Livet är det värt något?

Det kanske låter hurtigt och självklart, men livet går upp och ner med medgångar och motgångar. Du har uppenbarligen gått igenom väldigt mycket jobbigt och tufft. Sådant sätter sina spår, helt klart. Det positiva är att man samtidigt blir starkare av motgångar om man tar sig igenom dem och drar lärdom av vad man gått igenom. Inte för att jag egentligen har med det att göra, men har du testat att prata med någon om allt du gått igenom? Terapeut eller liknande? Det kan nog vara rätt skönt att få prata med någon som verkligen lyssnar och som kan vara ett stöd.

Kort och gott, ge inte upp!

Edit:
Tips! Hittade ett forum som kanske skulle passa dig.
http://www.terapisnack.com/

jag känner faktiskt igen mig väldigt skarpt i hela fasta delen av texten. farms tills jag gick ut gymnasiet så blev faktiskt min syn på livet annorlunda.

träffade en tjej rätt nyligen (första) har ett jobb jag trivs med och slipper jobbiga mobbare (som förövrigt är polisanmälda idag läget). fick även mycket beröm att jag tänkte mycket mer annorlunda än vad 'vanliga' personer gör och även gjorde bra ifrån mig i skolan fast betygen sviktar.

känner nästan efter varje ny person jag möter te jobb kamrat att jag mer hör hemma där i deras ålder även fast de är ett gäng år äldre.. Men det gäller bara att bjuda på sig själv till vis grad och låta livet ha sin gång.

Motgångar har vi alla haft. fått en stor snipa sönder sprängd av åskan (tog all el elektrikskutrustning och gjorde mycket övrig skada.. tror den slutliga kostnaden hamnade över 80k och då ser man fortfarande skadorna) har haft sönder grejor jag älskat väldigt mycket även sårat människor jag inte hade vilat och ..mänder med annat som man bara hade vilja haft ogjort.

Btw FF rättstavning 'program' är inte så tokigt

Nix. livet är inte värt ett skit. allt är piss. tyvärr.

Som för alla människor genomlider vi perioder där allting känns tungt, ofta är kärleksbeskymmer en utlösande faktor.

Istället för att tänka "inget mer", använd dina vänner istället och förstå att de kan vara något av det viktigaste du har.. Finns du där för dem finns de där för dig. Det är ovärderligt.

Livet är en bergodalbana. Vissa har dock längre nedförsbackar och jobbigare uppförsbackar än andra. Lär dig trivas med dig själv först om du inte gör det redan men det låter ju inte så. Och det viktigaste av allt! Fastna inte framför datorn. Det mår du bara ännu sämre av.

Känner igen som TS berättar.

Har själv PTSD som skapats av mitt förflutna.

Jag säger som någon annan sa: Res överallt!

Minst när jag var i Skåne sist...det var den bästa sommaren hittils. Problemen kändes som borta.

Som alla redan har sagt, men det kan aldrig nämnas för många gånger: livet går upp och ner. Det har det alltid gjort och det kommer det alltid att göra, och ingen är undantagen. Däremot kan det variera -- vissa har det bättre och andra har det sämre, och så kommer det också alltid vara.

Det finns en stor tröst man kan ta till sig av att känna till detta när det går motigt: det vänder. Med det sagt kanske det inte kommer göra det av sig själv, men på ett eller annat sätt kommer det att vända.

Detsamma gäller tyvärr också när livet går bra, men då ska man inte tänka på dalen som ligger nånstans där framme, utan att njuta av att sitta på toppen och se alla möjligheter runt omkring sig.

Och om allt bara var frid och fröjd så skulle man inte kunna glädja sig av det eftersom man aldrig har varit med om när det har gått dåligt. Ta därför det onda med det goda; se tillbaka på de sköna stunder du har upplevt, och dra lärdom av de svåra händelser du har gått igenom.

Det känns som om det är många här som mer eller mindre sitter i samma sits/har gjort, även jag.

Mitt förasta tips är att du måste försöka ta dig för saker att göra och verkligen lägga ner kraft och energi på det. Kan vara små sysslor i hemmet, fritidssysselsättning eller göra saker med polare. Det viktiga är att man inte har tid att tänka bakåt på gammla bekymmer. Med tiden får man roligare saker att tänka på dagligen.

Om du fortfarande tycker om tjejen tycker jag att du ska ta reda på precis allt som gjorde att det tog slut, och försöka ändra på gammla vanor. Tycker du fortfarande om henne har du ett mål att sträva efter! Skulle det inte gå hela vägen fram så har du förhoppningsvis lärt dig något du kan dra nytta av senare om du träffar någon ny. Jag tror starkt på att människor kan förändras på den här punkten.

Personligen ser jag det inte som en dålig sak att ha haft ett helvete. Hur skumt det än låter. Jag tror man har roligare när man har roligt, jag tror man uppskattar allt mer om man är van vid motsattsen.

Det kan man ju faktiskt inte alls veta.

* Fortsätt med vad du gjorde när det gick bra. <-- bästa tipset!
* Skit i tjejen för tillfället, hon kommer åter om du jobbar på första punkten.
* Ta inte för stor del av skillsmässan, den beror inte på dig, den beror på att din farsa är alkoholist och du står således utan skuld.
* Du skriver av dig och vi ser att du har förmågan att läsa och uttrycka dig, bl.a. med tanke på antal svaren. Läs på och plugga hårt om du inte är allt för upptagen med jobbet.
* Jobba hårt.
* Ät nyttigt och sov lagom.
* Involvera dig inte för mycket i allas bekymmer, det skapar bara bekymmer. Detta gäller även vänner o.dy. Vissa saker är viktiga att bry sig extra om, andra inte.

Allt kan väl sammanfattas med att man ska se till att ha en egen stadig grund. Du har det mesta av detta. Åter igen, tjejer är ingen grund att stå eller arbeta på, de är vind och plötsligt är de någonannanstans..

Hmm, kanske inte. Var nog lite för optimistisk när jag skrev det. ^_^
Iallafall så är det bättre att se framåt än bakåt på sånt som är dåligt.

Håller med, lika bra att ta det innan någon annan hinner före.

Eller för att vända utåin på det. Gräv upp dig genom positiva funderingar, dö i framtiden och försök undertänka abstrakt.
Ok, det lät bra till en början ivf ^^

Och du är säker på att ordet värde måste förknippas med pengar?

=(

Jag är bara 10 år, men när jag ungefär var 7-8 så var jag nästan "rädd" för att gå till den dära skolan och sen vara ute på fritiden, men då visste jag ju typ inget. Men nu när jag är 10 så var det en gång då allting var skit... Sen skulle våran klass ha ett "disco" och då var det ingen som hade högtalare... Så jag var den enda, så alla i klassen undrade om jag kunde ta dom, jag sa Nej. Men då frågade jag, vem kan isåfall hjälpa och bära? Ja, då kunde dom som var "dumma" göra det, och allt ordnade upp sig. Rätt roligt, PGA ett par högtalare, som idag är sönder efter "discot:P" Nu är i snitt allting bra..

Innan, var det la bra, men det blev sämre, och även då började jag höra mina pip i öronen, och då blev jag lessen pga att jag inte kunde fatta hur det var, alltså det var "jobbigt". Men min dator låter ju lite och hänger vid den ungefär 6-8 timmar hela tiden.. Jovisst, det blir givetvis lite skift.. Men, nu har jag lärt mig att det är "ingenting" med mitt "problem". Jag helt enkelt sover bra, och lever bra.. Men, jag har också varit i dessa dåliga vevor.. Hoppas det blir bättre med er alla som inte gillar sitt liv/inte är nöjda.

Yep, det var f*n i mig imponerande... men hänger på swec det är inget nytt för ynglingar