omständigheterna tillåter, hänvisar jag personen till sina kollegor istället, så får de chans att både öva problemlösning och ökad intern samverkan. Blir också ett tillfälle för kunskapsöverföring, vilket ökat robustheten.

Utan att läsa in för mycket ur ditt inlägg låter du som någon som har en bestämd syn på organisation och ledarskap grundat ur ett hypotetiskt/teoretiskt perspektiv snarare än ett praktiskt. Visst vore det fantastiskt om alla medarbetare var självgående, ambitiösa, drivande, samarbetsvilliga, kompetenta, strategiska men också operativa, samt med förmåga att se helheten och inte bara snöa in på sin lilla del av kakan utan att förstå det större perspektivet.

Men guess what? Det är inget man föds med och dessa individer är rätt sällsynta att hitta på marknaden. Då krävs samordnande krafter som vägleder och utbildar. Det är vad de där fruktansvärda cheferna och projektledarna är till för.

Bästa cheferna jag jobbat med:
- vill inte vara chef, har hamnat där ändå
- kommer från golvet, kan det de chefar över
- bryr sig om arbetarna och pratar med många dagligen
- är stolt över nya saker och visar upp förbättringar
- driver lagkänsla och samarbete över gränser

Inte många som är sådana, och pga första punkten stannar de sällan länge

Ärligt talat. Nu måste Sweclockers rycka upp sig. Allmänna diskussioner om IT chefer kan väl vara nog så intressanta, men knappast något som bör hamna på förstasidan. Samtidigt så ser jag ingenting om riktiga nyheter som t.ex. att senaste Ubuntu 23.10 dragits tillbaka. Får mig att undra vad folket på redaktionen egenligen gör. Det lilla som hamnar på förstasidan kan ju inte kräva mer än max en halvtidstjänst.

Du skriver i fel tråd, testa Vad har hänt med SWEC?

Har inget emot it-chefer. Scrum master och liknande låtsats jobb däremot..herregud.

Att fatta vad en IP-adress är låter ganska irrelevant för en digitaliseringschef. Jag har själv den titeln och vet på ganska bra nivå vad en IP-adress är, jag är väl typ nere på nivån att jag har koll på vad exempelvis en gratuitous ARP request gör, vad det nu gör för nytta när man sitter och räknar på hur en ändring av en process påverkar lönsamheten i bolaget. Det jag kämpar med, och som jag tycker är viktigt är hur information ska flöda, livscyklar för olika lösningar, systematik och metoder för att säkra våra miljöer och kund/affärsnytta. Verksamhetsutveckling, förädringsledning, ekonomi och juridik är väldigt viktiga delar i det jag gör. Leda min grupp och få dom att leverera på en bra nivå samtidigt som alla har kul, mår bra och utvecklas är kanske det absolut viktigaste, det är ju dom som gör jobbet. Det jag kanske har nytta av att "förstå lite teknik" är väl att jag har hygglig förståelse för rimliga ledtider, vad som är komplext etc och inte ställer orimliga krav.

En sak till. Om man på riktigt har en roll som digitaliseringschef och gör det jobbet bra är man underbetald om man tjänar 70k i månaden.