Swap storlek för 16GB ram?

4GB eller mindre. Jag skulle köra på kanske 1-1,5 GB.

EDIT: Visste inte om att viloläge körs på swap-utrymmet (linuxnoob ). Eftersom jag inte använder viloläge alls står jag fast vid 1,5GB men lägg på 16GB om du ska använda viloläget.

2*RAM blir onödigt mycket på de grunder du själv listat ut.

Däremot ska du notera att du måste ha "Swap ≥ RAM" om du vill kunna använda hibernation, då swaputrymmet används till detta. Just på en laptop låter det rimligt att vilja kunna använda detta (jag gör det då närapå konstant på min laptop, iaf).

När jag körde Linux på en dator med 4GB RAM tror jag /swap var på 512MB och det räckte för vardgsbruk i varje fall.

I Windows lagras hibernationfilen i en egen fil. Så du kan med trygghet ha en swap på 1gb. Så länge du inte vet med dig att du fyller minnet till max ofta.

Fast vi är i Linux/etc.-forumet, och trådskaparen skrev att det var Debian som skulle installeras. Debian må stöda Linux-, FreeBSD- och Hurd-kärnorna, men Windows är ännu inte implementerat .

Tanken med att ha en SSD är ju att använda den, så jag hade lagt swap på den. Du har betalt pengar för extra prestanda, så nyttja den där det kan behövas.

Jag ser ingen poäng att gå speciellt långt utöver. Den begränsande faktorn är vid alla "normala" användningsområden med dagens RAM-storlekar just hibernationstödet, så kör samma storlek.

Vet du med dig att du använder datorn till något som kräver extremt mycket swap så kan det vara annorlunda, men då misstänker jag att fråga öht inte hade dykt upp i dess nuvarande form.

En relaterad fråga: går det inte att köra helt utan swap i t.ex. Linux? Dvs, utan att måsta ha en swappartition? Just den biten har jag alltid stört mig på, även om jag vet anledningen till varför det är gjort så (noll fragmentering, kan köras på en dedikerad disk för prestanda osv).

Detta har diskuterats många gånger, och i begynnelsen var SSD:er möjligen känsliga för mycket aktivitet, men med dagens enheter ska det inte vara några egentliga problem (Tom's Hardware pratar SSD i en två år gammal artikel, en 5 år gammal blogpost om SSD och Linux, Tom's Hardware testar Intel 520), och det är ju som sagt bara onödigt att ha en SSD om man inte använder den till det den är bra på.

För att citera en oväntad karaktär i Linuxforumet, så sa t ex Steven Sinofsky på Microsofts utvecklarblogg:

Det må kännas tråkigt att bli av med utrymme för installerade program, vilket också detta var ett större problem tidigare med ~60 GB-SSD:er på Windowssystem, men som du själv säger så är ju en Linuxinstallation inte speciellt stor, och även inkluderat alla program man kan tänka sig så kommer man högst troligen aldrig ens över 40 GB (själv har jag skrapat ihop 20 GB system-, program- och spelfiler i min Debianinstallation efter en rykande färsk mätning). "Varför ska man fylla upp det snabbaste lagringsmedium man har med sin fotosamling?", är min tankegång.

Har man köpt en SSD för prestandan så bör man använda den där prestandan är som viktigast, vilket just växlingsfilen är ett utmärkt exempel på. Har man köpt den som prydnad finns det billigare alternativ .

Hehe, ok, men hur? Har aldrig sett valet att skippa skapande av swappartition vid installation, oberoende av distro? Måste det göras i efterhand, månne?

hmm, har alltid gått för min del men jag har alltid partitionerat manuellt och semi-manuellt iofs.

Fast nu är det väl mestadels för hibernate som vi diskuterar att ha swap till. Utan hibernate så kan man ha liten eller ingen swap alls.

Åfan. Jag har alltid partitionerat manuellt, så jag måste ha missat något uppenbart (distros jag pillat med: Ubuntu, Ubuntu Server, Mint). Nåväl, jag får helt enkelt kolla upp det ordentligt inför nästa installation.

Det är inte riktigt så minneshanteringen fungerar. Jag har t ex för närvarande:

$ free -m
             total       used       free     shared    buffers     cached
Mem:          8112       7662        450          0         82       5124
-/+ buffers/cache:       2455       5657
Swap:         2000          3       1997

, dvs 2455 MB använt "förstaklass"-RAM, påfyllt med filcache till 7662 MB, men ändå används för närvarande 3 MB swaputrymme. Visst, minimalt för närvarande, men poängen är att det inte är identiskt 0 bara för att fysisk RAM inte på långa vägar är slut.

För att närapå kalkera mitt tidigare argument om att en SSD är till för att användas, så har Linux filosofi gällande RAM också alltid varit att det är till för att användas. Ingen tjänar på att ha det dyrt och snabbt minne fyllt till bara 25%. Även Windows i senare iterationer fyller upp RAM snabbt av samma princip (t ex genom SuperFetch™®©). Det kan hända att operativsystemet bestämmer att det är värt att kicka ut sidor ("pages") till swap även om RAM inte är systemkritiskt fullt. Det har gått ner betydande programmeringstimmar på att koda de algoritmer som avgör detta.

En relaterad sak är hur swap fungerar som ett sorts säkerhetsnät för när processer flippar ut. Om fysiskt RAM fylls upp så märker man oftast inte av det alls hastighetsmässigt, men när det väl är fullt och det inte finns mer "oviktigta sidor" kvar att sparka ut så börjar kärnan helt enkelt avsluta program i en processdödartombola. Har man swap aktiverat så märker man ofta att systemet går ner i sirapsläge tidigare och man får en varningssignal innan det är helkört. Det är inget glasklart argument i sig, men det är ändå ett praktiskt sådant som brukar lyftas av systemadministratörer i frågan.

En artikel från 2007 i frågan [linux.com] — tar upp hur Linux minneshantering fungerar i lite djupare ordalag.

Vi ser också att jag har 8 GB fysiskt RAM och 2 GB swap på mitt system. Detta är inte min laptop, så hibernation används aldrig. Dessutom så hade jag bara 1–2 GB RAM när jag gjorde den initiala installationen av detta system, och har inte haft anledning att ändra swapstorleken .

Som också nämnts så handlade denna tråd just om en laptop där hibernation var önskvärt, och då är det inte mycket att orda om vad gäller swapstorlek: det måste vara minst lika stort som fysiskt RAM, annars går saker dåligt när man försöker gå in i hibernation med mer data i RAM än som får plats i swap (numera kanske det tom finns någon mekanism som kontrollerar detta i förväg). Däremot måste man inte ha swap som en separat partition om man inte vill, men det finns fördelar med att ha det så, och egentligen inga fördelar med att ha det som en fil på en delad partition.

På Windows så var det poppis med RAM-frigörarprogram förr. Det enda de gjorde var att säga till systemet att de ville allokera så mycket minne som möjligt, så att Windows kickade ut alla minnessidor som inte markerats som kritiska av andra program. Det gjorde att det vid mätning såg ut att vara mer ledigt RAM, men så fort någon ville växla till ett redan körande program så blev det ju swapfest i stället. Briljant. Hade man startat ett annat program som ville ha RAM hade denna prioritering ändå gjorts on-the-fly, så det fanns knappt ens en teoretisk vinst.

Halvkändis Mark Russinovich skrev om detta redan 2003 i artikeln The Memory-Optimization Hoax. Det finns några riktigt obskyra användningsområden för RAM-kompression, vilket kommer till tufft pris för prestanda (och om möjligt borde skötas av programmen själva snarare än någon yttre mjukvara), men i praktiskt taget alla fall så bör man låta operativsystemen hantera RAM så som de anser bäst.