Linux får ”blåskärm”

Bra om Linux får en enklare och mer förklarande system-felmeddelande.

Tror detta blev lite fel i översättningen.

En annan stor nyhet i systemd 255 är stöd för TPM 2.0-moduler och möjligheten att kryptera startskivan med nycklarna lagrade säkert i TPM.

Har inte läst på själv, men är det inte disk krypteringen som har stöd för TPM 2.0 när man installerar på hårddisk och inte "startskivan"?

Kan säkert vara bra och praktiskt! Fast under dom 7 år jag använt Linux minns jag faktiskt inte om systemet någonsin kraschat för mig. Tror det nästan uteslutande varit något spel i steam som kraschat tillbaka till desktop nån gång då & då.

Så retro...

Även i Windows är det ju extremt sällan man ser blåskärmar om man har fungerande hårdvara och supporterade drivrutiner. Men bra att de förbättrar möjligheterna att diagnosticera en kernel panic i Linux också.

Värt att nämna är att systemd-bsod endast är för att visa felmeddelanden om systemet misslyckas att boota, så användningsområdet är inte riktigt så brett som man skulle kunna tro baserat på namnet.

Det var precis denna blåskärm som jag saknade för att jag 100% skulle gå över till linux.

Och eftersom systemd är ondskan själv så slipper man såklart bsod om man kör traditionell init.

De skriver inte det heller.

1. det står "Linux-distributioner"
2. om du läser hela artikeln så stå det att det handlar om systemd-bsod
3. systemd står hela 5 gånger i artikeln.

Haha, trodde hatet mot systemd (eller Poettering…) hade börjat leta sig bort vid det här laget.

Även om jag har noll förståelse för fenomenet och ogillar det generella drevet som verkar finnas i vissa Linux-grupperingar kring detta så är det något komiskt med det hela.

Har inte upplevt några problem med systemd, så kanske dumt att utmana ödet... Men nyfikenheten övervinner förnuftet, så du får gärna utveckla

Det är rätt simpelt. Den gamla init-processen är en hög med shellscript vem som helst kan rätt lätt styra upp, och det finns inga externa beroenden. Medan systemd är en allt växande skara binärer med få möjligheter att modifiera beteendet över, och att de allt mer har beroenden till varandra. Dessutom finns det allt mer integration och beroenden mellan init-processen systemd och andra binärer som dbus, eller desktop-delar av systemet vilket gör att det blivit "allt eller inget".

Tyvärr har systemds komplexitet också lett till att man måste använda nya verktyg för att öht hantera sina maskiner och den gamla men väletablerade unix-filosofin har försvinnit.

systemd gör allt för många saker "samtidigt" och spottar inte inte ur sig text. Utan man måste ha andra binärer för att läsa loggar etc. Det är inte alls i enlighet med de gamla principerna.

Det har dessutom förekommit hårdkodningar mot t.ex Googles tidservrar i systemd-koden vilket leder till än mer "hat" mot hela konceptet. Det är helt enkelt något byggt av någon som inte bryr sig om idéerna bakom varför det öppna unix/*nix en gång i tiden skapades utan av helt andra ideal.

Utöver detta har det skapat en rejäl split mellan *BSD och Linux för att fler och fler desktop-miljöer kräver t.ex dbus som kräver systemd etc. Och projekt har inte oändligt med resurser så de får helt enkelt överge delarna med färre användare för att öht hänga med.

Summerat kan man säga att om man uppskattar det gamla UNIX/BSD så är systemd det som delar *nix-världen i det gamla och det nya rent praktiskt. Det går inte att kombinera.

Saknar guru meditation från Amigan. Så ikonisk. Kan man skinna om blåskärm i Windows till det? Då vill man ju nästan dra lite i sina ram-minnen när datorn är igång för att få se den.

Ja, Steam OS 3.0 är baserat på Arch Linux som använder systemd. Det är egentligen inte särskilt splittrat på Linux-sidan, i stort sett alla vanliga Linux-distributioner från det senaste decenniet använder systemd.

Ska man vara ärlig ger dock systemd också en hel del fördelar och behöver vara komplext för att göra vad det gör. Parallelliserad boot skalar inte sällan bort en hel del tid vid uppstart och eliminerar en del låsningar vi brukade se innan detta blev standard. Händelsebaserad initiering ger fördelar som exempelvis att man kan ta sin Linuxlaptop och gå från ena änden av huset till den andra utan att tappa nätverksanslutningen - försök få till WiFi roaming med traditionella ifupdown-script utan att förlora läsbarheten i dem. 🙄
Det finns en orsak varför i princip alla gängse Linuxdistributioner gick över till systemd på så kort tid som de gjorde, och det är inte för att alla är så bra kompisar med Red Hat, Microsoft eller Poettering, utan för att fördelarna kraftigt överväger nackdelarna i de flesta gängse användningsområden.

Med det sagt tycker jag det är bra att det finns valfrihet, och jag kör själv en del BSD privat - men om någon betalar mig för att få saker gjorda snabbt, effektivt och på ett sätt som andra kan underhålla utan att odla långa gråa skägg, väljer jag utan tvekan en systemd-baserad Linuxdistribution.

Jag är helt jäkla förbluffad att hat-kampanjen mot systemd fortfarande är igång. Ingen tvingar er att använda systemd. Gå och använd Void, Devuan eller Gentoo och sluta gnäll om det. Om ni kör på Gentoo så kan ni ju spendera kompileringenstiden med att fundera över varför alla distributioners utvecklare valde att byta till systemd.